Är det okej att inte ha mål?

Nytt år, nya tag! Oavsett om det gäller privatlivet eller på jobbet så pratas det ständigt om att sätta mål. Särskilt så här i början på det nya året. Det är nu man ska utvärdera det som varit och sätta riktningen framåt.

Jag brukar själv lyfta vikten av målsättning i mina föreläsningar om sociala medier och digital kommunikation. Samtidigt är jag själv ganska dålig på det här med mål. Både på att sätta dem och att jobba aktivt mot dem, professionellt som privat.

Om och om igen gör jag listor med mål men tappar bort mig någonstans på vägen. Men jag lyckas ju uppnå saker ändå?

Så… måste man verkligen sätta mål?

Jag började tänka på detta när jag sett en video av produktivitetsgurun Ali Abdaal med fem vetenskapligt bevisade sätt att nå sina mål. Jag har blandade känslor kring Alis kanal. Han är en vettig och inspirerande person, men något med hans approach skapar motstånd hos mig. Och så slog det mig: det är hans ständiga fokus på att sätta och uppnå mål som stör mig! Men varför?

Teknifik är ett nyhetsbrev med guider, tips och fördjupande insikter om teknik, internet och sociala medier. Det levereras kostnadsfritt till din inkorg cirka en gång i veckan. Som prenumerant hjälper du mig att kunna fortsätta skriva. Tack! 💌

Jag vill veta mer >>

Från själens fulländning till modern målstyrning

För de antika filosoferna handlade det inte så mycket om att uppnå specifika mål utan mer om att leva på ett medvetet, rationellt och etiskt sätt. Aristoteles talade till exempel om eudaimonia, som oftast översätts till ett djupgående välmående eller ”själens goda”. Ett dygdigt liv, där man övar upp sina moraliska och intellektuella egenskaper, ansåg Aristoteles var vägen lycka. Det handlade alltså om en ständigt pågående process snarare än ett tydligt definierat slutmål.

Liknande tankegångar finns även inom många religioner. I Sverige har ju kyrkan och kristendomen varit en stor faktor under historien, där människor skulle sträva efter att leva i enlighet med kyrkans läror och Guds bud för att komma till himlen (och undvika helvetet). Där fanns ett tydligt slutmål men det handlade om små val man gör ständigt i livet snarare än en checklista med specifika saker att uppnå.

Historiskt har människor kanske inte fokuserat så mycket på personligt definierade mål utan mer på att leva upp till sin roll i samhället och familjen. De mål som satts har i så fall snarat handlat om kollektiva mål och strävanden, som att bygga stora byggnader, vinna krig och så vidare.

Under industrialiseringen på 1800-talet började mer fokus läggas på effektivitet och mätbara mål. Då spreds tankar kring hur fabriker kunde organiseras för att förbättra arbetares produktivitet, som exempelvis Taylorismen. Med massproduktion och löpande band blev målstyrning uppifrån en dominerande modell för arbetslivet. Detta gällde ju för industrier, men detta tankesätt skulle börja läcka över även till privatlivet och personlig framgång.

Tidig självhjälps-litteratur för att uppnå karriärsmål

Från slutet på 1800-talet och in på 20- och 30-talet började de första självhjälpsböckerna få uppmärksamhet där man fokuserade på just personlig utveckling och framgång. Nu när det började bli mer vanligt med arbete på kontor behövdes nya sätt att bli framgångsrik som inte handlade om fysisk förmåga eller hantverksskicklighet.

År 1894 publicerade amerikanen Orison Swett Marden boken ”Pushing to the front”, som blev en omedelbar succé. Den poängtera vikten av framtidsvisioner, uthållighet, positivt tänkande och tydliga ambitioner för att lyckas.

Det här tänket har sen bara fortsatt att utvecklas över tid. Och i dagens samhälle handlar det inte bara om att sätta mål och utvecklas i sin karriär – utan personlig utveckling omfattar alla delar i livet.

Jakten på evig utveckling

I dag skulle jag påstå att vi normaliserat det här med att sätta mål som något man ska göra. Det är så man når sina drömmar och skapar det liv man vill leva. Regelbundet ska gamla mål utvärderas och nya mål formuleras. Detta tankesätt relaterar jag till hur vi i dagens samhälle har en tendens att överföra marknads- och affärslogik till alla aspekter av tillvaron. Allting kan utvecklas och förbättras – allt ska mätas och analyseras. Vi ser evig tillväxt som definitionen av framgång.

Så det är ju inte konstigt att vi normaliserat att ta fram och följa specifika målsättningar i vår vardag kring exempelvis karriär, utbildning och kreativt skapande. Som att vi var små mini-företag.

”Jag ska läsa 100 böcker i år, träna fyra gånger i veckan, meditera varje dag, lära mig mandarin, få en befordran innan jag fyller 35, anordna roliga vän-middagar varje månad, ha en sund morgonrutin” och så vidare.

Jag tänker ofta i dessa banor jag med, vare sig jag vill eller inte. Men för mig är det uppenbarligen inte tillräckligt motiverande att sätta mål. Jag gör det bara för att, för att jag känner att jag borde – inte för att det funkar.

Motivation genom smarta mål, självbestämmande eller kontrastering

När jag började fundera på den här frågan om det är okej att bara strunta i mål helt och hållet började jag såklart fundera på vad forskningen säger om motivation? Finns det alternativa teorier och sätt att tänka?

Lockes goal-setting-teori och SMART-mål

En av de mest inflytelserika teorierna om motivation kommer från den amerikanska psykologen och forskaren Edwin Locke. På 60-talet formade han sin ”goal-setting theory” med fem grundprinciper för effektiv målsättning på arbetsplatsen: tydlighet, utmaning, engagemang, uppföljning och uppgiftens komplexitet.

Lockes teori för att sätta mål känns igen i den populära modellen med SMART-mål, som definierades av George T. Doran 1981. På svenska brukar bokstäverna stå för: specifikt, mätbart, accepterat, realistiskt och tidsbestämt.

Så istället för att sätta ett mål som ”jag ska få min Instagram att växa” så skulle ett SMART-mål vara ”jag ska öka mitt följarantal med 100 nya följare innan februari är slut”.

Jag brukar själv förespråka SMART-mål i professionella sammanhang och skrev ett kapitel om det i min bok. Men när jag försöker använda samma logik på ett mer personligt plan, till exempel kring lärande, kreativitet eller träning fungerar det inte alls för mig. Det känns för stelt och tråkigt.

Resultat-, prestations- och processmål

En annan teori inom målsättning som jag ser dyka upp inom produktivitets- och företagarkretsar är hämtad från idrottspsykologin och pekar på tre olika sorters mål: resultat, prestation och process.

Man skulle kunna säga att ett resultatmål kan vara att skriva en bok, prestationsmålet skulle i så fall vara att exempelvis skriva 1000 ord i veckan och ett processmål att sätta mig framför datorn varje morgon kl. 07.

Fördelen med att sätta process- och prestationsmål framför resultatmål brukar sägas vara att det ju är något man kan kontrollera, tillskillnad från resultatmål.

Den här metoden tycker jag funkar när jag har något väldigt specifikt och motiverande på kort sikt. Till exempel när jag skrev min bok hade jag en väldigt kort deadline och då satte jag tydliga skrivmål för varje vecka för att jag skulle se till att ligga i fas och inte behöva stressa ihjäl mig på slutet. Men för mål på längre sikt känns det snabbt inrutat och stelt.

WOOP – en ny evidensbaserad metod

En lite modernare metod för att sätta och uppnå mål är WOOP-metoden som bygger på 20 års studier inom motivation av psykologiprofessorn Gabriele Oettinge.

WOOP står för: wish, outcome, obstacle och plan.

Metoden bygger på det som kallas mental kontrastering, där man inte bara ska tänka positivt och drömma om vad man vill uppnå. Istället ska man också ska föreställa sig vilka hinder som står i vägen för en och göra en plan på förhand för hur man ska hantera dessa hinder. Något som Oettinge visat ger bättre resultat.

Wish: jag vill skriva en bok!

Outcome: vad skulle det bästa vara med att uppnå denna dröm? Hur skulle det kännas? Exempelvis: jag skulle känna mig lyckad och framgångsrik eftersom jag genomfört något som är komplext och intellektuellt utmanande.

Obstacle: vilka hinder kan jag stöta på? Jag kan tröttna på min idé, ha svårt att ta tid och prioritera skrivandet, ha svårt att koncentrera mig och inte hitta en förläggare som vill ge ut boken.

Plan: hur kan jag övervinna dessa hinder? Jag kan se till att låta min bokidé gro i en månad innan jag bestämmer mig, jag kan avsätta X antal timmar i veckan till skrivandet, jag kan stänga av och lägga bort mobilen under varje skrivpass, jag kan undersöka hur egenutgivning funkar.

Jag gillar WOOP-metoden för att den inte bara handlar om drömmar och mål utan även att knyta an till varför man vill uppnå drömmen. Dessutom innebär den konkret planerande för vad som krävs för att nå dit. Men det är en metod som fokuserar på att sätta konkreta mål – vilket jag fortfarande känner motstånd för. Men jag kan se mig själv vända mig till WOOP före SMART nästa gång jag har något väldigt konkret och relativt kortsiktigt jag vill planera för.

SDT: Motivation genom självbestämmande

På 1970-talet utvecklade de amerikanska motivationsforskarna Edward L. Deci och Richard Ryan sin självbestämmandeteori kallad SDT (self-determination theory). De definierade genom sina studier tre grundprinciper för inre motivation: autonomi/självbestämmande, kompetens och samhörighet.

När vi har möjligheten att själva ta beslut och bestämma hur vi ska göra saker blir vi mer motiverade. Kompetensdelen handlar om känslan av att bemästra något och utvecklas på ett område som känns meningsfullt för oss. Samhörighet handlar om att vi vill känna oss sammankopplade med andra.

Enligt SDT-teorin så är det alltså när dessa tre principer är uppfyllda som vi kan känna verklig, inre motivation – vilket är en betydligt mer effektiv drivkraft jämfört med extern motivation, som exempelvis att jobba mot konkreta och mätbara mål.

r/antiwork på Reddit

STD är en teori som jag tycker samspelar mycket med hur jag själv funkar. Det är när jag känner en stark inre motivation som jag också presterar och uppnår saker som kanske på ett löst plan varit mål för mig. Så kanske handlar det mer om att skapa förutsättningar än målsättningar? Så kommer resultaten på köpet?

SDT medger också större flexibilitet. Att sätta specifika mål kan kännas stelt och döda min motivation istället för att uppmuntra den. Det kanske är det där med självbestämmandet/autonomin som försvinner lite när man ”låst in sig” i att uppnå ett specifikt mål?

Att tänka flexibelt kan också göra en mer öppen för alternativa vägar och inspiration. Jag läste till exempel nyligen boken It doesn’t have to be crazy at work skriven av grundarna till mjukvaruföretaget Basecamp (väldigt inspirerande bok!). De berättade att de inte sätter mål i sitt företag!? De jobbar enbart mot att vara lönsamma och leverera en bra produkt till sina kunder. Punkt. De menar att målsättningar kan skapa onödig stress eller att man missar bättre idéer för att man ”låst in sig” till ett särskilt mål. Jag gillar den tanken!

Årets ord, manifestering och stora visioner

Andra populära och mer öppna sätt att tänka kring mål är ju att inte låsa fast sig vid saker att checka på en lista utan mer fokusera på en större vision. Till exempel när man sätter ett ”ord för året”, manifesterar eller gör en vision board. Ofta inspirerat av ny-spiritualitet och magiskt tänkande, att vi kan påverka vår fysiska verklighet genom att tänka eller be om saker från universum/gud.

Jag är själv inte så spirituellt lagd, men jag tror det ligger något i att när man uttalar en dröm och gör den mer konkret så blir det också lättare att se och ta stegen som kan leda en dit. Sen kan man se det psykologiskt, kulturellt eller spirituellt – det har något iallafall!

Att visualisera vad jag vill uppnå, mentalt eller med bilder, kan hjälpa mig att fokusera min inre motivationen i en önskvärd riktning.

Möjligheterna är större än mina mål

Det mer strikta och systematiserade sättet att tänka på personliga mål är alltså ett relativt nytt tankesätt sprunget ur industrialiseringens målstyrning. Den ökade konkurrensen på arbetsmarknaden har gjort att vi tvingats hitta nya sätt att utmärka oss på, vilket ökat fokus på självhjälp och personlig utveckling. Idag är det lätt att vi tänker på våra liv som små företag som ständigt kan utvecklas och förbättras, vilket jag tror är tankesättet som skapar motstånd hos mig kring hela grejen att sätta mål.

Som tur är finns det olika teorier om vad som stärker vår motivation.

Jag känner att jag landat i att jag inte behöver sätta mål ”bara för att”. Det handlar mer om att skapa rätt förutsättningar för att främja min inre motivation snarare än att sätta specifika mål, i linje med SDT-teorin. Sen kan det hjälpa mig att ha lösa visioner och riktningar för vad jag vill prioritera och varför. Vid konkreta, kortsiktiga saker finns det också flera olika sätt att tänka kring mål, där jag tror olika metoder kan funka för mig beroende på situationen.

Men ja, det är alltså tack och lov helt okej att inte ha mål i nutidens definition. Du kan – och kommer – ändå sträva, uppnå och utvecklas. Vi människor är olika och motivation är en komplex företeelse.

Sen tror jag också det är lätt att fastna i det individuella fokuset, där vi ska förbättra aspekterna av vårt eget liv och oss själva (evig tillväxt!). Oftast är ju det som skapar verklig tillfredsställelse och lycka i livet att göra något för andra och vara del av en gemenskap.

Jag vet inte heller hur många som i verkligheten sätter upp olika mål och sen metodiskt och stadigt jobbar mot dem? Känns inte det som någon sorts framgångsmyt eller drömpersonlighet som de flesta i slutänden misslyckas att leva upp till?

Vad är din relation till mål? Är det någon av de här teorierna och metoderna som tilltalar och funkar för dig? Berätta i en kommentar, det hade varit så intressant att höra!

Du kan också alltid komma direkt till mig genom att trycka ”svara” på det här mailet. 💌

Stort tack för att du läser och särskilt tack till dig som prenumererar! Det motiverar mig enormt mycket att veta att det är uppåt 1000 personer som väljer att få mina nya inlägg direkt i inkorgen.

Allt gott, vi hörs snart igen!

/Elin

Prenumerera på Teknifik

Teknifik är nyhetsbrevet och bloggen för dig som vill inspireras till en smartare och enklare digital vardag. Som prenumerant får du nya inlägg som det här direkt till din inkorg cirka en gång i veckan. Tips, guider och fördjupande insikter om teknik, internet och sociala medier.

Denna prenumeration är gratis och du kan avsluta när du vill.

8 reaktioner på ”Är det okej att inte ha mål?”

  1. Det var ett av de bästa inlägg jag läst på länge. Jag har aldrig tyckt om detta med att sätta mål, varken på jobbet eller hemma.
    Prestationsångest varje gång chefen tycker vi ska sätta mål. Så värker vi fram årets mål och efter två månader händer något så att målen inte är relevanta längre.
    Jag har inte funderat djupare varför jobbmålen alltid varit så jobbiga och om det skulle funnits alternativa sätt. Därför var det så skönt att läsa din analys och slutsatsen att man inte ”måste” sätta mål. Att sätta en inriktning är en helt annan sak. Jag ska fundera vidare på det här!

  2. Tack för att du visar på att det finns alternativ till ”SMART”,
    som vi (förstås) använder på jobbet.
    Det är lika jobbigt varje år (sen ca. 20 år tillbaka…).
    Chefen försöker hitta på mål, eller säger åt mig att hitta på.
    Vi måste ha fyra mål, ett kommer uppifrån, ett brukade handla om att lära sig något nytt,
    sen är det oftast projekt eller rutiner.
    När vi sen hittat och formulerat dessa, ska det vara mätbart… oftast hopplöst när det handlar om ett eller flera projekt (som sällan är färdiga i tid) och där kanske 20-200 personer är ansvariga för olika delar…

    Men jag har lärt mig hantera det mer avslappnat, när resultatet ändå är detsamma, mellan 100 och 125%, spelar ingen större roll. Med bara åtta år kvar tar man det lugnare 🙂

    Kramar!

    1. Ja vi är alla väldigt indoktrinerade i att man ska sätta mål – men det känns ofta som att man sätter dom och sen glöms dom snabbt bort ändå. So what’s the point liksom? Ofta kommer man ju vidare ändå. 😅 Bra reflektioner från dig! Tack!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

SÖK

Guider, tips och fördjupande insikter om teknik, internet och sociala medier.

Som prenumerant får du nya inlägg direkt till din inkorg cirka en gång i veckan. Gratis och avsluta när du vill. 

ELIN HÄGGBERG

Hej och välkommen till Teknifik!

Jag heter Elin Häggberg och är kommunikatör, teknikjournalist och föreläsare.

Teknifik är för dig som är kreativ, engagerad och nyfiken…

… och trött på att känna att tekniken i ditt liv känns tråkig, krånglig och svår. 

Börja prenumerera

Teknifik är ett nyhetsbrev och en blogg. Som prenumerant får du ett nytt inlägg till din inkorg cirka en gång i veckan. Hela arkivet hittar du här på Teknifik.se.

Tre populära inlägg just nu

Klicka vidare för lästips!
En guide till det nya sociala mediet som alla pratar om! Är det värt att gå med?
Här är steg-för-steg vad du ska göra och hur du undviker att det händer (igen)!
Bli fri från skräp och en överfull inkorg!