Ett försök att förklara det nya EU-direktivet om upphovsrätt

Idag i Elins Teknikskola i P4 Örebro försökte jag förklara lite kring debatten som pågått sen förra veckan om det nya EU-direktivet om upphovsrätt (EU-parlamentet) som sägs ”döda internet” med ”länkskatt” och innehållsfilter.
Egentligen ville jag helst inte bli allmänhetens uttolkare av vad det här direktivet kan innebära så som jag blev med GDPR, mest för att det så sjukt komplicerat och att det dessutom väckt en väldigt högljudd debatt. Jag är verkligen ingen jurist och jag är inte superinsatt i vad som pågår i EU-parlamentet sådär generellt.
Så det känns som att jag i mitt försök att lägga fram det här på ett hyfsat nyanserat sätt antagligen kommer få spott och spe från båda sidor?
Så, låt mig i så fall säga detta:
Jag älskar internet! Det vet ni. Jag vill inte att någon, vare sig stora bolag eller politiker, ska få förstöra internet. Samtidigt värnar jag såklart upphovsrätten och jag värnar mediernas fortlevnad. Precis som de flesta. De här sakerna tror jag båda sidorna i debatten egentligen är överens om.
Man kan absolut på alla sätt ifrågasätta om det här EU-direktivet verkligen är rätt väg att gå för att uppnå det som förespråkarna vill uppnå, men jag tror ändå på att försöka tolka båda sidorna i debatten som att de ändå har goda intentioner.
Den otroligt högljudda debatten som följts av dramatiska rubriker har liksom inte direkt hjälpt människor att bättre förstå eller förhålla sig till det här beslutet. Snarare tvärtom. Det har skapat oro och att en massa (rätt överdrivna) rykten har spridit sig över nätet.
Och det är anledningen till varför jag lagt ned några timmar av research på att försöka förstå vad både själva direktivet och debatten kring beslutet handlar om.

Här är mitt försök att förklara vad som pågår:

Vad det handlar om (ungefär):

EU-direktivet i fråga som röstades igenom den 12 september kan komma att bli lag men det ska förhandlas och grejas först.
Grunden i det hela handlar om att uppdatera lagen om upphovsrätt till att bättre stämma överens med det digitala samhället.
De två mest omdebatterade delarna i direktivet är artikel 11 och artikel 13.

Artikel 11 – ”Länkatt” eller ”Publishers Right”?

Artikel 11 handlar i grunden om att mediehusen, journalistförbunden och andra organisationer runt om i europa ser allt mer av annonspengarna från mediebranschen gå till stora amerikanska techbolag som Facebook och Google. Annonspengar som de är beroende av för kunna producera journalistik.
Så tanken i det nya direktivet är att mediebolag som skapar nyheter och annat innehåll ska kunna begära att framförallt Facebook och Google ska betala licensavgifter för att publicera delar av mediernas innehåll i samband med länkar.
Som när Facebook hämtar rubrik, ingress och bild när man delar en länk (så kallade ”snippets”).
Här kan du läsa hur TU, Sveriges tidskrifter och Journalistförbundet förklarar det hela (de är alltså för det här direktivet).
Kritikerna till detta menar att det kan göra det svårare och krångligare att dela innehåll på nätet, något som ju är en grundbult i hur nätet funkar, samt att de ökade kostnaderna för bolagen kan drabba användarna.
Att kalla det ”länkskatt” är ju väldigt missvisande (och något som lett till mycket konstiga rykten) eftersom det inte är en skatt som går till staten eller EU, utan att licensavgift som mediebolagen ska kunna använda gentemot techjättarna.
Ett av problemen med artikel 11 är ju att det inte är särskilt tydligt exakt vilka länkar som ska innefattas.

Artikel 13 – Utökat skydd för upphovsrättsinnehavare eller ”internets död”?

Sen har vi den väldigt väldigt omdebatterade artikel 13 som handlar om hur det ska vara möjligt att dela innehåll på nätet. Här anges att:
”Leverantörer av informationssamhällets tjänster som lagrar och ger allmänheten tillgång till stora mängder verk eller andra alster som laddats upp av deras användare ska, i samarbete med rättsinnehavare, vidta åtgärder för att säkerställa tillämpningen av avtal som ingåtts med rättsinnehavare för användning av deras verk eller andra alster eller för att hindra tillgång via deras tjänster till verk eller andra alster som identifierats av rättsinnehavare genom samarbete med tjänsteleverantörerna. Dessa åtgärder, t.ex. användningen av effektiv innehållsigenkänningsteknik, ska vara lämpliga och proportionerliga. Tjänsteleverantörerna ska förse rättsinnehavare med tillräcklig information om tillämpningen och utarbetandet av åtgärderna samt i förekommande fall med lämplig rapportering om erkännande och användning av verk och andra alster.”
Här kommer det ju handla VÄLDIGT mycket om tolkning av ord och formuleringar. Vad betyder ”t.ex. användning av effektiv innehållsigenkänningsteknik”? Vad är ”effektiv”? Vad är ”lämpliga och proportionerliga”?
Det är den här delen av direktivet som alltså kan göra så att plattformar där användare kan ladda upp material (som Facebook och Youtube) ska säkerställa att materialet som laddas upp inte skyddas av upphovsrätt.
Det är ju såklart redan idag förbjudet att ladda upp upphovsrättsskyddat material. Men idag funkar det ju så att det tas ned i efterhand i så fall, främst om någon har klagat eller hävdat sin rätt som upphovsperson.

Hur bra funkar innehållsfilter egentligen?

Men här föreslås alltså att ”innehållsigenkänningsteknik”, alltså filter, på automatiserad väg ska kunna söka upp och stoppa uppladdning av upphovsrättsskyddat material. Vilket ju i princip är allt material förutom det som är licenserat under Creative Commons.
Kritikerna mot det här förslaget menar att ett sådant här filter kommer begränsa internetfriheten, ta bort nätneutraliteten och göra t.ex. memes olagliga.
De som talar för den menar att kritikerna överdriver och att det är viktigt med ett ökat skydd för upphovspersoner som idag kan se sina verk spridda för vinden över internet.
Det som är lurigt med innehållsfilter är att det är otroligt svårt att skapa sådana som funkar bra. Youtube har ju en rätt bra och välfungerande variant för musik redan nu som heter Content ID. Där de flaggar om musik i videon kan vara upphovsrättsskyddad. Ibland varnar den bara och ibland säger den ”du måste byta musik” och erbjuder sitt bibliotek med fri musik istället så får man lägga nytt ljud.
Men tittar man på t.ex. hur Instagram och Facebook försöker använda bildigenkänning för att se om bilder innehåller pornografi är det klurigare. För dessa filter ser inte skillnad på generell nakenhet och pornografi. Vilket kan göra att en helt osexualiserad amningsbild eller en kampanj för bröstcancerfonden tas bort medan en superporrig underklädesbild kan ligga kvar helt ostört.
Precis som jag pratade om i mitt poddavsnitt om algoritmer – algoritmer skrivs av människor och är ett uttryck för värderingar i den kultur som de skapas inom.
Hur ska en algoritm kunna se vad som är citat, remix eller konst? Det är väldigt svårt. Så frågan är hur det här skulle kunna funka i praktiken?

Så hur kommer det bli?

Det vet vi inte. Det vet nog ingen just nu. Men anledningen till att det här väckt en så väldigt stark debatt handlar inte bara om just det här direktivet men om en större, övergripande konflikt kring internet. Vem som bestämmer över internet och vem som har rätt att kontrollera internet.
För internet har ju byggts på frihet. Att man har kunnat ladda upp och dela information och material väldigt fritt. Det har ju redan pågått många fighter kring detta. Till exempel filmbolagens eviga kamp mot piraterna för att hindra uppladdning av filmer och TV-serier. Samma sak med musikbranschen.
De som kämpar för ett fritt och öppet internet ser helt enkelt det här direktivet som ytterligare ett stort kliv mot ett mer kontrollerat och stängt internet. Ett internet som paralyseras av lagar och regler. Ett internet som regeringar och EU försöker ta kontrollen över med avgifter och filter.
Så även om vi inte vet exakt hur just det här direktivet i slutänden kommer hanteras i praktiken så är det till syvende och sist en förlust för de som kämpar för det fria internet.
Det betyder dock inte att internet kommer stänga ned imorgon och att allt är förstört. Men det kan komma att bli annorlunda. Vi får helt enkelt se.

Hoppas att det här kan bringa lite klarhet i situationen. Det är möjligt att jag tolkat något fel eller någon felaktig fakta smugit sig in, säg till i så fall.

via GIPHY – (en användning som skulle kunna komma att bli olaglig?)