Recension: Samsung S20 Ultra

Det har blivit mycket Samsung här på sistone eftersom de släppte så många olika modeller. Först var jag på pressbriefing för S20-linjen där vi bara snabbt fick lite hands-on tid med produkterna.

Sen fick jag förmånen att testa en Samsung Galaxy Z Flip i 48 h (smartphone med vikbar skärm!)

Men så fick jag också 14 dagar (fortfarande rätt kort tid tbh) recensionstid med nya S20 Ultra – supermobilen med massor av kameror och prestanda. Så här kommer mina tankar om den!

Samsung Galaxy S20 Ultra börjar på ett pris av 14 990 kr.

Design och första intryck

Det första jag slogs av var såklart storleken. S20 Ultra kommer med 6,9″ display, vilket är för stort till och med för mig som ändå gillar stora mobiler. Mina händer räcker helt enkelt inte till.

I övrigt är det ju härligt med en stor skärm såklart men personligen känner jag att runt 6,1″-6,2″ skärmstorlek är the sweet spot för mig.

För att få ut så mycket som möjligt av mitt test såg jag till att installera alla appar jag behöver i vardagen samt att jag plockade fram min Fossil Gen 5 smartklocka. Jag fick även möjlighet att testa de nya och uppdaterade Galaxy buds-hörlurarna.

Hej då skärmkanter och Bixby-knapp

Två saker som jag gnällt lite på angående tidigare Galaxy-modeller har äntligen fixats till. För det första så är skärmen mer rak och inte böjd runt kanterna. På förra årets Galaxy S10 plus kunde jag inte använda mobilen utan skal eftersom jag HELA TIDEN kom åt kanterna så man gick ur appar, tryckte på fel saker och gud vet vad. Det irriterade mig enormt.

Jag hade absolut inga sådana problem med nya S20, oavsett om jag körde med eller utan skal. Heja Samsung, tack så mycket.

Den andra saken jag och många med mig stört mig på var den dedikerade Bixby-knappen. Som alltså användes för att aktivera Samsung egen röstassistent, som inte finns på svenska och ärligt talat funkar sådär. Men nu är Bixby-knappen puts veck! Det är bara på/av-knapp på sidan samt volymreglage. Tackar vi för!

Kan vi prata om den här skärmen? 😍

Samsung har alltid fantastiska skärmar men en ny grej med S20-serien är att man kan aktivera 120 hz uppdateringsfrekvens. Det gör skärmen otroligt smooth och nice. Det är svårt att förklara skillnaden man måste helt enkelt uppleva det.

Det får mobilen att verka så mycket snabbare och nyare på något sätt? Jag älskade ju OnePlus 7 pro som hade 90 hz uppdatering och S20 Ultra slår alltså detta.

Just skärmkvalitén är verkligen en av de saker jag absolut älskar med Samsung.

Kamerabox storlek större

Recensenter på engelska brukar alltid prata om “camera bump” vilket vi inte riktigt har någon jättebra översättning av på svenska? Men Samsung S20 Ultra har en ENORM camera bump. Den står upp och ut åt alla håll. Den är som en egen liten kompis på ryggen av Ultran.

När du lägger mobilen på ett bord så ligger den ju lite snett men med skal på blir den ju platt.

Förutom rent estetiskt så är det inget som stör mig att den har en stor kameralåda men ja… det är en look helt klart. Vad tycker du?

Selfie-kameran som på S10-serien var dubbel och satt på höger sida har nu blivit en singel som sitter i mitten och är ganska så plutteliten. Helt klart snyggare!

Hur är S20 Ultra att använda i vardagen?

Samsung Galaxy S20 Ultra är en mobil för användare som kräver mycket av sina mobiler. Den har grym batteritid, stor skärm och grym prestanda. Den är snabb och smidig.

Men den väger därefter såklart. Så om du har en tendens att få lite kramp i handlederna av tunga mobiler är denna ingenting för dig.

En liten men märklig sak jag reagerade på var att vibrationen i den var SÅ stark från början? När den vibrerade i min hand kändes det som att hela armen skakade. Även när jag sänkte den till lägsta nivån i inställningarna tycker jag nästan det var på gränsen.

Värstingkamera med 100x space zoom och 108 MP

Den stora grejen med att köpa Ultra är ju kamerorna. Den har som sagt fyra kameror på baksidan: en 12 MP ultravidvinkel, en 108 MP vidvinkel, 48 MP telefoto och en DepthVision-lins.

Selfiekameran på S20 Ultra har 40 MP vilket inte är fy skam! Jag tyckte ju att selfiekameran på S20 och S20+ kändes som att de fått lite för lite kärlek. Men på Ultran så kan jag inte klaga.

Kom ihåg bara att du kan stänga av de automatiska skönhetsfiltrena 😣 (tycker inte om när de är på by default).

#nofilter

Det som Samsung gärna lyfter fram angående att ha en 108 MP-lins är att du kan zooma in och klippa ut delar ur en bild utan att tappa upplösning. När du filmar (i upp till 8K!) kan du även under tiden fota bilder (som blir väldigt fina och skarpa) eller plocka ut enskilda bildrutor till stillbilder i efterhand. Väldigt bra när man inte vill missa ett moment men också vill ha bilder.

Jag har ju tidigare också berättat om funktionen “single take” där du filmar ett klipp och mobilen själv sen skapar såväl stillbilder som videos och boomerangs som du kan dela.

Tanken, enligt Samsung, är att det här är en mobil för den som vill ersätta sin systemkamera. Det tvivlar jag dock på att någon skulle göra. Men det är verkligen en top-of-the-line mobilkamera. Ingen tvekan.

Om du vill veta mer om HUR bra den är rekommenderar jag den här videon från Sara Dietchy på Youtube:

Alla alternativ plus space zooooooooom 🪐

När du har så här många olika kameralinser kan du ju verkligen ta en stor variation av bilder beroende på scenario. Dessa bilder är tagna från samma plats. Ovan ser ni ultravidvinkeln.

Vanliga vidvinkeln. Som ni ser stod jag egentligen ganska nära soffan!

Samsung S20 Ultra har 7x optisk hybridzoom och sedan upp 100x space zoom. 100…. gånger…. zoom. Det är rena rama spionkameran. Det krävs ju dock rätt bra stabilitet på handen (eller stativ) och mycket ljus för att det ska funka bra. Så bäst är den ju utomhus helt klart.

Jag fick testa den på taket av Samsungs kontor och där kunde vi zooma in på skyltar som inte gick att läsa med blotta ögat men som gick att läsa på bilden.

Här har jag zoomat in 5x i bilden. Fortfarande mycket skärpa och detaljrikedom. Funkar riktigt bra!

Och här kommer:

Megazooom! Inte 100x kanske men alltså ändå sjukt mycket detaljer här?!

Scrolla upp igen och kolla hur långt bort jag stod och sen ned igen till denna. 😮

Nya Galaxy Buds +

Galaxy Buds är ju Samsung egna “AirPods”, alltså trådlösa bluetoothehörlurar. Den nya modellen är lite mindre än de första, kommer med en glossig låda istället för matt och själva lurarna har en lite holografic-speglingseffekt på plattan (som också är en touch-yta för att t.ex. spela/pausa).

Utseendemässigt tycker jag absolut det är en uppgradering. De sitter också lite skönare i öronen nu tycker jag.

Med de första Galaxy Budsen hade jag mycket problem med att lurarna kom i lite osynk när jag var ute och gick (så ljudet fick eko). Med dessa har jag inte haft några problem alls.

Ljudkvalitén är riktigt bra. Jag upplevde det som en stor skillnad från de första, men har inte jämfört dem direkt bredvid varandra.

De ska även ha hela 11 timmar (!) batteritid nu! Jag använde dem aldrig så länge i streck men det är ju himla bra i så fall.

Caset går precis som med den första upplagan att ladda trådlöst vilket är bra och du kan även använda “omvänd laddning” på mobilen och lägga lurarna ovanpå mobilen för att ladda (precis som med S10), vilket ju kan vara användbart.

Summering

Samsung S20 Ultra är den bästa Samsung-mobilen jag testat so far. Och om du är en superuser som gillar Samsung och vill ha det bästa av allt så är vä 14 990 kr som utgångspris inget att snacka om för vad du får för pengarna.

Mina tidigare gnällmoment är fixade och skärmuppdateringen på 120 hz gör att den känns som en mobil värdig 2020.

Det är inte en mobil för alla. Det är inte heller en mobil för mig (pga för stor för mina händer). Men det ÄR den bästa Android-mobilen du kan köpa just nu om du med “bäst” menar har bästa kameran, bästa skärmen och bästa prestandan.

Mitt lilla men… (aka en dealbreaker)

För egen del så tycker jag i princip om allt med Samsungs mobiler utom en grej: de funkar så himla dåligt med Instagram Stories! Iallafall selfiekameran.

Jag som filmar stories i parti och minut märker av detta så tydligt. För Instagram för iOS funkar SÅ bra med iPhones kameror. På Android kan inte Instagram-appen utnyttja kamerans fulla kvalité (pga ska funka för så många modeller). Och det märks.

På S10 så introducerade Samsung ett “instagram”-läge i kameraappen men jag såg inte till det nu när jag testade Ultran. Men det är bara en nödlösning på ett problem som i min värld är reellt.

Jag är såklart bortskämd som de senaste åren haft de senaste iPhone-modellerna med riktigt grymma selfiekameror. Men för mig är detta dealbreakern när det gäller Samsung. Knäppt, jag vet, men så är det. Ville bara dela det.

Vad tänker du om S20 Ultra? Är det något för dig?

Guide: Upphovsrätt för kreativa företagare

Dagens visuella samhälle har skapat stor efterfrågan på bilder, illustrationer och musik som ska fylla hemsidor, flöden på sociala medier och videor på youtube.

Det här skapar fantastiska möjligheter för illustratörer, bloggare, fotografer, skribenter, youtubers och musiker!

Om du har bra koll på din upphovsrätt kan du lära dig att utnyttja värdet av dina immateriella tillgångar ännu bättre. Vilket helt enkelt kan hjälpa dig tjäna mer pengar på det du skapar.

I den här guiden ska vi ska gå igenom hur det här med upphovsrätt funkar både för dig som upphovsperson och dig som själv behöver använda upphovsrättsskyddat material.

Se videon:

Vad är upphovsrätt?

Patent- och registreringsverkets hemsida kan vi läsa att upphovsrätt skyddar “konstnärligt skapande som musik, film och litteratur”.

Det som är lite speciellt med upphovsrätten är att den uppstår automatiskt när ett verk skapas. När någon till exempel tar ett fotografi genom att trycka ned fingret på avtryckaren på en kamera så får den personen direkt upphovsrätt till fotografiet som skapats.

Symbolen © som står för “copyright” (upphovsrätt på engelska) ser man ofta även i svenska sammanhang. Men symbolen har ingen juridisk betydelse i Sverige. Man behöver alltså inte skriva att man har copyright för att ett verk ska vara skyddat.

Även design av en produkt, så kallad brukskonst, kan vara upphovsrättsskyddad om den kan anses ha en tillräckligt unik utformning.

Det som styr om ett verk får upphovsrätt är hur originellt det är. Att rita ett enkelt hjärta på ett vitt papper är kanske inte tillräckligt originellt för att upphovsrättsskyddas, eftersom någon annan skulle kunna skapa samma verk helt oberoende av att ha sett din lilla illustration.

En annan lite klurig sak med upphovsrätten är att det endast är själva utformningen som skyddas. En idé eller ett koncept skyddas inte av upphovsrätt. Detta gör att en del upphovspersoner kan uppleva att någon kopierat dem genom att sno deras idéer. Eller att någon kopierar vad som skulle kunna kallas deras “stil”. Men om den andra personen framställt ett eget verk kan det vara ganska svårt att ifrågasätta det utifrån upphovsrätten.

Det är ju tillåtet att inspireras av andra, det är en naturlig del i allt konstnärligt skapande. Men vart gränsen går mellan att inspireras väldigt mycket och direkt kopiera kan ibland vara svårt att avgöra.

Upphovsrätt – en immateriell tillgång

Som företagare så har du både materiella och immateriella tillgångar. De immateriella tillgångarna är sådant som inte går att ta på men som ändå har ett verkligt värde. Som ett varumärke, ett domännamn, ett patent, ett forskningsresultat eller en affärsidé.

Upphovsrätt till ett verk är också en immateriell tillgång och därför något som du som företagare kan ta vara på för att tjäna mer pengar.

Skillnaden på ideell och ekonomisk rätt

Vanligtvis när du skapat ett verk så äger du både den ideella och den ekonomiska upphovsrätten.

Den ideella rätten tillhör alltid upphovspersonen, även om den är anställd eller har skapat verket på uppdrag av någon annan. Den innebär att du som upphovsperson har rätt att namnges i anslutning till verket om det publiceras, till exempel i en bildtext under ett publicerat foto.

Du kan inte sälja eller överlåta den ideella rätten, ingen annan än du kan alltså stå som upphovsperson till ditt verk. Däremot kan du sälja rätten att återskapa, publicera eller sälja verket!

Då kommer vi in på det som kallas för ekonomisk rätt eller förfoganderätt. Du kan till exempel licensera den ekonomiska rätten, vilket innebär att ett annat företag får använda ditt verk inom ramen för er överenskommelse. Det är det vanligaste sättet att låta andra använda dina verk.

Du kan även låta ett företag köpa den ekonomiska rätten (friköp), så att de helt förfogar över den. Vilket är vanligt när man till exempel tar fram en logotyp för ett företag. När du är anställd och skapar verk på jobbet så har arbetsgivare rätt att använda verken du skapat på arbetstid inom företagets normala verksamhet. Din arbetsgivare kan överta den ekonomiska rätten till verken du skapar på jobbet om ni avtalat om detta, till exempel i anställningsavtalet.

I andra situationer ska du tänka efter väldigt noga innan du helt ger ifrån dig den ekonomiska rätten och se till att du i så fall får skäligt betalt. Ta hjälp av en professionell rådgivare om det känns snårigt.

Kom ihåg att när du exempelvis säljer licenser för användning av dina bilder på nätet så kan du ju ange att man får använda bilden hur man vill och hur länge man vill, men att du fortfarande äger upphovsrätten vilket innebär att de som köpt bilden inte får sälja den vidare till andra.

Olika sätt att tjäna pengar på upphovsrätt

Om du skapar illustrationer, fotografier, musik, text eller andra verk som skyddas av upphovsrätten så finns det många olika sätt du kan utnyttja det för att öka intäkterna i ditt företag.

Det viktiga att komma ihåg är att du har möjlighet att tjäna pengar varje gång något av dina verk används. Till skillnad från en produkt som du kanske säljer en gång så kan du alltså fortsätta att tjäna pengar på din upphovsrätt under lång tid om du fortsätter att ha kvar och äga den ekonomiska rätten.

Du kan ju även tjäna pengar på att licensera eller köpa andras upphovsrätt. Till exempel för att sälja prints eller ge ut böcker.

På PRV:s hemsida kan du läsa om Saltkråkan, företaget som ägs av Astrid Lindgrens efterlevande och äger och förvaltar upphovsrätten till alla hennes verk samt en rad varumärken som karaktärer och liknande. Hela deras företag bygger på ta vara på olika immateriella tillgångar och de omsätter miljoner varje år.

Det finns stor efterfrågan

Många företag letar efter bra, unikt och högkvalitativt material till sina digitala kanaler. Genom att skapa och licensera illustrationer, grafik, musik och foton så kan du skapa massor av värde för ditt företag.

Genom att läsa på om dina rättigheter och skapa enkla sätt för kunder att licensera och använda dina verk kan du fylla ett stort behov på marknaden.

Hur vet jag vad min upphovsrätt är värd?

Om du är illustratör och blir kontaktad av en tidning som vill att du ska göra en illustration för dem så handlar det ju inte bara om att du ska prissätta själva arbetet utan du ska även räkna in upphovsrätten när du tar fram offerten.

Ska illustrationen publiceras både i tryckt tidning och på webben? Kanske även på sociala medier? Ska de få använda illustrationen en eller flera gånger? Under hur lång tid har de rätt att fortsätta publicera illustrationen?

För att ta reda på mer om vad du bör ta betalt så kan du kontakta eller bli medlem i en branschorganisation eller intresseförening.

Till exempel Svenska tecknare, Svenska fotografers förbund, Författarförbundet eller Journalistförbundet.

Där kan du få rådgivning från experter (ibland krävs medlemskap) och ofta finns arvodesrekommendationer och mallar för avtal.

Även om du ser dig själv som “hobbyutövare” eller är i början av din karriär vill jag verkligen uppmana dig att ta till vara på värdet av din upphovsrätt! Ta skäligt betalt från början. Det gynnar både din egen business och är sjysst mot dina kollegor i branschen.

Läs mer: Hur tar man betalt som frilans?

Vad gör man om någon använder ens verk utan tillåtelse?

Så vad händer om någon använder ditt verk utan att ni har ett avtal och utan att du fått någon ersättning?

Det första du ska göra är att upplysa den som använder ditt verk om att de gör intrång på din upphovsrätt. Ibland kan ett intrång bero på okunskap.

Det enklaste och snabbaste för båda parter är oftast att komma överens utan att gå vidare till rättslig prövning. Till exempel genom att den som använt verket betalar för användningen som redan skett, att ni skriver avtal eller att verket tas bort från sammanhanget där det använts.

Om du upplyst den som gjort intrång och de inte vill komma överens så har du genom att du informerat dem bevis på att de medvetet gör intrång på din upphovsrätt.

Nästa steg är att du anmäler brott och tar saken vidare rättsligt.

Undandtag

Det finns situationer där inskränkningar i upphovsrätten gäller. Till exempel citaträtten där “var och en får citera ur offentliggjorda verk i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet” (källa: Författarförbundet).

Exakt var gränserna går är lite luddigare och avgörs oftast från fall till fall och genom praxis som kommit ur olika domar.

Här kan ni läsa mer om citaträtt på Wikipedia.

Nyhetsmedier har även rätt att återge verk i samband med nyhetsrapportering om det är relevant för en händelse (källa: Verksamt.se).

Memes, dela och reposta på sociala medier och bloggar

På internet finns ju en etablerad delningskultur där plattformar som Facebook och Twitter uppmuntrar till att man delar och retweetar innehåll från andra. Så hur funkar det med upphovsrätten?

Om du själv publicerar ett av dina upphovsrättsskyddade verk på t.ex. Facebook så anses det inte vara ett brott mot upphovsrätten att dela det vidare om det görs genom plattformens inbyggda funktioner, så att själva delningen är en länk tillbaka till källan.

Det är däremot inte okej av någon annan att ta ditt verk och ladda upp det på sin egen kanal. Det spelar ingen roll om de skriver ut dig som källa eller upphovsperson. De måste ha ditt uttalade godkännande för publicering. Har de inte det så har du rätt att kräva att de tar ned inlägget alternativt betalar dig för användningen. Upphovsrätten gäller.

På Instagram är det ett klurigt läge. För där finns det ingen inbyggd funktion för att “regramma” någon annans inlägg i sitt eget flöde (det går att dela till Stories/Händelse via en inbyggd funktion).

“Regrammande” kan endast göras via tredjepartsappar som laddar ned originalinnehållet och publicerar det på din kanal som ett eget inlägg. Det är alltså precis som att du laddat ned bilden från nätet eller skärmdumpat den och publicerat. Att tagga ursprungskontot hjälper inte. Har du inte fått tillåtelse så är det egentligen ett intrång i upphovsrätten att regramma.

Sen finns det såklart en kultur där många blir glada om andra sprider deras innehåll och därför är det nog inte jättemånga regrams som ifrågasätts men du har rätten på din sida om du vill ifrågasätta en publicering av ditt verk.

Även memes-kulturen bygger på att ta andras (oftast upphovsrättsskyddade) verk och ändra, lägga till och utveckla för att förmedla ett budskap.

I det nya upphovsrättsdirektivet som godkänts av EU-parlamentet så har det bland annat diskuterats om det i praktiken kommer innebära ett “meme ban” och konsekvenser för den typen av uttryck. Exakt hur de nya direktiven kommer tillämpas i Sverige och hur praxis kommer bli är inte klart än.

Läs mer om upphovsrättsdirektivet på PRV:s hemsida.

Föregå med gott exempel

För att se till att behålla värdet av dina immateriella tillgångar är det bra att också respektera värdet av andras. Var noga med var och hur du delar andras innehåll på sociala medier och internet. Fråga först och ange upphovspersonen. Om du inte vet vem som är upphovsperson: googla! Till exempel genom bildsök.

Det finns många stora konton på sociala medier som helt byggt sin verksamhet på att sno kreatörers innehåll och ladda upp. Och ibland anger de inte ens originalkällan. Om du gillar det du ser – ta dig tiden att leta upp originalet och dela det (på ett korrekt sätt) istället så kreatören är den som får klick och credd!

Hur hittar jag bilder, illustrationer och musik jag får använda?

Det finns två sätt du kan hitta material att använda utan att begå intrång på andras upphovsrätt. Det ena är att avtala om användning med upphovspersoner och det andra är att använda verk under Creative Commons-licens.

Creative Commons är en organisation som verkar för att det ska finnas material att använda och bygga vidare på som enkelt kan laddas ned på nätet.

Creative Commons-licenser finns i olika nivåer som anger vad som krävs för att man ska få använda verket. Där grundnivån är att man hänvisar till upphovspersonen. Andra versioner av licensen tillåter endast användning för icke-kommersiellt bruk eller att man inte får göra ändringar i verket.

Läs mer om de olika Creative Commons-licenserna

Du som upphovsperson kan välja att lägga upp innehåll med Creative Commons-licens för att dela och sprida detta fritt med världen.

Det finns även sidor som tillhandahåller “royalty free” bilder, illustrationer, ljudeffekter och filmklipp.

Slutligen finns det också sajter som erbjuder licenser antingen för en fast månadskostnad eller per verk.

Läs alltid noga på vad som gäller för verk på dessa sidor och hur de får användas.

Och återigen, föregå med gott exempel. Om du behöver bilder till din hemsida – överväg att betala en frilansfotograf istället för att använda samma genrebilder som alla andra.

Behöver du musik till din youtubevideo? Varför inte låta en musiker komponera något unikt istället för att sitta och leta igenom hundratals creative commons-låtar med varierad kvalité?

Om du vill kunna tjäna pengar på verken du skapar är det ju sjyst att hjälpa andra att göra detsamma. 💖

På PRV:s hemsida finns massor med information och länkar för dig som vill lära dig mer om upphovsrätt.

Har du råkat ut för att någon använt dina verk utan din tillåtelse? Vad gjorde du? Har du andra frågor om upphovsrätt? 👇

Måndagsupdate och svar på era frågor

Selfies från Samsung S20 Ultra – trodde jag stängde av “by default” skönhetsfiltret med skin smoothing meeeen tydligen inte.

Hej och goddag kära läsare! Det är måndag igen och nu är det mars. Våren går som vanligt i rasande fart och jag börjar känna hur jobbtempot ökar för varje dag. Det gäller att försöka sitta lugnt i båten och planera ordentligt.

Hur jag känner för “by default”-filter som inte vill stänga av sig.

Den här veckan ska jag jobba med podden, samarbeten och uppdrag.

På torsdag ska jag till Stockholm (igen) för inspelningar för Work at X, en podd av Borg&Owilli som jag är programledare för. Där olika företag marknadsför sig som arbetsgivare kan man säga. Perfekt för alla som söker jobb inom teknikbranschen.

Jag har haft två dagar i Stockholm varje vecka de senaste tre veckorna. Galet! Men det är mycket för att dels spela in Work at X, pressgrejer med techföretag samt intervjuer för min podd. Så har försökt slå många flugor i en smäll varje gång jag varit där. Plus också träffa kompisar.

På torsdagkväll ska jag och Max på Sara Parkman-konsert i Uppsala. Max födelsedagspresent till mig (eller var det julklapp?). Sjukt kul ska det bli iallafall. Jag lärde känna Sara på gymnasiet och såg henne spela med sitt gamla Härnösands-band Kraa första gången typ 2006 kanske?

Ni har väl hört hennes senaste skiva Vesper, som fått DN:s kulturpris och allt? En helt otroligt bra skiva.

😉😉😉

Svar på era frågor:

Jag försökte ha lite frågestund på mina Instagram Stories häromdagen. Frågorna som kom in var verkligen blandad kompott. Det blir aldrig särskilt bra när jag har frågestunder för jag svarar ju på frågor konstant, hela tiden varje dag, i kommentersfälten, på mailen och på DM:s. Så när jag väl försöker ha sådana här klassiska frågestunder som sourcing för blogginlägg verkar ni inte ha så mycket kvar att fråga.

Oh well! Här kommer iallafall frågorna och svaren för denna gång. 😁

◑ Vad tycker du är roligast att skapa?

Det går verkligen i perioder. Men att göra riktigt matiga guider är jättekul, det tar bara jättelång tid, vilket gör det svårt att hinna med och därför inte alltid jättekul.

Ibland har jag superfeeling på att göra video och då är det jättekul. Ibland har jag ingen lust att filma alls.

Att göra podden är riktigt kul (och också tidskrävande). Men det härliga med den är att få jobba med ljudmediet som är mitt favorit, sitta och klippa med ljud och musik så det blir bra flow. Plus att jag lär mig väldigt mycket medan jag gör avsnitten och kan ha lite större perspektiv än i mina andra format.

Just nu är jag inne i en period där jag tycker det är kul att illustrera och göra grafik (t.ex. till detta och detta inlägg). Då jobbar jag i Procreate på iPad Pro eller Adobe Illustrator på datorn.

◑ Hur ser du på risker/möjligheter med datalagring/spårning nu när vi alltid är uppkopplade?

Detta är verkligen ett stort sånt här “å ena sidan å andra sidan”-område.

De stora möjligheterna med datalagring och spårning är ju att vi kan lära oss massor av spännande saker genom data.

Ett exempel är ju när det gäller smittspridning som nu med Covid19 och tidigare med t.ex. ebola där man med hjälp av insamling av data kan göra modeller för spridning och agera, t.ex. genom att identifiera riskområden.

Men precis som med allting kan man ju också använda datalagring och spårning på dåliga sätt – som i Kina där kommunistpartiet använder data för att kontrollera befolkningen. Eller Cambridge Analytica som använde data för politisk påverkan.

Jag tror att vi behöver bättre modeller för att kunna dela den data vi vill på ett säkert sätt. Till exempel att kunna donera data till forskning. Data är ju också en sorts råvara, som vi också borde kunna få sälja om vi vill. I dag så har vi väldigt lite självbestämmande över hur vi vill använda vår data.

Stora datasamlingar är avgörande för att skapa bra artificiell intelligens som kan hjälpa oss människor att lösa massor av problem. Men stora datasamlingar kan också ge företag, organisationer och länder stor makt. Så därför behövs det bra lagar och regler kring det hela.

◑ Saknar du mac nu när du kör pc?

Inte så värst! Jag körde ju Mac i många år tills jag förra året bytte till PC, en Dell XPS 15.

Det är främst två saker jag saknar med min gamla MacBook: att stänga locket för att sätta den i strömsparläge och öppna locket för att vara igång igen på en sekund.

Jag har fått lov att göra en inställning på min PC som säger att den inte ska sätta sig i strömsparläge när man stänger locket (när strömsladden är i) för att jag ska kunna stänga den när jag använder min externa skärm. Och när den varit i strömsparläge en stund stänger den i princip av sig så man måste trycka igång den på knappen. Den startar fortfarande snabbt men inte lika snabbt som min Mac gjorde.

Det andra jag saknar är tangentbordet på min MacBook. Mmmm det var så himla skönt att skriva på. Tangentborden jag använder nu, både på laptopen och ett externt, är verkligen helt ok. Men inte riiiiktigt lika skönt.

Med macOS operativsystemet saknar jag främst Airdrop som är så sjukt smidigt för att skicka saker mellan mobil, ipad och dator. Nu har jag ett system med Dropbox istället men det kräver ju några fler klick.

En sak till jag saknar: den lilla strömsladden till min MacBook. Man kan ju dela av strömsladden på två och bara ha den lilla sladden direkt till dosan man stoppar i väggen. Så smidig att ta med när man reser. Min Dell-strömsladd är betydligt större (och tyngre).

◑ Köpte du nåt på bokrean?

Nej… tråkigt nog. Älskar ju att köpa böcker. Men har i nuläget helt fullt i bokhyllan och en jättehög med böcker på nattygsbordet så jag får liksom inte riktigt plats med mer?

Dessutom läser jag ju en hel del via min Storytel Reader.

Men jag har gått runt och tittat mycket 😍

◑ Taggad på Sims online?

Jag tolkar denna fråga som ryktena/teasers från EA Games att nästa upplaga av sims, Sims 5, kommer innehålla online-element.

Jag vet inte om taggad är rätt ord men jag tycker absolut det ska bli spännande att se vad de hittar på. Det vore kul om man iallafall kunde skapa typ delade grannskap med vänner, där ens simmar kunde träffas, skapa relationer och sånt.

◑ Tunnbrödrulle eller skrovmål?

Var tvungen att googla vad “skrovmål” innebär och verkar vara en burgare med pommes och läsk.

I valet mellan dessa två väljer jag i så fall skrovmål, med vegoburgare. Älskar även vegokorv men inte i tunnbrödrulle.

◑ Ses snart igen?

Ja tack 😍

(Denna fråga var från en fin vän som jag lunchade med häromdagen. Lunch med fina vänner är något jag verkligen vill rekommendera!)

— SLUT PÅ FRÅGESTUND —

Nu är det hög tid för mig att gå och värma min lunchlåda. SÅ hungrig.

Hoppas du får en fin måndag! 💖 Vad ska du hitta på i veckan?

Jag testar Samsung Galaxy Z Flip – smartphone med vikbar skärm

På sitt senaste “Unpacked”-event så lanserade Samsung inte bara S20-serien utan även en ny foldable, som de vikbara mobilerna börjat kallas. Det var Galaxy Z Flip – och jag fick för några dagar sen möjligheten att testa den i 48 timmar.

Observera! Eftersom det var ett väldigt begränsat test så är detta inte en recension. Det är omöjligt att uttala sig om hur hållbar/känslig mobilen är eller hur den kommer funka för längre, vardaglig användning efter ett så här kort test.

Video: Unboxing och test

Design och första intryck

Vid första anblick ser Z Flip nästan ut som en vanlig mobil. Om det inte vore för de tjocka kanterna runtom (som nästan ser ut som ett skal), som skyddar skärmen när man stänger den. Samt gånggärnet på mitten.

När man använder mobilen “som vanligt” så tänker man inte så mycket på vecket i mitten om man inte drar med fingret rakt över det. För det är ju där och det känns. Men oftast scrollar jag lite längre ned på skärmen och då märks det inte alls.

Skärmen är gjort av ett supersupertunt glas med en skyddande plastfilm över. Så det känns som plast mot fingret men skärmen känns inte mjuk när man trycker på den.

Om ni minns Samsungs förra foldable, Galaxy Fold, så hade den en plastskärm. Att Samsung nu ändå lyckats göra en tunn tunn vikbar skärm i glas är rätt coolt? Eller så är det mest PR. Men om du haft en smartphone med ett skärmskydd i plast på glaset så är känslan rätt lik.

Känslan när man viker ihop en smartphone är ändå… något! Även om man vänjer sig snabbt. Mobilen stänger med ett ganska tillfredsställande ljud tack vare magneter.

Gångjärnet är så pass “stelt” att man dels kan ställa mobilen i det här halvvikta läget, t.ex. för att ta en selfie (se min video). Det gör också att jag iallafall inte kan öppna mobilen med en hand utan måste använda två. Men har sett andra journalister som lyckats få till en sådan där “flip”-rörelse med en hand. Jag vågade inte testa allt för mycket eftersom mobilen är VÄLDIGT hal så jag ville inte råka kasta iväg den. Hehe.

Mobilen tillverkas i tre färger: mirror black, mirror purple och mirror gold. Jag har sett den i mirror purple (bilden ovan) som jag tycker är absolut snyggast. Den skiftar i rosa och lila med lite sådan där holografisk regnbågseffekt. Så snygg. MKBHD har köpt den så ni kan se den här.

Mitt testex var ju den svarta versionen som drog åt sig fingeravtryck som en jag vet inte vad. Den såg konstant kladdig ut. Inte så kul! Jag undrar om det kommer komma skal till den? Det skulle nog behövas för utsidan verkar kunna gå sönder rätt enkelt vid tapp och den är så hal att den vid ett tillfälle på egen hand gled av min trådlösa laddare.

När mobilen är hopvikt så här så känns den ungefär som min Nintendo 3DS eller som en liten sminkdosa eller nåt. Kompakt och enkel att stoppa i väskan eller fickan. Skärmen blir ju också skyddad vilket känns bra eftersom utsidan är plast och därför kan få repor hyfsat enkelt.

Jag har aldrig mina smartphones i fickan eftersom de är alldeles för stora och riskerar att ramla ur väldigt lätt. Med Galaxy Z Flip hopvikt blir det verkligen en helt annan femma.

Funktioner och specs

Galaxy Z Flip kommer i ett utförande med 256 GB lagring, 6,7″ display, 8 GB i RAM och två kameror på baksidan (12 MP vidvinkel och 12 MP ultravidvinkel) och en selfiekamera på framsidan (10 MP).

På framsidan sitter en liten AMOLED touschskärm där du kan se klockan och små små notiser.

Så kameramässigt får du ju inte alls lika mycket för pengarna som om du lägger dem på en av de senaste S20-mobilerna istället.

Fota selfies med alla kameror

Vanligtvis på din smartphone så fotar du ju selfies med kameran på framsidan, som oftast är den lite sämre kameran.

När du kan vika ihop din mobil så kan du ju plötsligt ta selfies med de bättre kamerorna på baksidan.

Här är en selfie fotad med den vanliga selfiekameran:

Selfiekameran på framsidan (10 MP)

Och här är en bild tagen med mobilen hopvikt som använder kamerorna på baksidan.

Selfie tagen med kameran på baksidan (12 MP vidvinkel).

När du har mobilen i det halvvikta läget kan du ju även ställa upp den för att ta en selfie. Samsung har ju sedan gammalt en snajdig självutlösarfunktion som kickar igång om du håller upp handen.

Tagen med selfiekameran när mobilen är uppställd.

Hur bra är kamerorna i övrigt?

Jag skulle säga att kamerorna på Z Flip är helt okej. Men inte så bra som man kanske skulle önska för en mobil med denna prisbild.

Här kommer några snabba bildexempel:

Jag tycker inte att kameran är en deal-breaker för den här mobilen men det är inte för kamerorna någon kommer köpa den.

Vem passar den för?

Jag skulle säga att Galaxy Z Flip i det här utförandet passar för en early adopter som älskar att vara först med den senaste tekniken. Och som därför kan ha överseende både med prisbilden och att den är så ömtålig.

Men jag tror att den här modellen på en foldable är betydligt med attraktiv för “den vanliga konsumenten” jämfört med Galaxy Fold som jag tycker har ett betydligt konstigare utseende och snävare målgrupp.

Galaxy Z Flip känns mer som en “färdig konsumentprodukt” jämfört med Folden, även om även Z Flip är ömtålig och inte heller damm och vattentät. Så man bör vara lite försiktig med den.

Jag tycker verkligen Z Flip har något som gör att den känns otroligt kul och spännande. Och det är alltid en indikation för mig att en pryl kan komma att bli en succé. För känslan är ju trots allt det viktigaste.

Eftersom den skiljer sig väldigt mycket från alla andra mobiler på marknaden så tror jag den har möjlighet att bli en hypad produkt. Att den är så dyr och samtidigt ömtålig (över 16 000 kr alltså) kan ju göra den ännu mer till en högstatusprodukt.

Den slimmade formfaktorn och att den i övrigt är som en “vanlig smartphone” tror jag också kan bli lockande för en yngre målgrupp som gärna går runt med mobilen i handen.

Med det sagt så tror jag inte att det är just den här modellen som kommer bli någon försäljningssuccé men nästa version eller den efter det. När de löst eventuella fel, gjort den mer tålig och priset går ned. Då tror jag detta mycket väl kan vara “the next big thing” när det gäller smartphones.

Vad tror du? Är det här “bara en fluga” eller framtiden för smartphones?

Mitt chip i handen och annat du behöver veta om NFC-tekniken

Om du följt mig ett tag, och framförallt om du lyssnat på avsnittet av min podcast som handlade om Biohacking, så vet du att jag har ett chip i handen.

Under huden, i den mjuka delen mellan tummen och de andra fingrarna, har jag en liten liten hård knut. Inte större än ett riskorn. Den syns inte och känns bara om man trycker lite på exakt rätt plats.

Så, kanske du undrar, vad använder jag det här lilla chipet till?

Svaret är: absolut ingenting.

Jag vet. Vilken besvikelse. Så mycket potential och så är det verkligen inte användbart till typ något? Anledningen är att det här med NFC är lite mer komplicerat än man först tror. Samtidigt finns det också massor med kul, smart och kreativ potential i tekniken.

Så, hur det här med NFC och chip funkar tänkte jag att vi skulle gå igenom i detta inlägg!

Åka tåg, öppna dörrar och träna på gymmet?

Jag är med i en grupp för oss “chipsters” på Facebook och det finns entusiaster som trots allt lyckas få ut funktion ur sina chip i handen. Det finns en gymkedja där du ska kunna registrera ditt chip istället för medlemskort. Jag tränar dock inte på det gymmet, så det funkar inte för mig.

Andra har kunnat registrera sitt chip för att öppna porten hemma eller på jobbet. För mig funkar inte det heller för det är fel standard (vi kommer till det).

Den största potentialen för mig var att åka tåg och ha min biljett på chipet. SJ har faktiskt gjort ett ganska framåtlutat försök med en app där du kan lägga in ditt kundnummer på SJ på chipet. Konduktörerna ska sen kunna läsa av chipet med sina mobiler.

Problemet är bara att de måste lägga mobilen mot din hand. Annars kan den relativt svaga avläsaren i mobilen inte aktivera chipet. Och det där med att lyckas läsa av chipet med mobilen är verkligen en liten historia i sig.

För det gäller att vinkla rätt, hitta exakt rätt ställe (både på mobilen och på handen) och av erfarenhet kan jag säga att det inte alltid fungerar på första, andra eller ens tredje försöket.

Det gäller också att konduktören vet om att den har en NFC-läsare i mobilen och var på mobilen NFC-läsaren sitter. Vilket skiljer sig mellan olika tillverkare och modeller. Och ett skal kan göra det hela ännu klurigare.

När jag en gång tänkte att jag iallafall skulle testa, som en kul grej, blev konduktören väldigt upprörd. Han tyckte de kändes hemskt ohygieniskt att lägga mobilen mot min hand. Och det har jag förståelse för, såklart. Men hans upprördhet gjorde också att det hela kändes så oerhört pinsamt att jag helt sonika aldrig vågat fråga igen. Det går ju dessutom betydligt snabbare eller iallafall lika snabbt att använda mobilen.

Så det enda mitt chip gör nu är att om någon läser av det med sin mobil så öppnas min blogg i deras webbläsare. Funkar som en icebreaker eller partytrick sådär men inte mycket mer än så.

Vad är NFC och hur funkar det?

NFC står för “Near field communication”. Förenklat så funkar det så att du har ett chip, t.ex. i en tagg, som innehåller kod. Chippet i sig är helt passivt, det vill säga att det inte har något batteri och inte skickar ut några signaler på egen hand.

Många tror att chippet i min hand ska kunna läsas av genom bluetooth, GPS eller WIFI. Att jag ska kunna spåras överallt jag går och så vidare. Men så funkar det alltså inte.

NFC-chip finns i allt som du har som du kan “blippa”. Till exempel kontokort, busskort och taggar för att öppna dörrar.

För att ett NFC-chip ska kunna aktiveras krävs en läsare. Läsaren skickar ut en signal och är ett NFC-chip tillräckligt nära så kan ett datautbyte göras. NFC är alltså ett sätt att göra små dataöverföringar utan internetuppkoppling. Eftersom att ett NFC-chip kan vara helt passivt så kan det även vara väldigt litet (och platt). Vilket gör att det kan sättas in i massor av olika saker.

Du kan även köpa egna NFC-taggar som är tomma, som du själv kan programmera in saker på via en app i mobilen. Till exempel att det vid avläsning ska öppna en särskild webbsida, lägga till en kontakt i mobilen eller öppna en profil på sociala medier.

Det finns NFC-läsare i de flesta moderna mobiltelefoner. Med en Android-mobil har du länge både kunnat scanna och skriva till NFC-taggar.

På iPhone kan du läsa av taggar med en app från och med iPhone 6 och från iPhone Xs och iPhone 11 kan du läsa av taggar direkt utan att använda en tredjepartsapp. Du kan även skriva till NFC-taggar om du har en iPhone 7 eller senare och använder en tredjepartsapp. Dock är det fortfarande väldigt begränsat vad tredjepartsappar kan göra när det gäller att skriva till NFC-chip från iPhone.

Kruxet med NFC – standarder och tjänster

Nu kanske ni har förstått potentialen i NFC-chip. För den är stor! Det var den potentialen som fick mig att sätta in chippet i handen från början. Det jag inte visste då var att det inte riiiktigt är så enkelt som jag först trodde.

För det första så finns det olika standarder på chip. Och det jag har i handen är inte samma standard som vi använder på mitt kontor för att öppna dörrarna.

För det andra så kan du inte själv t.ex. programmera in ditt bankkort eller busskort på ett NFC-chip. Det vore inte säkert och det är få som släpper in utomstående chip i sina system. Om du t.ex. vill använda ett eget chip för att öppna dörrarna hemma måste du gå till den som skapar taggarna, hoppas att systemet är samma standard som ditt chip och sen få personen att programmera in rätt data på ditt chip istället för på en tagg.

Så för att NFC-chip ska nå sin fulla potential krävs det bra tjänster. Och där kommer min samarbetspartner Fidesmo in!

Fidesmo bygger en tjänst som samlar funktioner

De har en tjänst som gör att du på särskilda NFC-chip, exempelvis genom deras app, på ett säkert och krypterat sätt kan ansluta ditt bankkort eller andra funktioner. Till exempel så har de samarbeten med klocktillverkare där du kan få ett sådant här NFC-chip i ett klockarmband.

(Och nej, jag vet att ni tänker det, men det är inte samma standard av NFC som jag har i handen, så mitt chip är fortfarande lika oanvändbart, tyvärr!).

Men det som Fidesmo gör, som är så himla viktigt, är att de skapar samarbeten med andra företag för att utveckla sin plattform så att det ska bli lättare (och säkrare) att samla flera olika funktioner på ett och samma NFC-chip!

Fidesmo samlar ingen data om dina kortköp eller hur du använder chipet. Så här skriver de om på sin hemsida om deras betalningstjänst:

“Nej, Fidesmo kan inte se var eller när du gör dina köp eller vad dina köp består av när du använder Fidesmo Pay. Fidesmo kan bara se att det finns en email-adress registrerad på en wearable med ett giltigt betalkort anslutet. Denna information behöver vi för att kunna hjälpa dig om du hör av dig till vår support. Tveka inte att höra av dig till oss om du har frågor om din data.”

Och sedan spelar det ingen roll för Fidesmo vilken wearable du har chippet i. Klockarmband är ju en enkel och given grej men det skulle också kunna vara typ i en vante, ett smycke eller något helt annat.

Om du har en Android-mobil kan du ladda ned Fidesmos app och ansluta ditt kort till din kompatibla wearable direkt hemifrån.

Har du en iPhone så kan du antingen ansluta kortet till chipet via en kiosk hos en av Fidesmos samarbetspartners eller ansluta kortet i samband med att du beställer din wearable online.

Fidesmo jobbar ständigt på nya utvecklingar av sin plattform och på att hitta fler samarbeten. För det är ju så att utan samarbeten med andra aktörer kommer vi inte kunna utnyttja den fulla potentialen i den här tekniken.

NFC är kul och kreativt

NFC är en spännande teknik som öppnar massor av kul och kreativa möjligheter.

Du kan till exempel på en nyare iPhone med iOS 13 använda funktionen “Genvägar” för att programmera din telefon till att göra särskilda saker när du skannar ett NFC-chip. T.ex. tända/släcka smarta lampor, öppna appar, spela en spellista eller nästan vad som helst.

Säg att du vill underlätta för din gammelfarmor att ringa släktingar. Då kan du sätta upp foton på väggen och sätta ett NFC-chip på baksidan av varje bild. Sen programmerar du Gammelfarmors iPhone att ringa upp personen i fråga när hon scannar det specifika chippet.

På konferensen Internetdagarna har de använd NFC-chip på deltagarbrickorna för en poängsamlar-tävling i utställningen och för drinkbiljetter på minglet. Så smart!

Med Fidesmo Pay kan du när du går på promenad, tränar eller ska på en dansant utekväll lämna plånboken hemma! Du handlar enkelt med ditt klockarmband eller en annan wearable som du föredrar.

Under mitt samarbete med Fidesmo under den här våren kommer jag berätta om fler smarta funktioner och kul idéer kring det här med NFC-chip.

Har du några frågor eller funderingar kring NFC-tekniken och hur den funkar? Eller har du skapat något kul och smart med denna teknik? Dela med dig 👇

Plånboken, poddintervjuer och två dagar i storstan

Hej mina vänner!

Här kommer en sådan där “realtidsuppdatering” som jag tänker att jag ska göra oftare och sen glömmer bort. Hehe.

I dag klev jag på tåget från Örebro i arla morgonstund för att vara med i Plånboken i P1. Ni vet väl att jag är ny expert i programmet och svarar på elektronik och vardagsteknik-frågor? Superkul! Det här var andra gången för mig och vi har ytterligare två datum bokade under våren.

Sändningen gick bra (tror jag!) och sen tog jag min världstunga ryggsäck och traskade iväg. Gjorde ett kort stopp för att lämna tillbaka recensionsprodukter och sen var det dags för lunch.

Jag tycker det är så sjukt stressigt att äta lunch i innerstan. Så mycket folk överallt och svårt att välja. Oftast när jag planlöst går runt och väljer ställe brukar jag “råka” svänga in i en och annan bokaffär istället. Det gör mig alltid lugn. På AdLibris-affären på Kungsgatan finns ju ett litet trevligt café och jag bestämde mig för att slå mig ned, läsa lite bok (läser just nu “Nora eller Brinn Oslo brinn” av Johanna Frid) och äta vegetarisk lasagne. MYCKET bra val. Kom precis innan 12 också så lyckades dodga den värsta lunchruschen.

Eftersom jag hade lite “mellantid” innan nästa grej så gick jag till Stadsbiblioteket, också en plats där man känner sig lugn. Skriver lite blogginlägg och chillar.

Jag kommer vara kvar i stan till imorgon. Har flera poddintervjuer till nya säsongen bokade! Så pirrigt och kul att komma igång igen. Det som är bra efter två säsonger är att jag har en jäkla rutin på att hitta, kontakta och boka intervjuer.

Att lyckas “batcha” intervju-inspelningarna så här över några få dagar och i kombo med andra jobb är såklart det bästa ur ekonomisk synvinkel.

Jag har fortfarande två avsnitt kvar på säsongen som saknar finansiering. Så om du vet att ditt eller någon annan bekants företag skulle vilja sponsra en högkvalitativ podcast om teknik – let me know!

Ikväll ska jag äta middag med min fina bloggvän Annie (aka Vegokäk) och njuta lite storstadsfeeling. Det var ett tag sen jag hade “Stockholmsdagar” så då är det riktigt härligt. Ska tillbaka hit igen nästa vecka för ytterligare en runda intervjuer.

När mars och april närmar sig börjar också jobbtempot öka. Nu ska allt hända som jag planerat och sålt in under januari. Nu kommer också alla föreläsningar. Så det blir till att ta varje tillfälle att vila i pauserna.

Jag känner mig redo! Och solen skiner.

Hur har du det så här i mitten av februari? 💖

Teknifik känner på nya Samsung Galaxy: S20, S20+ och S20 ultra

Så var det dags för årets första, stora tekniksläpp: Samsungs nya Galaxy-modeller. I år har de valt att förnya sina namn och hoppar direkt från S10, som förra årets modeller hette, till S20.

Jag fick möjligheten att klämma och känna på mobilerna på förhand så här kommer mina tankar!

Se videon: Hands-on med Samsungs nya mobiler

Design och första intryck

Galaxy S20, S20+ och S20 ultra har fått en designuppdatering från förra året. Selfiekameran har flyttat till mitten (snyggare helt klart) och är verkligen minimal. Kanterna runt skärmen har blivit ytterligare lite smalare.

Kameramodulen har blivit större och i en mer “boxig” design. Jag älskar inte det här designvalet men som med det mesta så gissar jag att man vänjer sig väldigt snabbt. En effekt är ju att man direkt kommer kunna se skillnad på en S10 och en S20, vilket såklart är något Samsung vill uppnå.

I övrigt så är känslan av mobilen i handen som man kan förvänta sig. Den känns lyxig och rejäl. Den där “premium”-känslan jag brukar tjata om.

Skärmkvalité och storlek

Storleksmässigt så är S20 Ultra störst med 6,9″ skärm. S20+ har 6,7″ och vanliga S20 6,2″. Vanligtvis brukar jag ju föredra mobiler med större skärmar men 6,2″ tycker jag är absolut tillräckligt. Större än så blir nästan för stort för mina händer.

Det tråkiga med den minsta modellen är att du endast kan få 128 GB inbyggd lagring. Därefter kan du lägga till upp till 1 TB lagring genom att sätta i ett microSD. Men 128 GB kan man äta upp ganska snabbt med tanke på bildkvalitén som denna mobil producerar plus att den kan filma “video snaps” i 8K (där du kan plocka ut knivskarpa stillbilder ur dina videoklipp).

Så vill du har större internt minne är det S20+ eller ultra som gäller, där kan du betala för upp till 512 GB.

Samtliga modeller kommer med riktigt fina och högupplösta AMOLED displayer som dessutom har hela 120 hz uppdateringsfrekvens. Det innebär att mobilen blir väldigt smooth och snappy att använda. En sådan där funktion som gör att mobilen bara känns otroligt najs, utan att man kanske nödvändigtvis kan sätta fingret på vad det är.

Kamera: space zoom och single take

Som vanligt har Samsung lagt otroligt mycket fokus på kamerorna i dessa mobiler. Samtliga modeller kommer med tre kameralinser: en vidvinkel, en ultra-vidvinkel och en telefoto-lins.

Utöver detta så har S20+ och S20 Ultra en ytterliga “DepthVision”-lins som bl.a. förbättrar skärpedjupseffekter vid porträttfotografering, AR-funktioner och liknande.

En ny grej på S20 är “space zoom”. På S20 och S20+ innebär detta upp till 30x zoom. Först 3x optisk hybridzoom och därefter tar en “superupplösningszoom” vid, där AI-funktioner hjälper till att ge en skarpare bild.

På S20 ultra får du hela 100x space zoom. Det är så GALET mycket zoom. Är du uppe på 100x blir det dock en rätt så väldigt grynig bild såklart, men det är rätt imponerande. Jag är inte helt säker på om jag verkligen skulle använda detta så ofta? Jag tycker ändå att bildkvalitén blev påtagligt sämre när man gick över från optisk zoom till hybrid zoom. Såklart att det finns tillfällen där man vill zooma men kanske inte 100x?

Mindre kärlek till selfiekameran

Både S20 och S20+ kommer med en 10mp selfiekamera som jag inte blev särskilt imponerad av, om jag ska vara ärlig. Det känns som att Samsung lägger väldigt lite energi på kameran på framsidan och desto mer på baksidan.

Det är ju såklart ett val man gör och det är tydligt att man riktar in sig mot en särskild målgrupp som kanske inte tar så mycket selfies? Men jag, och många med mig, älskar selfies. Att enkelt kunna ta snygga selfies till Stories, Snap eller bara för sig själv är ju en självklar del i mångas vardagliga mobilliv. Där tycker jag Apple slår Samsung med hästlängder och det är den delen där jag känner mig mest besviken på Samsungs nya modeller.

Eftersom jag bara fått känna på mobilerna på en pre-briefing och inte har någon modell i handen så kan jag inte visa några bildexempel. Men de jag tog på plats imponerade inte.

Singel take – en smart funktion

En ny kamerafunktion som jag tyckte var väldigt smart heter “Single take” och är gjord för de där ögonblicken där det är svårt att välja om man vill filma eller fota. Typ när barnet blåser ut födelsedagsljusen, när brudparet kommer in i kyrkan och sånt.

Ofta kanske man väljer att filma, men sen inser man att man också hade velat ha en bild att ladda upp på Instagram.

Den här funktionen gör att man slipper välja! Man filmar och sen får man ett litet galleri där mobilen (med hjälp av bildigenkänning och AI) tar fram både bilder, boomerangs och video.

Tech specs och skillnader mellan modellerna

Samsung S20 har ett pris som börjar från 9900 kr med… Den passar dig som föredrar den lite mindre storleken och inte har behov av supermycket prestanda. Om du gillar att fota och filma mycket så kan du behöva investera i ett microSD-kort för att utöka lagringsutrymmet då du inte kan få mer än 128 GB inbyggt.

Samsung S20+ börjar från 11 990 kr och ger dig större skärm, DepthVision-linsen som ger bättre skärpedjupseffekter m.m. samt möjligheten att betala för upp till 512 GB inbyggd lagring.

Samsung S20 Ultra börjar på ett pris från 14 990 kr och har större skärm och större batteri. Den har också en bättre vidvinkel-lins med 108 MP och ger dig 100x space zoom. Den har även något bättre selfiekamera än de andra två modellerna (40 MP jämfört med 10 MP på S20 och S20+). Precis som S20+ har den även den fjärde DepthVision-linsen på baksidan. Du kan få upp till 16 GB i RAM och 512 GB inbyggt lagringsutrymme. Så detta är modellen för dig som gärna betalar för att få det bästa.

Samsung S20+ och S20 Ultra kommer “5G ready”, vilket innebär att de kommer kunna använda det snabba 5G-nätet, när det väl kommer. Även S20 finns som 5G-ready version men den billigaste varianten har endast stöd för 4G.

Är det något du undrar om de nya Galaxy S20 modellerna från Samsung? Tveka inte att fråga 👇

I framtiden har vi mer teknik men färre prylar

Många som jag pratar med om teknik uttrycker att de ibland känner sig lite stressade av att utvecklingen går så snabbt. Allting blir mer och mer digitalt och övergången är inte alltid så smidig som man skulle önska.

Det är ju lätt att snacka om hur underbart allting kommer bli med teknik men i verkligheten så är en omställning alltid lite av en uppförsbacke. Där prylar krånglar, användarvänligheten brister och system buggar.

Den snabba teknikutvecklingen gör det väldigt svårt att utveckla något som är helt perfekt när det väl når oss som konsumenter. De som tillverkar och utvecklar teknik och digitala system måste testa dem i verkligheten på oss användare, så tidigt som möjligt, för att få verklig feedback på vad som behöver bli bättre eller förändras. Det arbetssättet ger i längden bättre produkter och tjänster som ständigt uppdateras utifrån hur användarbeteendet förändras.

Men att vara den som stöter på och behöver ha överseende med felen, krånglet och buggarna är ofta frustrerande. Så jag förstår verkligen alla er som blir lite opepp vid tanken på en framtid där vi har ännu mer teknik och där världen är ännu mer digital. Kommer inte allt bara bli värre och värre då med teknikkrångel och digital stress?

Njaeee… det behöver faktiskt inte bli det! Så jag tycker trots allt att det finns många anledningar att vara pepp på framtiden. Låt mig förklara…

Tekniken blir en naturlig del i vardagen

Tänk när de första PC-datorerna kom. När jag gick på lågstadiet fick jag, precis som de flesta, ta “datorkörkort” för att lära sig hur man startade, använde musen för att dubbelklicka, sparade ett dokument, skickade mail och så vidare.

Bara det att skärmen inte var samma sak som “datorn” var ett koncept som inte var helt lätt för många nya användare att koppla. Vilket på den tiden orsakade många support-utryckningar när “datorn slocknat” (fast det i själva verket var skärmen som inte var ikopplad eller påslagen).

Tänk då vilken skillnad det är i dag när vi har touchskärmar. En ettåring såväl som en 80-åring kan väldigt snabbt gå från att aldrig ha sett en iPad till att interagera med den på ett naturligt sätt eftersom den är väldigt intuitiv. Att trycka på det man vill ska hända, svepa bort för att komma vidare och andra gester känns naturliga och självklara. Här behövs inget körkort inte!

Tittar man åt vilket håll teknikutvecklingen går så är ju en av de starkaste trenderna att tekniken blir allt mer integrerad. Det vill säga att den blir mer och mer osynlig och byggs in i sakerna runt omkring oss. Så att den blir en ännu mer naturlig och enkel del i vår vardag.

Istället för knappar eller appar så kan vi styra tekniken genom att prata med den eller med enkla gester. Allt mer av tekniken automatiseras och artificiell intelligens gör att mycket teknik kan sköta sig själv, anpassa sig efter våra beteenden och bara kommunicera till oss det vi vill eller behöver veta.

Det här gör att vi i framtiden inte kommer göra så stor skillnad på vad som är teknik och vad som är “annat”. Sensorer och wifi byggs in i allt från glödlampor till gympaskor och sängar.

När internet kom var det en tydlig och definierad handling att “gå ut på internet”, med en lång och tidskrävande uppkopplingsprocess och dessutom dyra minuter på telefonräkningen.

Idag tänker vi inte i de termerna eftersom internet är något som finns överallt, runtomkring oss hela tiden. På samma sätt kommer det inom en inte allt för fjärran framtid vara med teknik också. Det mesta kommer vara “teknik” så som vi tänker på det idag, och därför kommer vi sällan tänka på det. Det kommer vara en naturlig del av det vardagliga livet och något vi interagerar med intuitivt.

Från många prylar och tjänster till några få som kan göra mer

De prylar vi har idag kan också göra mer och mer. Se bara på mobiltelefonen. Istället för att ha en telefon, en TV, en iPod, en digitalkamera, en dator, en bankdosa, en radio, en GPS, en kompass, en stegräknare, en väckarklocka och så vidare så har du en mobiltelefon som är alla dessa saker kombinerat i en förpackning. Som du dessutom enkelt kan stoppa i fickan.

Det handlar inte heller bara om hårdvaran, alltså själva prylarna, utan även tjänster. Istället för att ha olika små plastkort med medlemskap för olika butiker eller liknande kan de flesta idag snabbt scanna QR-koden på mitt körkort istället.

BankID funkar som säker inloggning på massor av e-tjänster hos till exempel Skatteverket eller min digitala postlåda. När jag ska använda en ny tjänst älskar jag när jag kan logga in direkt med BankID och slipper att registrera ett konto först.

I framtiden kommer vi förhoppningsvis inte behöva några plastkort alls för att identifiera oss eller betala. Kanske gör vi det istället med biometrisk data som ansiktsigenkänning eller fingeravtryck.

Jag har ju till och med satt in ett litet chip i handen. Det använder jag inte till något särskilt idag men drömmen vore ju om jag kunde använda det till att både betala, åka kollektivt, låsa upp dörrar och skippa både plånbok och nycklar.

⭐⭐⭐

Den här våren så har jag inlett ett samarbete med företaget Fidesmo. De jobbar bakom kulisserna, skulle man kunna säga, med teknik som gör att den här framtiden ska komma närmare redan nu.

Mer om vad Fidesmo gör kommer du få höra under samarbetets gång. Men huvudanledningen till varför jag är så glad för det här samarbetet är att Fidesmo är ett teknikföretag som förstått att vår framtid med teknik ska vara smidig och säker. Med mindre fokus på prylar och tekniken i sig och mer på hur den underlättar för oss i vardagen. Så vi kan tänka mindre på teknik, helt enkelt.

Det känns toppen att de stöttar mitt arbete under den här våren och gör det möjligt för mig att producera innehåll till er där jag kan dela med mig av tips, tankar och kunskap om teknik och framtiden.

⭐ ⭐ ⭐

Men, kanske du tänker nu, kommer inte den här framtiden bli himla tråkig för personer som mig som älskar teknik?

Nej, jag tror det kommer bli grymt! För när man är en så kallad “early adopter” så kommer det alltid finnas ny teknik att utforska (och krångla med) för den som vill vara först med det senaste.

Men det ska ju kunna vara ett val och inte grundläget. När det gäller vardagen så föredrar även jag när tekniken jobbar för mig i bakgrunden utan att jag behöver tänka på var den är eller hur den fungerar. Så länge det är säkert och den utvecklats för oss människor och med vårt bästa i fokus.

Vad tror du om den här framtiden? Kan du se någon skillnad på hur du tänker på teknik idag jämfört med för bara några år sedan?

Ett slag för trådlös laddning av mobilen

En väldigt underskattat funktion som finns på en hel del mobiltelefoner idag är möjligheten att ladda trådlöst. Alltså att skippa laddsladden och istället lägga mobilen på en laddplatta.

Dagens mobilbatterier mår generellt bäst och håller längst om man håller dem konstant mellan 20-80 % laddning.

Att ha en eller flera små trådlösa mobilladdare utlagda på strategiska platser kan göra laddningen både enklare och mer optimerad för batteriets livslängd.

Trådlösa laddare (qi-laddare) från Logitech (längst bak), Powie (tv) och IKEA (th).

På mitt kontor har jag några olika trådlösa laddare. En ligger på min arbetsplats där jag helt enkelt lägger mobilen medan jag jobbar (och inte använder den mer än till att spela musik).

Detta har gjort att jag slutat ladda mobilen under natten när jag ska till kontoret nästa dag.

Jag har ju på mitt kontor ett andra skrivbord där min assistent Lo sitter när hon är här och där även kompisar och kollegor på besök kan sitta och jobba. Där har jag en laddare och det är väldigt vanligt när jag upplyser om detta att personen inte ens vetat om att den hade stöd för trådlös laddning på sin mobil.

Funkar för de flesta och lite snyggare

Att ladda trådlöst och ha trådlösa laddare hemma eller på kontoret har två underskattade fördelar tycker jag.

Den första är att den funkar för många oavsett om de vanligtvis laddar med micro-USB, lightning eller USB-C. Qi är en standard för trådlös laddning som alla de största mobiltillverkarna valt att implementera. Vilket gör att samma platta funkar oavsett mobiltillverkare (förutsatt att mobilmodellen har stöd för funktionen, se nedan för modeller). Detta gör ju också att du kan använda samma laddare även om du längre fram byter till en annan mobiltillverkare.

Så om du har en gäst på besök som glömt sin laddare så behöver du inte gräva runt i lådorna efter en laddare.

Dessutom är en trådlös laddare betydligt snyggare än en sladd som ligger och slänger. IKEA har ju gjort en stor insats här genom att tillverka och sälja snygga, billiga (den billigaste modellen kostar 49 kr!) och stilrena trådlösa laddare. De har även en skrivbordslampa med inbyggd trådlös laddare i foten!

När man placerar ut en trådlös laddare tycker jag man ska fundera på naturliga ställen där du eller gäster ofta vill lägga sin mobil. Till exempel på köksbordet, byrån, bredvid soffan etc.

Vilka mobiler har stöd för trådlös laddning?

Samsung är en mobiltillverkare som länge byggt in stöd för trådlös laddning i sina mobiler.

Om du har en Galaxy Note10, Note10+, Fold, S10e, S10, S10+, Note9, S9, S9+, Note8, S8, S8+, S7, S7 edge, Note5, S6 edge+, S6 edge, eller S6 så kan du ladda din mobil på en trådlös laddare. (Källa: Samsung)

Andra Android-modeller med denna funktion är LG G8 ThinQ, G8s ThinQ, V50 ThinQ, LG G7 ThinQ, LG V40 ThinQ, Sony Xperia XZ3, Sony Xperia XZ2, Nokia 9 PureView, Google Pixel 3, Pixel 3XL, Huawei Mate 20 Pro, Xiaomi Mi 9 och Mi 9 Explorer. (Källa: Powermat.com)

Även Apple hoppade på tåget och byggde in trådlös laddning i iPhone från och med iPhone 8. Så om du har denna eller en senare modell så kan du ladda trådlöst. Tyvärr så har inte iPhone SE inte stöd för trådlös laddning.

Jag tycker också att fler caféer, tågstationer, frisörsalonger, bibliotek och kontor borde bli bättre på att ha trådlösa laddmattor och plattor inbyggda eller utplacerade på strategiska platser. Snacka om service!

Om du har flera enheter med stöd för trådlös laddning till exempel ett laddningsbart case för hörlurar så finns det även trådlösa laddmattor med plats för flera enheter.

Så dagens lilla tekniktips för en enklare digital vardag: kolla om din mobil har stöd för trådlös laddning och kanske testa?

Bloggpeppen är tillbaka!

Januari är en bra tid att ta tag i saker som man skjutit upp allt för länge. För min del så har jag under lång tid planerat ett byte av webbhotell.

Jag har tidigare haft bloggen hos FSdata. Det hela kom sig från början av att i samma veva som jag skulle starta bloggen så fick jag ett erbjudande om att bli återförsäljare där. Jag slutade ju ganska snart att bygga hemsidor så det blev inte så mycket av med det men vid det laget hade jag redan lagt bloggen hos dem.

Under åren så har jag i perioder haft mycket problem och nu sen i höstas när jag byggde webbshoppen har det varit påtagligt att det var dags för mig att byta leverantör. Bloggen har varit otroligt långsam och jag har haft massor av problem där sidan crashat pga överbelasning för minsta lilla.

Jag tror mycket berott på att jag legat på ett gammalt system hos dem och jag kände att jag hamnade lite mellan stolarna eftersom jag inte riktigt var kund utan mer en väldigt dålig återförsäljare. Men efter problemen jag haft kände jag mig inte så sugen på att fortsätta hos FSdata, tyvärr.

Så innan jul registrerade jag ett webbhotellkonto på Oderland istället som jag hört mycket gott om. Jag fixade så de skulle flytta över mina sidor (för att underlätta för mig själv) och de väntade bara på att jag skulle ge dem rätt uppgifter. Vilket jag äntligen gjorde nu i januari så flytten kunde bli av.

Alltså!!! Vad jag önskar att jag tagit tag i detta tidigare!

Att få hjälp med flytten var oerhört skönt. Teknikerna på Oderland skickade regelbundna rapporter över hur flytten gick och vips så var det klart. Och vilken skillnad det blev!!

Helt plötsligt är bloggen så mycket snabbare och allting funkar felfritt. Det var inte förrän flytten var genomförd som jag insåg hur mycket webbhotellsproblemen påverkat min bloggpepp, som varit rätt låg på senaste.

Nu när allting funkar som det ska igen så har bloggpeppen återvänt och det känns SÅ kul att blogga igen.

Igår kände jag mig manad att ta tag i ytterligare en sak som jag skjutit upp allt för länge (och mycket beroende på alla problem med bloggen): jag fixade en snyggare sida för min podd Teknikens under.

Eftersom podcasts mest upptäcks via appar så har jag inte prioriterat poddsidan så mycket. Men samtidigt har det varit som en ful fläck på bloggen varje gång jag gått in där och det har stått på min “Att göra”-lista sen podden startade att göra en snyggare sida för den.

Både för poddsidan och för min sida Starta och driva eget har jag använt tillägget Elementor Pro som gör att man kan bygga sidor i WordPress med drag-and-drop-moduler och snygga, förproducerade mallar.

Jag har testat flera sådana här page builders till WordPress och denna (när man betalar för den) är tveklöst bäst.

Jag håller just nu på med en guide om maillista och nyhetsbrev som i sann Elin-anda blir rejält matig. Så det känns väldigt kul att vara tillbaka i mina gamla takter.

Det är även på gång två riktigt sjyssta guider som del i ett samarbete som jag är väldigt stolt över. Så stay tuned för massa teknifika, matiga guider framöver.

Om ni har önskemål på saker ni vill lära er eller höra mer om passa på att önska nu!!! Hoppas ni har en grym fredag ✨

Fyra år med Teknifik

Grattis bloggen! Idag fyller Teknifik officiellt fyra år, vilket grej va? Jag minns fortfarande den där pirriga nästan febriga känslan där i januari när jag kände att jag inte kunde vänta en minut längre. Efter över ett år av funderande och planerande valde jag att sjösätta den här bloggen.

Jag var så sjukt orolig att folk skulle tycka jag var tönt/dum i huvudet som startade en blogg året 2016. Bloggen var väl död, eller? Otrendig? Vi har ju sociala medier nu? Och youtube?

En annan sak jag var orolig för såklart var att bloggen skulle bli ett fiasko. Ett stort fett misslyckande. Att jag trots all min research skulle ha missförstått allt totalt, att ingen skulle läsa eller bry sig och att jag efter några månader skulle få ge upp alltihop eller helt enkelt tröttna eftersom inget hände.

Men mottagandet blev verkligen det totalt motsatta dessa rädslor!

Bloggen fick ett otroligt fint mottagande och jag märkte snabbt att det jag tänkt faktiskt hade bäring. Det fanns ett hål på marknaden för min blogg. Det gick att göra det till något hållbart. Inte bara som hobby eller deltidsjobb – utan precis som jag hoppats kunde jag genom bloggen skapa mitt eget drömjobb och driva företag på heltid.

Mitt manifest känns fortfarande helt rätt

När jag startade bloggen lanserade jag den på Facebook genom att dela med mig av ett manifest jag skrivit om mina drivkrafter bakom att starta bloggen.

I dag när det är årsdag gick jag tillbaka och läste texten jag skrev och det är otroligt att den fortfarande känns SÅ rätt?

Jag skriver fortfarande under på vartenda ord och det är utifrån detta manifest jag jobbat sen dag ett och som jag fortfarande hittar peppen att fortsätta blogga.

elin haggberg teknikbloggare femtech kvinnor i tech
Så här satt jag och poserade för fyra år sen!

Så här börjar manifestet:

” Jag har själv länge letat efter bloggar som handlar om teknik ur ett kreativt perspektiv. Som inte bara kastar sig över nya prylar bara för att utan som visar vad de kan användas till och hur de kan göra våra liv mer effektiva, roliga och sociala. För mig har teknik och internet alltid handlat om att skapa, uppleva, undersöka, upptäcka och problemlösa. Jag har letat efter bloggar som handlar om teknik och är snygga, inspirerande, kreativa och roliga att läsa. Eftersom jag inte riktigt hittat det så har jag bestämt mig för att starta en själv!”

Och lyssna på det här:

“På den här bloggen vill jag, med fokus på digital design och skapande, inspirera fler att börja använda internet och prylar på ett kreativt sätt. Det kan vara för att få sin blogg att se mer ut som man vill, nå ut bättre med sitt företag på sociala medier eller bara för att göra vardagen lite enklare och roligare.

Jag vill samla information om nya prylar och tjänster på ett ställe för att underlätta för de som känner sig förvirrade i den digitala djungeln. Jag vill skapa en plattform om teknik där alla känner sig välkomna! Genom att veta mer om våra prylar kan vi använda dem bättre, spara tid, bli mindre stressade och göra bättre köpbeslut. På så vis kan vi också använda våra prylar mer ansvarsfullt och inte belasta miljön mer än nödvändigt.”

Manifestet har verkligen varit en solid grund att stå på och är ju ett rätt bra bevis för hur mycket tankekraft jag la ned på min idé innan jag satte igång.

Jag lär mig och utvecklas hela tiden

Med det sagt så har det ju knappast varit en spikrak resa – oh no no. Jag har haft massor med tankar, idéer och ambitioner som jag inte genomfört eller gett upp.

Till exempel hade jag ju en tanke om att bloggen skulle ha mycket designfokus eftersom jag när jag startade pluggade digital design. Men jag märkte ganska snabbt att jag inte brinner för design per se. Jag är nog mer av en bred kommunikatör och idag pratar jag hellre om det bakomliggande tänket, strategier och verktyg än om själva designprocessen i sig.

Jag har även haft massor av idéer kring innehåll jag velat skapa som jag helt enkelt inte haft tid med. Det är nog det absolut jobbigaste med den här bloggen: att balansera tiden.

De inlägg jag älskar att skriva och som många av er älskar att läsa är ju välresearchade guider och fullmatade tipsinlägg. Problemet är bara att de tar så otroligt lång tid att skriva. Jag är så glad och stolt för alla guider jag skrivit som blivit så uppskattade (som min Instagram-guide, Emoji-guide och många fler). Men för varje inlägg jag faktiskt lyckats publicera finns typ 10 idéer jag inte hunnit med. Vilket är otroligt frustrerande.

Det är också anledningen till varför jag i flera omgångar undersökt olika möjligheter till läsarfinansiering och betalt premium-innehåll. Dessvärre landar jag alltid i att det kommer bli svårt att få ekonomisk bäring i det kontra jobbet det skulle ta att dra igång och driva igenom det. Har skrivit lite om detta i inlägget om benen i mitt företag här.

(Så om det sitter någon miljonär där ute som gärna vill göra en insats så är du varmt välkommen att bli min mecenat. Tack gärna! 😉 Och ja tack, jag bor gärna i flygeln på herrgården några veckor varje sommar).

Nitar man gått på

Under resans gång har jag också gått på många nitar. Dels har jag lagt krokben för mig själv genom min prestationsångest och orimliga kravställningar på mig själv. Vilket flera gånger lett till att jag varit stressad, ledsen, nära-utbränd och ifrågasatt varför jag håller på med detta överhuvudtaget.

Jag har gått in i samarbeten med människor och företag som slutat med massor av ångest och problem (både sociala och ekonomiska). Där jag gått emot min initiala magkänsla och fått äta upp det i slutänden.

Det har kommit roliga förfrågningar och uppdrag som jag blivit så glad över men som sedan lagts ned eller gått i stöpet innan det blivit något av dem.

Många nätter har jag legat vaken med ont i magen för om jag kommer klara uppdrag jag tagit på mig, om ekonomin kommer gå ihop, om jag glömt något jätteviktigt eller om den-och-den är arg på mig för att jag inte svarat på det där mailet än.

Jag har satt mig på tåg eller släpat mig till kontoret med både influensa och bihåleinflammation för att genomföra jobbuppdrag. En intervju till podden gjorde jag med så svullen hals (som sen utvecklades till den värsta halsfluss jag haft i mitt liv) att det lät som att jag var en döende (klippte bort alla mina frågor sen kan ni tro!).

I perioder har jag prioriterat bort umgänge med familj och vänner för att jobbet fått gå först. Jag har varit så trött att jag inte orkat något annat än att krascha framför Netflix och gå och lägga mig klockan 20.00.

Som tur är lär man sig lite hela tiden! I dag prioriterar jag hälsa och vila mycket mer än förr. Jag har lärt mig att släppa både prestations- och pengaångest (det löser sig!). Jag litar mer på min magkänsla och jag jobbar för att hålla i längden, både privat och professionellt. Nu sitter jag sällan uppe sent och jobbar eller över helgen. Jag prioriterar att hitta på saker med vänner och familj. Lite mer chill nu som 30-åring än när jag var 26 helt enkelt.

Framtiden då?

Än så länge känner jag mig långt ifrån färdig med den här bloggen. Det är fortfarande kul, det finns fortfarande SÅ mycket jag vill skriva och skapa och nya möjligheter dyker upp hela tiden.

Med ett sådant här jobb är framtiden alltid lite oviss. En del hänger såklart på mig utifrån vad jag väljer att prioritera och satsa på. En del hänger på faktorer utifrån: vad jag får för erbjudanden och vad jag lyckas sälja in.

I somras funderade jag mycket på min framtid och vad jag vill jobba mot långsiktigt och landade faktiskt i en grej. Det ligger fortfarande några år framåt i tiden och jag känner mig inte redo att dela med mig av det offentligt riktigt än. Men det är en plan för hur jag skulle kunna kombinera den här bloggen och allt bra med den med en framtid där jag skulle få utvecklas och bidra till samhället på en lite annan nivå. Kryptiskt va? 😁

Jag tror en av de viktigaste sakerna jag haft med mig i jobbet med den här bloggen är att jag inte lägger så stor prestige i den. Det är väl min inre realist som sätter den i något sorts perspektiv där jag är väl medveten om att världen inte står eller faller med min blogg.

Jag lägger inte ned hela mitt egenvärde i hur det går för bloggen eller företaget. Om jag skulle behöva söka anställning för att få ekonomin att gå ihop eller för att jag tröttnar på entreprenörslivet en dag så kommer jag inte känna mig misslyckad för det. Om jag gör ett inlägg som inte får så mycket läsningar eller lägger upp saker på sociala medier som försvinner i mängden så släpper jag det och går vidare.

Det är ju superkul att få uppmärksamhet och bekräftelse för att man skriver bra grejer och sånt men det är också något jag vet att jag skulle kunna leva helt utan. Jag skulle nog ändå (som Sandra Hjort som pratade i mitt poddavsnitt “Ett liv utan likes”) kunna bestämma mig för att stänga ned allt en dag och jag vet att jag skulle ha ett superhärligt liv ändå.

Det är en skön känsla som hjälper mig att hitta min work-life-balance i vardagen.

Jag har inte (likt Blondinbella) något grand master plan för innehåll på bloggen kommande veckor eller ens dagar. Om jag någon gång lyckas skriva ett eller två inlägg att schemalägga framåt så är jag jätteglad, men oftast är jag inte där.

Jag har i nuläget inte ens några konkreta mål för att växa eller tjäna mer pengar. Mina mål är enbart att jobba mot ett liv där jag kan vara kreativ samtidigt som jag har det stabilt i livet (på alla plan). Det är allt. Så enkelt men också diffust.

Men än är vi inte klara med varandra, bloggen och jag. För jag älskar att skriva inlägg, dela tankar och skapa innehåll. Den här platsen har jag älskat och vårdat under så lång tid och jag är stolt över vad den växt till att bli.

⭐⭐⭐

Och inget av det hade varit möjligt utan dig som läser! Dina kommentarer, uppmuntrande ord, frågor och reflektioner betyder allt!

Dialogen med dig är det som ger mig energi att fortsätta år efter år.

Så stort tack för att du finns! 💖

Apptips: Planta – äntligen lyckas jag hålla liv i mina växter 🌱

Alla som känner mig vet att jag har ett rätt mörkt förflutet när det gäller att hålla liv i mina krukväxter. Till mitt försvar har jag ibland haft förutsättningarna emot mig, vår förra lägenhet var väldigt mörk så det var svårt att få något att överleva där.

Men! Jag ska absolut erkänna att ett stort problem varit dels okunskap kring olika växter och deras behov samt att jag har en tendens att först glömma att vattna och sen totalt vattna ihjäl mina växter.

Så en dag fick jag tips om en app och nu har jag lämnat min bana som växtdödare och börjat vandra en ljusare väg!

Registrera dina växter och få notiser när du ska vattna

Appen Planta är utvecklad av ett svenskt bolag och är gratis i App store för iOS (så enbart iPhone och iPad, tyvärr inget stöd för android i nuläget). Det finns en premium-prenumeration men jag har inte den.

I appen så lägger du sedan till alla dina växter efter rum. Där anger du också om rummet är soligt, halvskuggigt eller skuggigt.

Om du inte vet vad en växt heter finns det i premium-versionen en bildigenkänningsfunktion som kan identifiera växter. Men du kan också använda Google lense, en bildigenkänningsfunktion som finns i Google-appen.

Appen kommer sedan att utifrån de olika växternas skötselråd påminna dig när du ska vattna!

För mig som har en tendens att vattna på fel intervall är det här så otroligt hjälpsamt. Dessutom får man vattningstips för hur man ska vattna på bästa sätt vilket också gjort stor skillnad för mig.

Resultatet: grönt och skönt!

Vissa av mina växter har verkligen aldrig mått bättre. De inte bara överlever utan växer så det frodas!

Sen har jag absolut fortfarande växter som lever en tynande tillvaro vilket mest handlar om att jag är för lat för att plantera om så ofta som man borde. Kan någon kanske uppfinna en robot som gör det? 😁

Har du gröna fingrar eller skulle du behöva lite hjälp från tekniken när det gäller dina växter? Vad tror du om Planta-appen? 🌱