Teknifik – en teknikblogg för ett roligare digitalt liv av Elin Häggberg

Hej mina vänner!

Här kommer en sådan där “realtidsuppdatering” som jag tänker att jag ska göra oftare och sen glömmer bort. Hehe.

I dag klev jag på tåget från Örebro i arla morgonstund för att vara med i Plånboken i P1. Ni vet väl att jag är ny expert i programmet och svarar på elektronik och vardagsteknik-frågor? Superkul! Det här var andra gången för mig och vi har ytterligare två datum bokade under våren.

Sändningen gick bra (tror jag!) och sen tog jag min världstunga ryggsäck och traskade iväg. Gjorde ett kort stopp för att lämna tillbaka recensionsprodukter och sen var det dags för lunch.

Jag tycker det är så sjukt stressigt att äta lunch i innerstan. Så mycket folk överallt och svårt att välja. Oftast när jag planlöst går runt och väljer ställe brukar jag “råka” svänga in i en och annan bokaffär istället. Det gör mig alltid lugn. På AdLibris-affären på Kungsgatan finns ju ett litet trevligt café och jag bestämde mig för att slå mig ned, läsa lite bok (läser just nu “Nora eller Brinn Oslo brinn” av Johanna Frid) och äta vegetarisk lasagne. MYCKET bra val. Kom precis innan 12 också så lyckades dodga den värsta lunchruschen.

Eftersom jag hade lite “mellantid” innan nästa grej så gick jag till Stadsbiblioteket, också en plats där man känner sig lugn. Skriver lite blogginlägg och chillar.

Jag kommer vara kvar i stan till imorgon. Har flera poddintervjuer till nya säsongen bokade! Så pirrigt och kul att komma igång igen. Det som är bra efter två säsonger är att jag har en jäkla rutin på att hitta, kontakta och boka intervjuer.

Att lyckas “batcha” intervju-inspelningarna så här över några få dagar och i kombo med andra jobb är såklart det bästa ur ekonomisk synvinkel.

Jag har fortfarande två avsnitt kvar på säsongen som saknar finansiering. Så om du vet att ditt eller någon annan bekants företag skulle vilja sponsra en högkvalitativ podcast om teknik – let me know!

Ikväll ska jag äta middag med min fina bloggvän Annie (aka Vegokäk) och njuta lite storstadsfeeling. Det var ett tag sen jag hade “Stockholmsdagar” så då är det riktigt härligt. Ska tillbaka hit igen nästa vecka för ytterligare en runda intervjuer.

När mars och april närmar sig börjar också jobbtempot öka. Nu ska allt hända som jag planerat och sålt in under januari. Nu kommer också alla föreläsningar. Så det blir till att ta varje tillfälle att vila i pauserna.

Jag känner mig redo! Och solen skiner.

Hur har du det så här i mitten av februari? 💖

Reklamsamarbete med Fidesmo

Många som jag pratar med om teknik uttrycker att de ibland känner sig lite stressade av att utvecklingen går så snabbt. Allting blir mer och mer digitalt och övergången är inte alltid så smidig som man skulle önska.

Det är ju lätt att snacka om hur underbart allting kommer bli med teknik men i verkligheten så är en omställning alltid lite av en uppförsbacke. Där prylar krånglar, användarvänligheten brister och system buggar.

Den snabba teknikutvecklingen gör det väldigt svårt att utveckla något som är helt perfekt när det väl når oss som konsumenter. De som tillverkar och utvecklar teknik och digitala system måste testa dem i verkligheten på oss användare, så tidigt som möjligt, för att få verklig feedback på vad som behöver bli bättre eller förändras. Det arbetssättet ger i längden bättre produkter och tjänster som ständigt uppdateras utifrån hur användarbeteendet förändras.

Men att vara den som stöter på och behöver ha överseende med felen, krånglet och buggarna är ofta frustrerande. Så jag förstår verkligen alla er som blir lite opepp vid tanken på en framtid där vi har ännu mer teknik och där världen är ännu mer digital. Kommer inte allt bara bli värre och värre då med teknikkrångel och digital stress?

Njaeee… det behöver faktiskt inte bli det! Så jag tycker trots allt att det finns många anledningar att vara pepp på framtiden. Låt mig förklara…

Tekniken blir en naturlig del i vardagen

Tänk när de första PC-datorerna kom. När jag gick på lågstadiet fick jag, precis som de flesta, ta “datorkörkort” för att lära sig hur man startade, använde musen för att dubbelklicka, sparade ett dokument, skickade mail och så vidare.

Bara det att skärmen inte var samma sak som “datorn” var ett koncept som inte var helt lätt för många nya användare att koppla. Vilket på den tiden orsakade många support-utryckningar när “datorn slocknat” (fast det i själva verket var skärmen som inte var ikopplad eller påslagen).

Tänk då vilken skillnad det är i dag när vi har touchskärmar. En ettåring såväl som en 80-åring kan väldigt snabbt gå från att aldrig ha sett en iPad till att interagera med den på ett naturligt sätt eftersom den är väldigt intuitiv. Att trycka på det man vill ska hända, svepa bort för att komma vidare och andra gester känns naturliga och självklara. Här behövs inget körkort inte!

Tittar man åt vilket håll teknikutvecklingen går så är ju en av de starkaste trenderna att tekniken blir allt mer integrerad. Det vill säga att den blir mer och mer osynlig och byggs in i sakerna runt omkring oss. Så att den blir en ännu mer naturlig och enkel del i vår vardag.

Istället för knappar eller appar så kan vi styra tekniken genom att prata med den eller med enkla gester. Allt mer av tekniken automatiseras och artificiell intelligens gör att mycket teknik kan sköta sig själv, anpassa sig efter våra beteenden och bara kommunicera till oss det vi vill eller behöver veta.

Det här gör att vi i framtiden inte kommer göra så stor skillnad på vad som är teknik och vad som är “annat”. Sensorer och wifi byggs in i allt från glödlampor till gympaskor och sängar.

När internet kom var det en tydlig och definierad handling att “gå ut på internet”, med en lång och tidskrävande uppkopplingsprocess och dessutom dyra minuter på telefonräkningen.

Idag tänker vi inte i de termerna eftersom internet är något som finns överallt, runtomkring oss hela tiden. På samma sätt kommer det inom en inte allt för fjärran framtid vara med teknik också. Det mesta kommer vara “teknik” så som vi tänker på det idag, och därför kommer vi sällan tänka på det. Det kommer vara en naturlig del av det vardagliga livet och något vi interagerar med intuitivt.

Från många prylar och tjänster till några få som kan göra mer

De prylar vi har idag kan också göra mer och mer. Se bara på mobiltelefonen. Istället för att ha en telefon, en TV, en iPod, en digitalkamera, en dator, en bankdosa, en radio, en GPS, en kompass, en stegräknare, en väckarklocka och så vidare så har du en mobiltelefon som är alla dessa saker kombinerat i en förpackning. Som du dessutom enkelt kan stoppa i fickan.

Det handlar inte heller bara om hårdvaran, alltså själva prylarna, utan även tjänster. Istället för att ha olika små plastkort med medlemskap för olika butiker eller liknande kan de flesta idag snabbt scanna QR-koden på mitt körkort istället.

BankID funkar som säker inloggning på massor av e-tjänster hos till exempel Skatteverket eller min digitala postlåda. När jag ska använda en ny tjänst älskar jag när jag kan logga in direkt med BankID och slipper att registrera ett konto först.

I framtiden kommer vi förhoppningsvis inte behöva några plastkort alls för att identifiera oss eller betala. Kanske gör vi det istället med biometrisk data som ansiktsigenkänning eller fingeravtryck.

Jag har ju till och med satt in ett litet chip i handen. Det använder jag inte till något särskilt idag men drömmen vore ju om jag kunde använda det till att både betala, åka kollektivt, låsa upp dörrar och skippa både plånbok och nycklar.

⭐⭐⭐

Den här våren så har jag inlett ett samarbete med företaget Fidesmo. De jobbar bakom kulisserna, skulle man kunna säga, med teknik som gör att den här framtiden ska komma närmare redan nu.

Mer om vad Fidesmo gör kommer du få höra under samarbetets gång. Men huvudanledningen till varför jag är så glad för det här samarbetet är att Fidesmo är ett teknikföretag som förstått att vår framtid med teknik ska vara smidig och säker. Med mindre fokus på prylar och tekniken i sig och mer på hur den underlättar för oss i vardagen. Så vi kan tänka mindre på teknik, helt enkelt.

Det känns toppen att de stöttar mitt arbete under den här våren och gör det möjligt för mig att producera innehåll till er där jag kan dela med mig av tips, tankar och kunskap om teknik och framtiden.

⭐ ⭐ ⭐

Men, kanske du tänker nu, kommer inte den här framtiden bli himla tråkig för personer som mig som älskar teknik?

Nej, jag tror det kommer bli grymt! För när man är en så kallad “early adopter” så kommer det alltid finnas ny teknik att utforska (och krångla med) för den som vill vara först med det senaste.

Men det ska ju kunna vara ett val och inte grundläget. När det gäller vardagen så föredrar även jag när tekniken jobbar för mig i bakgrunden utan att jag behöver tänka på var den är eller hur den fungerar. Så länge det är säkert och den utvecklats för oss människor och med vårt bästa i fokus.

Vad tror du om den här framtiden? Kan du se någon skillnad på hur du tänker på teknik idag jämfört med för bara några år sedan?

Grattis bloggen! Idag fyller Teknifik officiellt fyra år, vilket grej va? Jag minns fortfarande den där pirriga nästan febriga känslan där i januari när jag kände att jag inte kunde vänta en minut längre. Efter över ett år av funderande och planerande valde jag att sjösätta den här bloggen.

Jag var så sjukt orolig att folk skulle tycka jag var tönt/dum i huvudet som startade en blogg året 2016. Bloggen var väl död, eller? Otrendig? Vi har ju sociala medier nu? Och youtube?

En annan sak jag var orolig för såklart var att bloggen skulle bli ett fiasko. Ett stort fett misslyckande. Att jag trots all min research skulle ha missförstått allt totalt, att ingen skulle läsa eller bry sig och att jag efter några månader skulle få ge upp alltihop eller helt enkelt tröttna eftersom inget hände.

Men mottagandet blev verkligen det totalt motsatta dessa rädslor!

Bloggen fick ett otroligt fint mottagande och jag märkte snabbt att det jag tänkt faktiskt hade bäring. Det fanns ett hål på marknaden för min blogg. Det gick att göra det till något hållbart. Inte bara som hobby eller deltidsjobb – utan precis som jag hoppats kunde jag genom bloggen skapa mitt eget drömjobb och driva företag på heltid.

Mitt manifest känns fortfarande helt rätt

När jag startade bloggen lanserade jag den på Facebook genom att dela med mig av ett manifest jag skrivit om mina drivkrafter bakom att starta bloggen.

I dag när det är årsdag gick jag tillbaka och läste texten jag skrev och det är otroligt att den fortfarande känns SÅ rätt?

Jag skriver fortfarande under på vartenda ord och det är utifrån detta manifest jag jobbat sen dag ett och som jag fortfarande hittar peppen att fortsätta blogga.

Så här börjar manifestet:

” Jag har själv länge letat efter bloggar som handlar om teknik ur ett kreativt perspektiv. Som inte bara kastar sig över nya prylar bara för att utan som visar vad de kan användas till och hur de kan göra våra liv mer effektiva, roliga och sociala. För mig har teknik och internet alltid handlat om att skapa, uppleva, undersöka, upptäcka och problemlösa. Jag har letat efter bloggar som handlar om teknik och är snygga, inspirerande, kreativa och roliga att läsa. Eftersom jag inte riktigt hittat det så har jag bestämt mig för att starta en själv!”

Och lyssna på det här:

“På den här bloggen vill jag, med fokus på digital design och skapande, inspirera fler att börja använda internet och prylar på ett kreativt sätt. Det kan vara för att få sin blogg att se mer ut som man vill, nå ut bättre med sitt företag på sociala medier eller bara för att göra vardagen lite enklare och roligare.

Jag vill samla information om nya prylar och tjänster på ett ställe för att underlätta för de som känner sig förvirrade i den digitala djungeln. Jag vill skapa en plattform om teknik där alla känner sig välkomna! Genom att veta mer om våra prylar kan vi använda dem bättre, spara tid, bli mindre stressade och göra bättre köpbeslut. På så vis kan vi också använda våra prylar mer ansvarsfullt och inte belasta miljön mer än nödvändigt.”

Manifestet har verkligen varit en solid grund att stå på och är ju ett rätt bra bevis för hur mycket tankekraft jag la ned på min idé innan jag satte igång.

Jag lär mig och utvecklas hela tiden

Med det sagt så har det ju knappast varit en spikrak resa – oh no no. Jag har haft massor med tankar, idéer och ambitioner som jag inte genomfört eller gett upp.

Till exempel hade jag ju en tanke om att bloggen skulle ha mycket designfokus eftersom jag när jag startade pluggade digital design. Men jag märkte ganska snabbt att jag inte brinner för design per se. Jag är nog mer av en bred kommunikatör och idag pratar jag hellre om det bakomliggande tänket, strategier och verktyg än om själva designprocessen i sig.

Jag har även haft massor av idéer kring innehåll jag velat skapa som jag helt enkelt inte haft tid med. Det är nog det absolut jobbigaste med den här bloggen: att balansera tiden.

De inlägg jag älskar att skriva och som många av er älskar att läsa är ju välresearchade guider och fullmatade tipsinlägg. Problemet är bara att de tar så otroligt lång tid att skriva. Jag är så glad och stolt för alla guider jag skrivit som blivit så uppskattade (som min Instagram-guide, Emoji-guide och många fler). Men för varje inlägg jag faktiskt lyckats publicera finns typ 10 idéer jag inte hunnit med. Vilket är otroligt frustrerande.

Det är också anledningen till varför jag i flera omgångar undersökt olika möjligheter till läsarfinansiering och betalt premium-innehåll. Dessvärre landar jag alltid i att det kommer bli svårt att få ekonomisk bäring i det kontra jobbet det skulle ta att dra igång och driva igenom det. Har skrivit lite om detta i inlägget om benen i mitt företag här.

(Så om det sitter någon miljonär där ute som gärna vill göra en insats så är du varmt välkommen att bli min mecenat. Tack gärna! 😉 Och ja tack, jag bor gärna i flygeln på herrgården några veckor varje sommar).

Nitar man gått på

Under resans gång har jag också gått på många nitar. Dels har jag lagt krokben för mig själv genom min prestationsångest och orimliga kravställningar på mig själv. Vilket flera gånger lett till att jag varit stressad, ledsen, nära-utbränd och ifrågasatt varför jag håller på med detta överhuvudtaget.

Jag har gått in i samarbeten med människor och företag som slutat med massor av ångest och problem (både sociala och ekonomiska). Där jag gått emot min initiala magkänsla och fått äta upp det i slutänden.

Det har kommit roliga förfrågningar och uppdrag som jag blivit så glad över men som sedan lagts ned eller gått i stöpet innan det blivit något av dem.

Många nätter har jag legat vaken med ont i magen för om jag kommer klara uppdrag jag tagit på mig, om ekonomin kommer gå ihop, om jag glömt något jätteviktigt eller om den-och-den är arg på mig för att jag inte svarat på det där mailet än.

Jag har satt mig på tåg eller släpat mig till kontoret med både influensa och bihåleinflammation för att genomföra jobbuppdrag. En intervju till podden gjorde jag med så svullen hals (som sen utvecklades till den värsta halsfluss jag haft i mitt liv) att det lät som att jag var en döende (klippte bort alla mina frågor sen kan ni tro!).

I perioder har jag prioriterat bort umgänge med familj och vänner för att jobbet fått gå först. Jag har varit så trött att jag inte orkat något annat än att krascha framför Netflix och gå och lägga mig klockan 20.00.

Som tur är lär man sig lite hela tiden! I dag prioriterar jag hälsa och vila mycket mer än förr. Jag har lärt mig att släppa både prestations- och pengaångest (det löser sig!). Jag litar mer på min magkänsla och jag jobbar för att hålla i längden, både privat och professionellt. Nu sitter jag sällan uppe sent och jobbar eller över helgen. Jag prioriterar att hitta på saker med vänner och familj. Lite mer chill nu som 30-åring än när jag var 26 helt enkelt.

Framtiden då?

Än så länge känner jag mig långt ifrån färdig med den här bloggen. Det är fortfarande kul, det finns fortfarande SÅ mycket jag vill skriva och skapa och nya möjligheter dyker upp hela tiden.

Med ett sådant här jobb är framtiden alltid lite oviss. En del hänger såklart på mig utifrån vad jag väljer att prioritera och satsa på. En del hänger på faktorer utifrån: vad jag får för erbjudanden och vad jag lyckas sälja in.

I somras funderade jag mycket på min framtid och vad jag vill jobba mot långsiktigt och landade faktiskt i en grej. Det ligger fortfarande några år framåt i tiden och jag känner mig inte redo att dela med mig av det offentligt riktigt än. Men det är en plan för hur jag skulle kunna kombinera den här bloggen och allt bra med den med en framtid där jag skulle få utvecklas och bidra till samhället på en lite annan nivå. Kryptiskt va? 😁

Jag tror en av de viktigaste sakerna jag haft med mig i jobbet med den här bloggen är att jag inte lägger så stor prestige i den. Det är väl min inre realist som sätter den i något sorts perspektiv där jag är väl medveten om att världen inte står eller faller med min blogg.

Jag lägger inte ned hela mitt egenvärde i hur det går för bloggen eller företaget. Om jag skulle behöva söka anställning för att få ekonomin att gå ihop eller för att jag tröttnar på entreprenörslivet en dag så kommer jag inte känna mig misslyckad för det. Om jag gör ett inlägg som inte får så mycket läsningar eller lägger upp saker på sociala medier som försvinner i mängden så släpper jag det och går vidare.

Det är ju superkul att få uppmärksamhet och bekräftelse för att man skriver bra grejer och sånt men det är också något jag vet att jag skulle kunna leva helt utan. Jag skulle nog ändå (som Sandra Hjort som pratade i mitt poddavsnitt “Ett liv utan likes”) kunna bestämma mig för att stänga ned allt en dag och jag vet att jag skulle ha ett superhärligt liv ändå.

Det är en skön känsla som hjälper mig att hitta min work-life-balance i vardagen.

Jag har inte (likt Blondinbella) något grand master plan för innehåll på bloggen kommande veckor eller ens dagar. Om jag någon gång lyckas skriva ett eller två inlägg att schemalägga framåt så är jag jätteglad, men oftast är jag inte där.

Jag har i nuläget inte ens några konkreta mål för att växa eller tjäna mer pengar. Mina mål är enbart att jobba mot ett liv där jag kan vara kreativ samtidigt som jag har det stabilt i livet (på alla plan). Det är allt. Så enkelt men också diffust.

Men än är vi inte klara med varandra, bloggen och jag. För jag älskar att skriva inlägg, dela tankar och skapa innehåll. Den här platsen har jag älskat och vårdat under så lång tid och jag är stolt över vad den växt till att bli.

⭐⭐⭐

Och inget av det hade varit möjligt utan dig som läser! Dina kommentarer, uppmuntrande ord, frågor och reflektioner betyder allt!

Dialogen med dig är det som ger mig energi att fortsätta år efter år.

Så stort tack för att du finns! 💖

Hej från kontoret! Har börjat smyga igång jobbåret 2020, men tar det lite försiktigt. Så här efter cirkus tre veckors jullov är det inte läge att kasta sig in i saker och ting.

Innan jag kan helt och hållet börja titta framåt är det skönt att se tillbaka lite tycker jag. Jag inspirerades av Sandra Beijer och kör en 2019-lista. Jag har tagit bort några frågor och lagt till några egna.

Nu kör vi:

Gjorde du något 2019 som du aldrig gjort förut?

Jag skrev och gav ut en bok! Det var ett bucketlist moment såklart. Jag modererade även en panel och ett runda-bordet-samtal i Almedalen vilket var stort. Och jag åkte nattåg för första gången!

Vad var din största framgång 2019?

Ja det var väl boken såklart. Samt att jag anställde Lo som assistent på fyra timmar i veckan. Att jag gjorde en säsong 2 av podden. Och även att jag gjorde mitt första bokslut i aktiebolaget och gjorde en fin vinst.

Och på ett personligt plan?

Jag har varit bra på att ta ledigt och koppla av. Jag har planerat och gjort roliga saker med familjen och vänner (något som jag hade som mål för året). Allt här i livet är ju faktiskt inte jobb.

Vilka platser besökte du?

London, Paris, Marseille, Oslo, massa ställen i Norge (Geiranger, Flåm etc), Danmark.

Bästa köpet?

Min nya laptop tror jag bestämt!

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Alla fina kommentarer och heja-rop från er som läser bloggen och följer mig på sociala medier. Ni är så peppande, kloka och fina. Och tar er verkligen tiden att skriva fina och uppskattande meddelanden, kommentarer och mail. Det betyder så mycket!!!

Jag blev även väldigt glad av alla äventyr jag gjorde med Max, min bästis Linda, min familj. Samt att jag har så himla fina och grymma vänner här på hemmaplan.

Och ledsen?

Ja, men det håller jag för mig själv.

Något oväntat som hände?

Det var kanske häromdagen när Alexander Pärleros plötsligt gillade och kommenterade bilder på min Instagram! Himla oväntat ?

Årets favoritprylar?

Jag har verkligen uppskattat nya iPhone 11 och Apple watch. Det gör mitt liv enklare och roligare på daglig basis. Även noise cancelling-hörlurarna Jabra Elite 85h, så bra funktionalitet, ljudkvalité, brusreducering och passform.

OCH min Storytel Reader!! Trodde inte jag skulle bli e-boksläsare 2019 (kanske borde skrivit detta på oväntade händelser ovan). Att kunna ladda ned och läsa vilka böcker jag vill, när jag vill, och kunna ha med ett helt bibliotek när man reser osv. Åh det är en sådan frihetskänsla och väcker så mycket läslust. Att läsa på e-boksläsare jämfört med mobil eller iPad gör verkligen hela skillnaden. Otroligt nöjd med det köpet!

Favoritserie?

Var besviken på sista säsongen av Game of Thrones, men nöjd att det äntligen tog slut. Men det var inte riktigt någon favorit kan jag inte påstå. Jag gillar sci-fi-serien “The Expanse” på Amazon Prime, så den kanske får vara på favorit. Se fler favoriter i detta inlägg.

Bästa filmen?

Kommer inte riktigt ihåg vad jag sett för filmer 2019? Downton Abbey-filmen var ju en höjdpunkt. Gick på den ensam och satt och snyftade och skrattade tillsammans med alla pensionärer.

Sista Star Wars-filmen i orginalsagan som vi såg här i jul var ju såklart en speciell upplevelse.

Bästa boken du läste i år?

Gift av Tove Ditlevsen, Arv och miljö av Vigdis Hjorth och Maken och Skriv-liv av Gun-Britt Sundström.

Bästa spelet?

Horizon Zero Dawn och Untitled Goose Game. Och Mariokart 8 som jag fick i julklapp av Max ?

Vad gjorde du på din födelsedag?

Hade en mysig hemmadag med Max och mina föräldrar som kom och fixade hemma hos oss (typ sätta upp gardinstång, spackla och måla, fixa fint på balkongen för vintern). Det var underbart. Jag fick också vara med i Nordegren och Epstein i P1, vilket var första gången, så det var ju lite kul.

Nyårslöfte?

Nä, ingenting faktiskt. Är inte så mycket för nyårslöften faktiskt. Inte börja röka kanske?

Högsta önskan just nu?

En en sak som jag ska göra om två veckor går bra (håll tummarna!), att det inte blir krig mellan Iran och USA, att Australien slutar brinna, att politikerna tar tag i klimatkrisen på allvar.