Barn, ”skärmtid” och jakten på rimliga rekommendationer

Ingen kan väl ha missat att Folkhälsomyndigheten på uppdrag av regeringen kommit ut med nya riktlinjer gällande barn, unga och användning av digitala medier. Grunden till rekommendationerna är rapporten Digitala medier och barns och ungas hälsa – En kunskapssammanställning. Jag har läst den! Från pärm till pärm. Samt rekommendationerna såklart.

I medierna så hamnade fokus på råden om ”skärmtid” för de olika åldersgrupperna. Det är ganska givet, för dels är det kort och enkelt, och dessutom är ”skärmtid” ett omdebatterat och kritiserat begrepp. I media vill vi ju gärna skapa polemik och när regeringen eller en myndighet presenterar något vill man också ha nära till kritiker. Ju mer ”svart och vit” frågan är, desto enklare att paketera. Grå-zoner och komplexitet är sällan så gångbara i korta inslag och artiklar.

Samhällsdebatten om ”skärmtid” har dessutom en tendens att sätta igång starka känslor. Både hos de som anser att barns användande av skärm är ett tecken på samhällets förfall, de som ser det som grundorsaken till den ökade psykiska ohälsan hos unga, och hos de som anser att begreppet är fullkomligt missriktat och tar fokus från de verkliga problemen.

Jag får väl sägas generellt tillhöra den sista gruppen, då jag i många sammanhang lyft att det såklart inte är tiden framför skärmen det handlar om i första hand utan vad vi gör på skärmen. Samtidigt vet jag ju mycket väl både från mitt eget liv – och från det jag hör från vänner, kollegor och följare – att många kämpar med vad som är rätt, rimligt och hälsosamt gällande barn och skärmar. Och såklart ens egen tid med mobilen, även vuxna kämpar ju med detta. Oavsett om det handlar om streaming, spel eller sociala medier.

Jag har också försökt bidra med perspektiv och strategier kring hur man själv kan bli en mer medveten teknikanvändare och känna att tiden på framförallt mobilen och med sociala medier inte tar för mycket tid och energi från annat i livet.

Så ja, min hållpunkt är väl att det absolut behövs mer kunskap och guidning för både vuxna och barn i den här frågan, samtidigt som jag ser flera problem med hur de nya rekommendationerna förmedlades och hur de formulerats.

Helhetsbilden är det viktigaste

Sammanfattningsvis upplever jag att rapporten som Folkhälsomyndigheten skrivit är mer nyanserad än det lät i Jakob Forssmeds alarmistiska pressträff. I rapporten framgår det tydligt att hur barn och ungas hälsa påverkas av ”användning av digitala medier”, som det heter i rapporten, beror väldigt mycket på deras liv i övrigt.

Det mesta de har forskningsmässigt är studier som visat på samband för olika fenomen, men som Folkhälsomyndigheten själva sammanfattar det:

”Sambanden är komplexa och det är ofta svårt att avgöra och identifiera exakta tidsgränser för när användningen blir problematisk och ger negativa hälsokonsekvenser.”

Utifrån det kan man med all rätt ifrågasätta varför de i slutändan ändå valde att göra precis det.

Det är i princip tre saker som det finns en del forskningsstöd för som också varit de stora käpphästarna kring rekommendationerna:

• Användning av digitala medier kan påverka sömnen negativt. Dels genom att man har svårare att varva ned om man använder skärmar precis innan man lägger sig och dels genom undanträningseffekten att om man kollar skärm istället för att sova så sover man mindre. Inte så värst konstigt. Om man sover för lite har man högre risk för att utveckla depressiva symptom, så indirekt kan detta också kopplas till användning av digitala medier.
• Digital medieanvändning kan leda till något ökade depressiva symptom, sambanden är starkare för så kallad problematisk användning (som liknas vid beroende) av digitala medier. 7 procent av svenska ungdomar har en problematisk användning av sociala medier, enligt Folkhälsomyndighetens statistik.
• Det finns ett samband mellan övervikt och högre användning av digitala medier, men det går inte att säga åt vilket håll sambandet går. Så unga med övervikt spenderar generellt lite mer tid med digitala medier, men det finns alltså inget som bevisar att de är överviktiga för att de använder digitala medier. Det kan lika gärna vara tvärt om, eller andra orsaker som påverkar båda fenomenen.

Jag tycker socionomen Henrik Pallin (författare till eminenta boken ”Kampen om skärmtiden”) säger det bra när han pekar på att om ett barn rör på sig tillräckligt och sover ordentligt så är skärmtiden i sig ingen orsak till oro.

Det här med problematisk användning är också intressant. Det främsta symptomet på denna problematiska användning är att man använder sociala medier för att fly undan negativa känslor. Så det låter ju inte som ett stensäkert bevis för att ”skärmtid leder till psykisk ohälsa” utan snarare att om man mår dåligt riskerar man att använda sociala medier mer?

På det stora hela, när man läser rapporten, känns kunskapsläget fortfarande rätt vagt. Något forskaren Elza Dunkels väldigt tydligt och bra kritiserar i sitt nyhetsbrev. Läs det, och hennes bok ”Skärmstark”.

Även forskaren Helena Sandberg, medieexpert på Lunds universitet som forskat om små barns användning av digital teknologi i vardagen, är kritisk till hur pressträffen om riktlinjerna var vinklad. Hon säger till Aftonbladet:

”Det är inte så att du får en psykisk ohälsa för att du sitter vid en skärm. Det är komplexa diagnoser och sambanden mellan digitala skärmar och ohälsa är sällan direkta orsakssamband.”

Så, utifrån kunskapsläget och forskningen som den ser ut idag går det inte att dra några stora och dramatiska slutsatser kring hur lång tid som är potentiellt skadlig för hälsan att spendera med ”skärmar”. Ta det med en nypa salt och se istället på helheten kring dina barns hälsa, det är det viktigaste.

Som man frågar får man svar

En väldigt viktig poäng i hela kråksången är ju att Folkhälsomyndigheten fått i uppdrag att undersöka hur just skärmtid påverkar barn- och ungas hälsa. Det har ju länge dragits (falska) likhetstecken mellan att smartphones och sociala medier är orsaken till att unga mår mer psykiskt dåligt. Om just ungas psykiska hälsa hade varit det som regeringen ville råda bot på hade det ju varit bättre att beställa en rapport om det.

Men, som Elza Dunkels skriver:

”Tänk om det skulle visa sig att det är bra för barn att ha små barngrupper i förskolan, överanställning av personal så man slipper springvikarier, täta besök hos barnhälsovården de första åren, gratis frukost och fritis för barn i mellanåldrarna, bemannat bibliotek och rejäl elevhälsovård! Å fy så dyrt det skulle bli! Nej, då är det tur att det finns skärmtid att skylla på!”

Även Henrik Pallin pekar på att regeringen inte gör några satsningar i samband med rapporten på BUP eller ungdomsidrotten, som ju skulle gå i linje med vad forskningen visar: att stöd till de som mår psykiskt dåligt, god sömn samt regelbunden rörelse är viktigare för barns hälsa än exakt hur länge de spenderar framför skärm.

Sett till själva rekommendationerna på Folkhälsomyndighetens hemsida så är det ju inget fel på dem per se. Det är rätt sunda och rimliga grejer som det väl vore toppen om vi blev bättre på att följa. Precis som rekommendationer kring kost och träning. Men vi vet ju också att det är lättare sagt än gjort.

Vad man gör på skärmen spelar roll

Jag tyckte det var härligt att läsa de intervjuer med fokusgrupper som Folkhälsomyndigheten gjort för där lyfte både barn och föräldrar fram alla de positiva sakerna med digitala medier. i rapporten sammanfattas det som:

”det är roligt, lättillgängligt, lärande och utvecklande att använda digitala medier, och ett enkelt sätt att umgås med vänner.”

Det här försökte utredaren även lyfta fram under pressträffen om rapporten. Jakob Forssmed, not so much.

Det kluriga med att prata om ”skärmtid” är ju att det inte tar hänsyn till vad vi gör på skärmen. Visst får man ont i ryggen eller huvudet om man sitter och tittar på en skärm flera timmar i sträck, oavsett vad man gör. Men när det gäller hur det kommer påverka ens psykiska mående är det stor skillnad på att t.ex. skriva en skoluppgift, kolla på våldsamt innehåll på sociala medier, läsa mobbande meddelanden eller spela ett kul spel med sina vänner.

Därför räcker det ju inte för vuxenvärlden att sätta tidsrestriktioner. Vi måste utbilda och hjälpa både oss själva och våra unga i hur vi utvecklar bra digitala vanor och tar hand om oss själva, både fysiskt och psykiskt. Att sätta tidsgränser bidrar ju inte till detta. Något som psykologen Siri Helle, som också snackat mycket i medierna i frågan, lyfter i denna artikel i SvD:

”Unga vill själva ha sundare skärmvanor men vad innebär det och vad ska jag då göra i stället med min tid? I Finland lär de ut sunda digitala vanor som en del av hälsoundervisningen i skolan. Det är konstigt att man får lära sig att sätta ord på olika muskelgrupper men inte verktygen att hantera det man har i handen flera timmar om dagen”.

Hur vill vi ha det egentligen?

Jag tycker Jack Werner uttrycker det bra i den här krönikan i SvD:

”Man kan inte ha både ett digitaliserat samhälle och en befolkning i skärmexil. Vi lever i den värld vi själva byggt. Gör nu som ni vill, deklarera politiskt misslyckande och börja bygga upp papperssamhället igen om det nu är så ni känner, låt oss som försöker använda vårt eget omdöme bygga upp en samizdattillvaro i fred. Men bespara mig ert impotenta ajabajande. Behöver jag en livscoach kommer jag skaffa en.”

Vi lever i ett digitaliserat samhälle där allt från socialt umgänge och underhållning till samhällstjänster och information finns tillgängligt i våra mobiler. Vi vuxna spenderar stor del av vår arbetsdag framför skärmen. Och på fritiden är det kontakt med vänner och släkt, bankärenden, Försäkringskassan, handlingslistan och mycket mer som råddas via mobilen.

Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör.

Det är jättebra att vi pratar om vilket samhälle vi vill leva i. Om det är viktigt för oss att barn är ute och leker i skog och mark behöver vi ju värna naturområden, bygga och underhålla fina och tillgängliga lekplatser, fixa så familjer lätt kan ta sig till dessa områden med cykelvägar och kollektivtrafik. Vill vi att unga ska röra på sig mer behöver vi erbjuda en aktiv fritid genom att stötta föreningslivet, ungdomsidrotten, bygga och underhålla bra lokaler, göra så alla kan ta sig dit.

Ja ni fattar.

Det är inte bara en individfråga eller familjefråga, det är en samhällsfråga.

Techbolagen får sig en rättmätig känga – men tekniska lösningar räcker inte

I rapporten lyfter Folkhälsomyndigheten fram att även techbolagen har ett stort ansvar. Det tycker jag är bra. I jakten på vinst har techbolagen bakom framförallt sociala medier-plattformarna fått fri lejd att utveckla massor av olika metoder för att behålla vår uppmärksamhet längre än vi egentligen vill.

Det är en sak för oss vuxna, vi har väl kanske på ett annat sätt ett eget ansvar att reglera vår användning, men techbolagen vet att barn- och unga också använder deras plattformar och behöver bli bättre på att ta hänsyn till detta. Så funkar det med andra produkter i samhället och så borde det kunna funka även med digitala sådana.

Men det är inte något som enkelt kan lösas på teknisk väg. Så även om plattformarna blir bättre på att införa föräldrakontroller, åldersverifiering och innehållsfilter så behöver vi jobba brett i samhället med att ge barn- och unga verktygen att navigera denna värld. Precis som vi gör med andra farliga saker, som att simma eller cykla i trafiken.

Så funkar det hos oss

Jag är ju själv förälder till en snart fyraåring så jag har såklart funderat på de här frågorna mycket i relation till hur vi själva vill ha det. Vår dotter har absolut suttit framför framförallt TV även sen hon var under 2 år. Det har främst varit på morgonen när föräldrarna velat sova en liten stund till. Vilket gett alla mer energi att vara aktiva och på bra humör resten av dagen.

Några saker som funkat bra för oss, och som utvecklats ganska naturligt och baserat på vårt barns personlighet och vår familjs dynamik är:

• Vi har tydliga ramar kring användningen. Hemma ser vi på TV i soffan (genom Chromecast med Google TV som har en egen fjärrkontroll). Vår dotter kan inte sätta på eller byta programmen själv, det gör vi vuxna. TV kollar vi på en liten stund på morgonen innan frukost och en liten stund på kvällen efter middagen.
• Vår dotter fick en gammal avlagd, avstängd iPhone 4 att leka med tidigt. Det har gjort att hon haft en egen telefon och aldrig lekt med våra telefoner. I vår familj är det därför naturligt att mobiler är en personlig tillhörighet och vår dotter tjatar aldrig om att få tillgång till våra mobiler faktiskt.
• iPad är i hemmamiljö endast för läsning av e-böcker och vår dotter har inte fri tillgång till den utan vi erbjuder den vid särskilda tillfällen, sätter igång e-boksappen och låser iPaden till den.
• På resor kan vi sätta på TV på iPaden i bilen, då gäller samma sak som hemma, vi sätter på programmet och sätter iPaden i en sådan där ficka som hänger på stolen framför.
• Vi har inte (ännu) introducerat några digitala spel för vår dotter. Förutom att hon ibland får leka med ett sånt där litet arkadspel som bara har PacMan 😂.

Det här funkar bra för oss och vi bryr oss inte så mycket om tiden som spenderas. Däremot är jag mån om vad som konsumeras samt att min dotter inte har fri tillgång till enheter och inte heller fri lejd att ”zappa” bland program osv.

I ärlighetens namn vill vår dotter oftast hellre hitta på grejer med oss, typ leka ute, cykla, leka på hennes rum och sånt. ”Skärmtiden” handlar ju lika mycket om vår egen ork och lust som hennes.

Så här kommer samhällsaspekten in igen. Jag tänker mycket på det! Att jobba heltid är ju utmattande och man har inte orken eller energin att vara en kul och kreativ förälder alltid då. hur mycket påverkar både vår och våra barns skärmtid? En hel del tror jag!

Skulle vi kunna jobba mindre (med samma lön osv) skulle vi kanske ha mer energi till att hitta på grejer, gå ut, engagera oss? Då skulle kanske fler ha ork att vara ledare i föreningar och barnaktiviteter?

Bonustips till dig som inte orkar läsa massa artiklar men gärna lyssnar på podd! Lyssna på:

• När Henrik Pallin gästade Elza Dunkels podd Skärmstark (Spotify) med anledning av Folkhälsomyndighetens rapport.
• SvD Tech brief där de nya rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten (Spotify) diskuterades på ett bra och nyanserat sätt.

Vad tänker du om Folkhälsomyndighetens rekommendationer? Dela gärna med dig av dina tankar och reflektioner i en kommentar!

Och stort tack för att du läser och extra kärlek till dig som prenumererar! ❤️ Om du gillar det du läser får du hemskt gärna dela vidare och tipsa andra, det är det absolut viktigaste för att få det här nyhetsbrevet att nå fler.

Som alltid finns jag på hello@teknifik.se om det skulle vara något. 💌

Vi hörs igen snart!

/Elin