Så blev jag bekväm med att bli fotad

Att bli fotad är något jag tror de allra flesta tycker är ganska jobbigt. Du blir väldigt självmedveten och plötsligt börjar man tänka på allt från att luggen är sned, skjortan skrynklig eller den där finnen på hakan. För några år sedan sa jag alltid att jag var ”värdelös på att vara på bild” och att jag ”aldrig blev bra” och så vidare. Det blev såklart en självuppfyllande profetia.

I dag är jag betydligt tryggare och mer självsäker framför kameran! Som när jag fotade med Caroline och Pia inför nylanseringen av bloggen. Så jag tänkte att jag ska dela med mig av lite tips på hur jag gjorde för att bli mer bekväm med att bli fotad – och hur du kan bli det också!

Att vara på bild

Vi lever ju en digital värld idag där det visuella tar mer och mer plats. Särskilt nu under pandemin när vi inte kunnat träffas fysiskt har ju videosamtal och uppdateringar på sociala medier blivit det primära sättet vi har kunnat ”se” varandra.

Oavsett vilket yrke du har idag så kan du förväntas vara med på bild till hemsidan, i säljmaterial eller på sociala medier. Och i det privata så har ju alla en kamera i fickan som åker fram i tid och otid.

Så även om man inte har ambition att bli fotomodell eller influencer så kan det finnas goda anledningar att öva upp sin förmåga att känna sig bekväm framför kameran. Om inte annat för att minska ned lite stress och obekvämhet i vardagen.

Dessutom får man tänka på framtiden! Jag möter så många människor som ska gömma sig, ställa sig längst bak eller fly undan när ett foto ska tas. Eller som alltid är den som fotar men aldrig själv vill stå framför kameran. Resultatet blir att när man om några år ser tillbaka på de här stunderna så finns den här personen inte med.

I stunden kan det kännas jobbigt att bli fotad men i framtiden kan det kännas tråkigt att inte få se vilken frisyr man hade för 15 år sen, eller för dina barnbarn att få se hur farmor såg som ung eller för dina vänner att kunna påminna sig vilka som egentligen var på den där festen.

1. Bestäm dig

Nu ska jag inte låta som en själv-hjälps-guru här men helt ärligt så handlar ju så mycket om förändring i livet att bestämma sig? Jag brukar högt och tydligt deklarera då och då att: ”Hallå nu har jag bestämt mig för att byta personlighet! Nu mer står jag gärna framför kameran / lagar mat / tar hand om krukväxterna!”. Bara genom att säga det högt, eller tänka det eller skriva ned det, så kan man också göra det till en sanning.

Man kan till och med skratta lite åt det och göra det till en kul grej. När kameran åker fram säg: ”Förut hade jag gömt mig nu men jag har bestämt mig för att bli en sån som är bekväm framför kameran – nu kör vi!”.

Detta steg leder också naturligt över till nästa:

2. Tänk på hur du pratar

Som jag nämnde i inledningen hanterade jag min tidigare osäkerhet inför att se mig själv på bild genom att alltid göra ned mig själv. ”Jag blir alltid dålig på bild”. ”Jag kan bara inte bli fotad”. ”Jag är hopplös”. Jag tänkte att om jag sa de här sakerna först så behövde jag inte skämmas sen när jag såg bilden.

Problemet är ju bara att när man intar det här förhållningssättet kommer man också bete sig på ett sätt som GÖR att man ser hopplös och obekväm ut på bilden. Du sjunker ihop lite, du kanske gör en konstig/oseriös min, flackar med blicken, spänner dig och så vidare.

Dessutom kommer du skapa en negativ känsla för andra runtomkring.

Så tänk på hur du pratar. Du behöver faktiskt inte säga något alls! Du kan bara ställa dig framför kameran och ta bilden. Eller så kan du säga: ”Ja men såklart är jag gärna med på bild!”.

Detta tips leder oss osökt över till tips nummer tre!

3. Fake it til you make it – gå in i rollen

Också lite av en själv-hjälps-klyscha men jag tycker verkligen att den funkar för det mesta när det gäller att bli bekväm i situationer man känner sig obekväm i.

Du har bestämt dig och börjat tänka på hur du pratar. Nu måste du också försöka hitta till din ”nya personlighet” som är mer bekväm framför kameran. Jag gjorde så att jag helt enkelt började spela en roll av den betydligt mer säkra och avslappnade Teknifik-Elin som inte hade något emot att bli fotad. Utifrån hur jag önskade att jag skulle vara och känna mig började jag agera.

Det betyder såklart inte att det känns bekvämt direkt. Det kan fortfarande kännas jobbigt i stunden, men det är ju hela poängen, man fejkar lite. Och med tiden så kommer det faktiskt bli enklare. För övning ger färdighet.

4. Acceptans, acceptans, acceptans

Bara för att du börjar låtsas att du känner dig bekväm framför kameran kommer du inte komma undan den där känslan av att du ser ”konstig ut på bild”.

I din egen vardag så ser du främst dig själv så som du själv bestämmer att du vill se dig själv. Alla som tittar i en spegel har en spegel-min. Man gör små eller större justeringar i sina muskler för att se ut på ett visst sätt, ofta helt omedvetet. Det är den bilden av dig själv du är mest van vid.

Dessutom ser du dig själv från en vinkel, framifrån. Du betraktar sällan dig själv från andra håll. Även när du fotar dig själv så har du invanda miner och poser utifrån hur du helst vill se dig själv. Det är helt okej såklart, inget konstigt med det!

Men kom ihåg att andra människor, alla runkomkring dig, ser dig från alla möjliga håll och kanter. Profil, bakifrån, ovanifrån, underifrån. För andra är ditt utseende mer av en helhet! Det innebär att det som du tycker ser ”konstigt ut” på bild ser helt normalt ut för andra! Tänk va?!

Så jag har haft som ett mantra för mig själv: ”Acceptans!”. Det vill säga: även om bilden visar en annan sida av mig än den jag är van vid så är det också en bild av mig. Jag ser faktiskt ut så också. Och ingen annan bryr sig lika mycket som jag gör.

Om den som fotar frågar om jag vill kolla på bilden eller om jag tycker bilden blev bra säger jag alltid: ”Det är okej, jag behöver inte kolla, om du är nöjd är jag nöjd!”. Det vill säga: personen som fotar kommer antagligen inte lägga upp en bild på mig där jag blundar, dreglar eller ser knäpp ut på något sätt. Om den som fotade tycker att bilden är okej och presentabel så accepterar jag det.

Fotas du av en professionell fotograf kan du ju verkligen slappna av och lita på fotografens kompetens! Låt fotografen bestämma vad som blir en bra bild – hen har betydligt bättre koll än du.

Den här strategin är också smart för att du helt plötsligt kommer utsättas för bilder av dig själv som visar fler sidor av ditt utseende. Och ju mer du ser den typen av bilder desto lättare kommer det bli att acceptera dem. Precis som man helt slutar störa sig på att höra sin egen röst om man jobbar med podd eller radio. Eller att man inte tänker på hur man ser ut på video/film om man gör mycket youtube-videos.

5. Smize och andra trix

Slutligen är det så att ”bli bra på bild” precis som allt som har med utseende att göra dels är en fråga om förutsättningar men också om övning.

Det här något vi sällan pratar om i samhället men det här med att ”se bra ut” är ju något som både kräver övning, tid, kunskap, pengar (till viss del) och gärna goda förutsättningar. Jag tog upp det en del i mitt poddavsnitt om selfies!

Nu kanske du saknar både den där magiska genetiken som ger felfri hy och raka tänder, eller pengar för att köpa dyra kläder, bra smink och skönhetsbehandlingar. Det du däremot kan göra (i kombination med ”acceptans”-punkten ovan) är ju att öva lite. Träna upp din förmåga att bli bra på bild!

För min del fick jag tipset i tonåren att fokusera mindre på munnen och mer på ögonen, det som Tyra Banks döpt till smize: smile with your eyes. Alltså att du struntar i att dra mungiporna uppåt och istället tänker att du ska le enbart med ögonen.

Det här är något jag övat mycket på sen dess och alltid tänker på när jag blir fotad. Jag tittar in i kameran och tänker att jag ska le med ögonen – och så följer liksom munnen med?

Jag har också genom att jag fotar mig själv ganska ofta övat på hur jag ska placera kroppen, axlarna, hakan osv för att se bra ut. Ibland funkar det, ibland inte. Men det här är ju en skill som fotomodeller förfinar. En typ av muskelkontroll där du helt enkelt känner i kroppen hur du ser ut? Alltså tränar in i muskelminnet hur du ska placera dig för att det ska bli bra på bild.

Ett sista ”trix” jag använder när jag blir fotad är att jag ”laddar om”. När man står för länge i en viss position eller med ett ”smize” så dör ögonen och kroppen blir stel. Då kan man behöva ladda om. Då brukar jag röra mig lite, titta bort eller ned och sen riktar jag uppmärksamheten mot kameran igen.