Avkopplad eller frånkopplad?

I den här väldigt enkla illustrationen har jag försökt visualisera lite hur jag ser på sociala medier. Vilket jag tänker utveckla mer i det här inlägget. Jag har nu gått mer än halvvägs med experimentet och har funderat lite på det här med att vara avkopplad i förhållande till att vara frånkopplad.
För visst, det är ganska avkopplade att vara helt fri från sociala medier. I mitt vardagliga informationsflöde brukar jag ta del av massor av statusuppdateringar, frågor, artiklar, tankar, rants, diskussioner m.m. som kan vara mer eller mindre relevanta för mig. Under den här veckan så tar jag endast del av en väldigt liten procent av det flödet.
Om det är något som är viktigt så kan personer ringa, maila eller smsa. Vilket folk gör gällande de saker som gäller just specifikt mig och det är inte så himla många saker kan jag lova. På sociala medier brukar jag ta del av massor av saker som är mer generella och jag deltar i samtal som inte nödvändigtvis är riktade till specifikt mig.
Inom kommunikations-fältet på universitetet pratas det mycket om informationsflöden och att det viktiga inte är att få mycket information utan att få rätt information. Att till exempel mediers eller chefers jobb till stor det består i att samla in, sålla, välja, analysera och förklara information så att det blir relevant för mottagaren. I dagens samhälle, mycket såklart i och med internet och sociala medier, har vi tillgång till enorma mängder information vilket gör att det lätt blir för mycket att ta in. Vilket kan leda till stress, missförstånd, konflikter och andra tråkigheter.
Men nu tillbaka till min illustration. Jag brukar tänka på böcker som dörrar eller portaler in till andra världar (ungefär som de olika små dammarna i ”Narnia – min morbror trollkarlen”). Det är bara att öppna och kliva in så är man plötsligt i en annan värld. För precis som Dumbledore säger:

”Of course it is happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean that it is not real?” – Dumbledore (J.K. Rowling)

När jag tänker på sociala medier och internet generellt tänker jag på en parallell, virtuell version av världen och verkligheten som är som ett stort, snurrande och ständigt växande moln. Det finns där hela tiden och min mobiltelefon (eller min dator) är portalen som jag kan använda för att kliva in i det.
Där kan jag prata med människor oberoende av om vi känner varandra IRL eller inte, jag kan till och med bilda vänskapsrelationer, kärleksrelationer (yes jag och min man började vår relation online), yrkesrelationer och mycket mer. Personer jag beundrar är betydligt närmre än de är i verkliga världen, där jag ligger i en säng i en lägenhet i Örebro, Sverige, Norden, Europa, Jorden.
I det här molnet kan jag skapa vad jag vill och skicka ut det – utan att behöva tillstånd eller pengar från någon arbetsgivare eller liknande. Som den här bloggen. Jag kan skicka ut mina tankar och genom dem kan jag knyta an till andra. Jag kan utan dröjsmål få veta vad som händer på olika platser i hela världen precis just nu!
När jag är på en fest och min sociala energi är lite dränerad efter ett samtal där jag känner att jag behövt göra mig till eller spela en roll för att passa in – då kan jag gå in på sociala medier. Där finns andra människor jag kan prata med, andra sociala koder, kanske fler likasinnade eller personer som känner mig som den jag är. Där kan jag få några minuters andningshål och fylla på med energi igen. Få perspektiv på tillvaron och inse att den personen jag är här, just nu i den fysiska världen, bara är en del av hela min person.
Just nu ligger jag hemma sjuk. I vanliga fall hade jag fortfarande kunnat delta i samtal och diskussioner med massor av olika människor. Jag hade kunnat delta i den senaste politiska debatten på Twitter, deltagit i diskussioner kring projekt eller föreningar på Facebook, tagit del av andras vardagsliv på Instagram osv. För oberoende av plats eller tid så brukar min mobil vara den där portalen som gör att virtuella Elin, som inte är iklädd morgonrock och ligger i sängen, kan kliva ut och vara med.
Så visst, det är ganska avkopplade att stänga av informationsflödet ett tag. Lite som semester eller som en evig söndag. Men att vara frånkopplad (delvis – kan ju fortfarande använda internet tack och lov) från den här virtuella verkligheten och framförallt samtalen och relationerna som finns där – det är nog den största utmaningen med det här experimentet.

Hur tänker ni på sociala medier? Känner ni igen min visualisering eller har ni ett annat sätt att se det i era huvudet? Är jättenyfiken på att höra era funderingar!

#24