
Grattis bloggen! Idag fyller Teknifik officiellt fyra år, vilket grej va? Jag minns fortfarande den där pirriga nästan febriga känslan där i januari när jag kände att jag inte kunde vänta en minut längre. Efter över ett år av funderande och planerande valde jag att sjösätta den här bloggen.
Jag var så sjukt orolig att folk skulle tycka jag var tönt/dum i huvudet som startade en blogg året 2016. Bloggen var väl död, eller? Otrendig? Vi har ju sociala medier nu? Och youtube?
En annan sak jag var orolig för såklart var att bloggen skulle bli ett fiasko. Ett stort fett misslyckande. Att jag trots all min research skulle ha missförstått allt totalt, att ingen skulle läsa eller bry sig och att jag efter några månader skulle få ge upp alltihop eller helt enkelt tröttna eftersom inget hände.
Men mottagandet blev verkligen det totalt motsatta dessa rädslor!
Bloggen fick ett otroligt fint mottagande och jag märkte snabbt att det jag tänkt faktiskt hade bäring. Det fanns ett hål på marknaden för min blogg. Det gick att göra det till något hållbart. Inte bara som hobby eller deltidsjobb – utan precis som jag hoppats kunde jag genom bloggen skapa mitt eget drömjobb och driva företag på heltid.
Mitt manifest känns fortfarande helt rätt
När jag startade bloggen lanserade jag den på Facebook genom att dela med mig av ett manifest jag skrivit om mina drivkrafter bakom att starta bloggen.
I dag när det är årsdag gick jag tillbaka och läste texten jag skrev och det är otroligt att den fortfarande känns SÅ rätt?
Jag skriver fortfarande under på vartenda ord och det är utifrån detta manifest jag jobbat sen dag ett och som jag fortfarande hittar peppen att fortsätta blogga.

Så här börjar manifestet:
” Jag har själv länge letat efter bloggar som handlar om teknik ur ett kreativt perspektiv. Som inte bara kastar sig över nya prylar bara för att utan som visar vad de kan användas till och hur de kan göra våra liv mer effektiva, roliga och sociala. För mig har teknik och internet alltid handlat om att skapa, uppleva, undersöka, upptäcka och problemlösa. Jag har letat efter bloggar som handlar om teknik och är snygga, inspirerande, kreativa och roliga att läsa. Eftersom jag inte riktigt hittat det så har jag bestämt mig för att starta en själv!”
Och lyssna på det här:
”På den här bloggen vill jag, med fokus på digital design och skapande, inspirera fler att börja använda internet och prylar på ett kreativt sätt. Det kan vara för att få sin blogg att se mer ut som man vill, nå ut bättre med sitt företag på sociala medier eller bara för att göra vardagen lite enklare och roligare.
Jag vill samla information om nya prylar och tjänster på ett ställe för att underlätta för de som känner sig förvirrade i den digitala djungeln. Jag vill skapa en plattform om teknik där alla känner sig välkomna! Genom att veta mer om våra prylar kan vi använda dem bättre, spara tid, bli mindre stressade och göra bättre köpbeslut. På så vis kan vi också använda våra prylar mer ansvarsfullt och inte belasta miljön mer än nödvändigt.”
Manifestet har verkligen varit en solid grund att stå på och är ju ett rätt bra bevis för hur mycket tankekraft jag la ned på min idé innan jag satte igång.
Jag lär mig och utvecklas hela tiden
Med det sagt så har det ju knappast varit en spikrak resa – oh no no. Jag har haft massor med tankar, idéer och ambitioner som jag inte genomfört eller gett upp.
Till exempel hade jag ju en tanke om att bloggen skulle ha mycket designfokus eftersom jag när jag startade pluggade digital design. Men jag märkte ganska snabbt att jag inte brinner för design per se. Jag är nog mer av en bred kommunikatör och idag pratar jag hellre om det bakomliggande tänket, strategier och verktyg än om själva designprocessen i sig.

Jag har även haft massor av idéer kring innehåll jag velat skapa som jag helt enkelt inte haft tid med. Det är nog det absolut jobbigaste med den här bloggen: att balansera tiden.
De inlägg jag älskar att skriva och som många av er älskar att läsa är ju välresearchade guider och fullmatade tipsinlägg. Problemet är bara att de tar så otroligt lång tid att skriva. Jag är så glad och stolt för alla guider jag skrivit som blivit så uppskattade (som min Instagram-guide, Emoji-guide och många fler). Men för varje inlägg jag faktiskt lyckats publicera finns typ 10 idéer jag inte hunnit med. Vilket är otroligt frustrerande.
Det är också anledningen till varför jag i flera omgångar undersökt olika möjligheter till läsarfinansiering och betalt premium-innehåll. Dessvärre landar jag alltid i att det kommer bli svårt att få ekonomisk bäring i det kontra jobbet det skulle ta att dra igång och driva igenom det. Har skrivit lite om detta i inlägget om benen i mitt företag här.
(Så om det sitter någon miljonär där ute som gärna vill göra en insats så är du varmt välkommen att bli min mecenat. Tack gärna! 😉 Och ja tack, jag bor gärna i flygeln på herrgården några veckor varje sommar).
Nitar man gått på
Under resans gång har jag också gått på många nitar. Dels har jag lagt krokben för mig själv genom min prestationsångest och orimliga kravställningar på mig själv. Vilket flera gånger lett till att jag varit stressad, ledsen, nära-utbränd och ifrågasatt varför jag håller på med detta överhuvudtaget.
Jag har gått in i samarbeten med människor och företag som slutat med massor av ångest och problem (både sociala och ekonomiska). Där jag gått emot min initiala magkänsla och fått äta upp det i slutänden.
Det har kommit roliga förfrågningar och uppdrag som jag blivit så glad över men som sedan lagts ned eller gått i stöpet innan det blivit något av dem.
Många nätter har jag legat vaken med ont i magen för om jag kommer klara uppdrag jag tagit på mig, om ekonomin kommer gå ihop, om jag glömt något jätteviktigt eller om den-och-den är arg på mig för att jag inte svarat på det där mailet än.
Jag har satt mig på tåg eller släpat mig till kontoret med både influensa och bihåleinflammation för att genomföra jobbuppdrag. En intervju till podden gjorde jag med så svullen hals (som sen utvecklades till den värsta halsfluss jag haft i mitt liv) att det lät som att jag var en döende (klippte bort alla mina frågor sen kan ni tro!).
I perioder har jag prioriterat bort umgänge med familj och vänner för att jobbet fått gå först. Jag har varit så trött att jag inte orkat något annat än att krascha framför Netflix och gå och lägga mig klockan 20.00.
Som tur är lär man sig lite hela tiden! I dag prioriterar jag hälsa och vila mycket mer än förr. Jag har lärt mig att släppa både prestations- och pengaångest (det löser sig!). Jag litar mer på min magkänsla och jag jobbar för att hålla i längden, både privat och professionellt. Nu sitter jag sällan uppe sent och jobbar eller över helgen. Jag prioriterar att hitta på saker med vänner och familj. Lite mer chill nu som 30-åring än när jag var 26 helt enkelt.
Framtiden då?

Än så länge känner jag mig långt ifrån färdig med den här bloggen. Det är fortfarande kul, det finns fortfarande SÅ mycket jag vill skriva och skapa och nya möjligheter dyker upp hela tiden.
Med ett sådant här jobb är framtiden alltid lite oviss. En del hänger såklart på mig utifrån vad jag väljer att prioritera och satsa på. En del hänger på faktorer utifrån: vad jag får för erbjudanden och vad jag lyckas sälja in.
I somras funderade jag mycket på min framtid och vad jag vill jobba mot långsiktigt och landade faktiskt i en grej. Det ligger fortfarande några år framåt i tiden och jag känner mig inte redo att dela med mig av det offentligt riktigt än. Men det är en plan för hur jag skulle kunna kombinera den här bloggen och allt bra med den med en framtid där jag skulle få utvecklas och bidra till samhället på en lite annan nivå. Kryptiskt va? 😁
Jag tror en av de viktigaste sakerna jag haft med mig i jobbet med den här bloggen är att jag inte lägger så stor prestige i den. Det är väl min inre realist som sätter den i något sorts perspektiv där jag är väl medveten om att världen inte står eller faller med min blogg.
Jag lägger inte ned hela mitt egenvärde i hur det går för bloggen eller företaget. Om jag skulle behöva söka anställning för att få ekonomin att gå ihop eller för att jag tröttnar på entreprenörslivet en dag så kommer jag inte känna mig misslyckad för det. Om jag gör ett inlägg som inte får så mycket läsningar eller lägger upp saker på sociala medier som försvinner i mängden så släpper jag det och går vidare.
Det är ju superkul att få uppmärksamhet och bekräftelse för att man skriver bra grejer och sånt men det är också något jag vet att jag skulle kunna leva helt utan. Jag skulle nog ändå (som Sandra Hjort som pratade i mitt poddavsnitt ”Ett liv utan likes”) kunna bestämma mig för att stänga ned allt en dag och jag vet att jag skulle ha ett superhärligt liv ändå.
Det är en skön känsla som hjälper mig att hitta min work-life-balance i vardagen.
Jag har inte (likt Blondinbella) något grand master plan för innehåll på bloggen kommande veckor eller ens dagar. Om jag någon gång lyckas skriva ett eller två inlägg att schemalägga framåt så är jag jätteglad, men oftast är jag inte där.
Jag har i nuläget inte ens några konkreta mål för att växa eller tjäna mer pengar. Mina mål är enbart att jobba mot ett liv där jag kan vara kreativ samtidigt som jag har det stabilt i livet (på alla plan). Det är allt. Så enkelt men också diffust.
Men än är vi inte klara med varandra, bloggen och jag. För jag älskar att skriva inlägg, dela tankar och skapa innehåll. Den här platsen har jag älskat och vårdat under så lång tid och jag är stolt över vad den växt till att bli.
⭐⭐⭐
Och inget av det hade varit möjligt utan dig som läser! Dina kommentarer, uppmuntrande ord, frågor och reflektioner betyder allt!
Dialogen med dig är det som ger mig energi att fortsätta år efter år.
26 reaktioner på ”Fyra år med Teknifik”
hurra och grattis till fyra år!
Tack Stella!! ❤️❤️❤️
Så fint att läsa! Älskar din inställning, och är så enormt imponerad av din blogg. Stort grattis till 4 fantastiska år, och skål för många fler!!
Jättekul att höra, tack! 🙏❤️❤️❤️ SKÅL 🥂
Och tack för att DU finns! Kloka tankar i det här ”jubileumsinlägger”. Gillar mixen av tekniksnack och vardagsfunderingar på din blogg. Och att du inte känns lika ”köpt” av pryltillverkarna som många influencers (hemska ord 🤓) är.
Tack Eva!!!! Så fint att höra. ❤️ Jag jobbar hårt på att hitta en bra balans och göra samarbetena relevanta och värna trovärdigheten och relationen till er läsare. Så är jätteglad att du uppskattar det. 🙏❤️
Tack för ett verkligt intressant inlägg. Det enda jag funderar på är när du skriver om din magkänsla. Hur ska man veta vad som är rätt eller fel för mig? Oftast blir jag glad och intresserad av något och hoppar in i ett projekt, som sedan bara blir pannkaka. Måste man känna sig själv väl för att veta? Numera försöker jag tänka efter vad som är realistiskt för mig, men puh det är svårt. Har du bra tips att ge varför ”en magkänsla” kan fungera?
Hej! Tack ❤️ Ja nej jag vet inte riktigt hur man får ordning på det där med magkänslan egentligen. För mig handlar det om att jag initialt i olika samarbeten känt att något inte riktigt lirar. Det skapas en liten oroskänsla och det känns helt enkelt inte som att det flyter på riktigt som det borde, eller vad man ska säga. Men jag kör på ändå och går emot den där rösten som säger ”något stämmer inte!”. Detta har sen gett resultatet att det inte funkat och det har gjort med mer lyhörd för den där känslan/lilla rösten. Men ja det gäller ju att känna sig själv och bygga den erfarenheten. För det finns också situationer som känns lite småjobbiga och obekväma av andra anledningar men där man måste säga ja och utmana sig själv – vilket kan ge jättemycket tillbaka. Och det är väl att lära sig skillnaden på de där två som är utmaningen.
Så tipset är kanske att se tillbaka på pannkakssituationerna och försöka identifiera om det fanns lägen där du tvekade men körde på ändå och fundera på hur det kändes typ?
Du skriver så bra och tänker så bra att jag blir alldeles rörd❤️ Grattis till min favoritbloggerska!!! Kram🥰
Åh men tack mamma! Min bästa supporter i allt ❤️❤️❤️😍😍😍
Hej Elin!
Stort grattis till de fyra åren! 🙂
Jag känner igen mig mycket i de känslorna du beskriver. Jag har ju drivit två av mina sajter med bloggar i mer än tio år och min senaste, LoveLaholm, i fem år. Det har verkligen inte varit en dans på rosor enbart. Man har pendlat mellan hopp och förtvivlan ofta. Nu har jag ju haft min lilla firma inom skog & trädgård vid sidan av och det har ju gett mig en liten inkomst. Numera är jag pensionär så jag jobbar enbart med digital innehållsproduktion i form av mina webbplatser. Man kan ju inte bara slänga sig framför Netflix, som du skriver. Man vill ju försöka ge livet någon slags meningsfull roll trots att barnen är utflugna och man har blivit en av alla dessa närapå ”osynliga människor” man kallar pensionärer. Visste du att när man fyller 65 år kan man inte längre ha en livförsäkring? Man är i stort sett redan död och begraven… 🙂 Sorry, fick lite känningar av åldersnojan som svenskar överlag har..
Jag är glad i din blogg, glad att du fortsätter tipsa oss alla. Du är guld värd, det ska du veta. Så; ”Keep up the good work”
Sedan är det ju som du skriver, Världen står inte och faller med våra sajter och bloggar men vi vill ju ändå tro att någon har glädje och nytta av deras innehåll. Och din är mer värdefull än de flesta!
Kramar
//Carl
Tack för de fina orden, Carl och för den reflektionen. Det är fint tycker jag att du fortsätter med dina digitala projekt efter pensionen och bidrar med kunskap och insikter till fler därute. Knappast osynlig ☺️ Men åldernsnoja kan ju slå till när man minst anar det. ❤️
Ha det fint!
Congratulations, hard work and persistence pay off.
Thank you!
Har snart 12 år som egen inom Web/Grafik & programering, men utan blogg som du beskriver i din artikel, men känner igen mig i alla dina punkter.
Vi skulle många gånger kunna ha ett enklare liv, än det vi har valt. Men för mig själv så skulle jag inte vilja byta bort det. Även om jag många veckor jobbar 55-60h. För mig känns det fortfarande som en hobby.
Har följt din blog i lite mer än 3 år. men för mig är det inte för dina guider, utan mer för dina tankar omkring jobbet som vi har valt.
Ett stort tack för den här tiden, och hoppas att det blir många år framåt
Tack Pedro för att du delar med dig och jättekul att höra att du uppskattar de här lite mer eftertänksamma inläggen, för jag gillar verkligen att skriva dom. 🙂 Heja oss som kör det här racet med eget ”trots allt”, så att säga.
Din blogg är fantastisk! Bra tips och tricks när det kommer till teknik, blandat med reflektioner kring företagande. Jag hoppas du har ork och inspiration att fortsätta i många år till!
Tack snälla, blir så glad att du gillar den mixen. 🙏❤️❤️❤️❤️ Det hoppas jag också!
Hej! Började av en slump lyssna på din podd och tycker att den var jättebra! För mig förklarade podden flera grundläggande saker om teknik utifrån intressanta infallsvinklar utan att dumförklara lyssnaren. Det har varit supergivande för mig som inte är jätteinsatt när det gäller teknik. Däremot är det ju något som verkligen används och formar vår vardag och därför viktigt att ha lite koll på! Sen började jag följa dig på instagram. Och nu trillar jag in då och då på bloggen för att läsa 😉 Jag tycker att du gör ett riktigt bra jobb!
Wow vad kul att höra!! Tack snälla! 🙏❤️❤️ Varmt välkommen hit till mig ☺️
Stort grattis till bloggen och dig! Jag har inte följt dig så länge ännu men tycker du gör ett jättebra jobb + att du skriver bra och tydligt. Och vilket insiktsfullt inlägg det här var!
Tack, vad kul att du hittat hit. Välkommen ❤️❤️
Bra jobbat på bara fyra år. Jag är grymt imponerad. 🙂
Tack David! 🙏 Ja det är ändå häftigt att se tillbaka och uppskatta det man åstadkommit hittills. Det är alltför lätt att fokusera på det man inte gjort istället för det man har gjort!
Hej, har nästan precis hittat hit, men fått så mycket bra läsning redan! Har haft väldigt stor nytta av din guide till att köpa ny bärbar-dator. Är mitt i den processen och din guide gjorde det så mycket lättare.
Hej Viktoria! Vad kul att höra och varmt välkommen hit ☺️💖 Hoppas du får till ett riktigt bra dator-köp. 🙏