Om längtan och väntan

Jag har funderat länge på hur jag ska skriva det här inlägget på ett sätt som känns rätt för mig. Det är inte helt enkelt. Att “gå ut” med att man är gravid – det är ju såklart något sjukt fint och häftigt.

Men just den här typen av “jag är gravid”-inlägg kunde för några månader sen kännas som ett slag i magen för mig. Det blev en hård och brutal påminnelse om hur orättvist livet är och slet upp sorgen jag varje dag bar i bröstet.

Så om du just nu känner den där känslan. Den där fula och jobbiga känslan: varför du och inte jag? Då vill jag säga till just dig: det är ok. Jag vet precis.

Det händer när det händer…

Jag har alltid vetat att jag vill ha barn och bli förälder. Det är något jag på ett sätt längtat efter och drömt om sen jag var ett barn själv. Jag har alltid “fattat” barn, haft lätt för att umgås med dem, varit intresserad av barns utveckling, pedagogik och hela grejen.

När jag var yngre tänkte jag att jag skulle vara en person som fick barn tidigt i livet och att jag skulle ha många barn.

Sen blir ju livet sällan som man tänkt.

Men för ungefär tre år sen så kickade någonting igång ordentligt inom mig. Jag trodde aldrig på den biologiska klockan förrän den började slå som en trumma inom mig.

Först säger man ju “händer det så händer det” och tänker inte så mycket mer på det. Det är något lite kul och pirrigt. Lite läskigt.

Men sen… när det där som ska hända inte händer? Och månaderna går. Och åren går.

Varför är det så svårt att prata om?

Att “försöka få barn” är inte kul och pirrigt. Det är press, ångest, hopp och förtvivlan. Varje månad, varje cykel. Ägglossningstest och basaltemperaturmätning. Och den jävla mensen som ändå kommer.

Det är otroligt vanligt. Det säger statistiken. Ändå är det så otroligt svårt att prata om. Det tog lång tid innan jag kunde prata om detta med någon förutom min man. Inte för att det är pinsamt eller för att jag skäms men för att det är så otroligt privat. Det utvecklades till en sorts sorg som jag bar på, dag ut och dag in. Varje morgon när jag vaknade låg den där som ett mörkt moln över mig.

Men det är något med att man själv redan lever i den där bergodalbanan av hopp och förtvivlan och bara tanken på att andra ska veta om det och då också ha någon typ av “förväntan” kring det hela gör det bara värre.

Plus såklart alla väldigt icke-hjälpsamma kommentarer som tyvärr väldigt ofta dyker upp.

“Nämen, åh vad kul att du snart kommer vara gravid, vad spännande!”

“Jag känner ett par och när dem bara slappnade av så hände det!”

“Tänk inte så mycket på det så kommer det lösa sig!”

“Jag känner ett par som inte kunde få barn och så testade dem akupunktur/kinesiska örter/bla bla bla och DÅ gick det direkt!”

Ut ur en kris – in i en annan

Cilla som driver den fantastiskt fina podden “Jag vill ha barn” säger att leva med ofrivillig barnlöshet är att leva i kris. Och exakt så är det. En kris som bara pågår och pågår. Och som man inte vet om det någonsin kommer finnas ett slut på.

Det tar upp så mycket av ens tankekraft, ens liv och ens energi. Samtidigt som det inte syns utanpå. Det finns ingen manual för hur vi ska hantera det socialt. Det finns inga ritualer och system.

Som tur är finns det hjälp att få. Vi blev utredda och en vårdplan sattes igång. IVF-behandling.

I februari väntade jag på nästa mens för att börja planera insättning av ett av våra frysta embryon. Sen kom coronakrisen. Kliniken stängde och inga nya behandlingar eller insättningar skulle startas igång.

Men precis när hela världen gick in i den krisen så hände det. Mensen kom inte. Jag fick det där jäkla efterlängtade andra strecket på stickan. Min personliga kris löste sig.

Och medan hela världen förändras förändrades också min värld!

Väntan

Så även om den här våren varit oerhört tuff så har den också varit fantastisk. För nu vaknar jag inte längre med ett mörkt moln över huvudet. Jag vaknar glad och lugn.

Veckorna har gått. Gravidkrämpor, ja. Illamående, ja. Men varje dag tacksamheten över att vara gravid. Något jag lärt mig att man inte kan ta för givet.

Jag har inte ens varit särskilt orolig för missfall eller att något ska gå snett. Det kan hända, jag vet det. Men jag har verkligen varit så glad för varje dag jag får vara gravid.

Nu är jag i vecka 21 och halvvägs! Och jag har känt att jag ändå vill dela med mig av detta här på bloggen. För när jag var mitt i min längtan suktade jag efter att höra om andras berättelser. Så, om detta kan betyda något för en endaste längtare där ute så är det värt det.

Framtiden

Jag kommer inte skriva mer om min graviditet här på bloggen om det inte är något tydligt relaterat till teknik eller det digitala.

Och i höst, från november någon gång, kommer jag att ta föräldraledigt.

Men nu tar jag semester och efter den här våren med allt vad den inneburit känns den mer välbehövlig än någonsin.

Jobbigt inlägg att skriva detta men också kul såklart att få dela vår fina nyhet med er. Hoppas ni får en riktigt skön sommar nu! ☀

Om du gillade det här inlägget så får du gärna visa det genom att klicka på hjärtat, så jag vet vad jag ska göra mer av!

235

Vill du har mer? Kom med i Teknifik Klubb 💖!

Genom att bli medlem i internets bästa gäng så får du exklusiva inlägg och videos, rösta om kommande innehåll, direktchat med mig, live-webinars, workshops, TechSupport och mycket mer.

Ju fler medlemmar vi blir i klubben desto mer och bättre inlägg och videos kan jag skapa här på bloggen och i mina andra kanaler. 🙌

Läs mer om klubben och hur det funkar

Prenumerera på Teknifik Plus 💌

Du kan också skriva upp dig som prenumerant på mitt mailutskick. Där får du uppdateringar, tekniktips, trender och nyheter från mig någon gång i månaden. Helt gratis, inget spam, bara bra grejer.

(Visited 2 152 times, 1 visits today)

55 kommentarer

  1. Wilda 5 juli, 2020 at 09:17

    Så modigt att dela med sig av och jag förstår att det blir en kris på många sätt när det är något man verkligen längtar efter och kämpar med. Stort grattis till er och jag blir alldeles varm och pirrig av tanken på er som föräldrar. Stor kram och stort grattis! ❤️❤️❤️

    Reply
    1. Åsa 6 juli, 2020 at 05:59

      Oh vad underbart, grattis ❤

      Reply
        1. Erikke 7 juli, 2020 at 18:18

          Fint at du deler og gratulerer så masse med graviditeten!
          Her er det lite omvendt.
          Jeg blir lett gravid..men får like lett missfall rundt ca v10..
          Men ett barn har vi fått✊

          Reply
          1. Elin Häggberg // Teknifik 7 juli, 2020 at 18:35

            Usch, måste vara superjobbigt. Snacka om hopp och förtvivlan ❤️ Och även om v.10 är ”tidigt” så är det ändå lång tid också.

            Men hurra för ett barn! 🙌

  2. Karro 5 juli, 2020 at 09:44

    ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️🥳

    Reply
    1. Elisabeth L 5 juli, 2020 at 10:18

      Så fint och bra skrivet Elin.
      Vi sågs på midsommar förra året, då var jag halvvägs igenom vår efterlängtade graviditet. en resa som på många plan verkar vara lik er. Känner igen mig i allt du skriver, och fäller några tårar. Såret läker, men ärret finns nog alltid kvar. Inte bara på ont.
      Varmt grattis och lycka till er båda

      Reply
      1. Elin Häggberg // Teknifik 5 juli, 2020 at 10:21

        Åh! ❤️ Tack för att du delar Elisabeth. Fint att höra och precis som du säger tror jag detta är något jag alltid kommer bära med mig i mitt hjärta. Kram!!! ❤️❤️❤️

        Reply
  3. Karro 5 juli, 2020 at 09:59

    ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️!!!

    Reply
  4. Trebarnsmamma 5 juli, 2020 at 10:02

    Jag vet EXAKT. Har varit där, men för tio år sedan fick vi ivf-behandling och idag har jag tre barn.

    Nu vet jag att Ivf inte heller hjälper alla. Det gör ont i hjärtat på mig varje gång jag möter eller hör talas om någon som är ofrivilligt barnlös. Ingen som själv inte varit där kan förstå men du beskriver det fint tycker jag.

    Lyckan är på en helt annan nivå över barnen (inte bättre eller något, det har bara en annan dimension). Jag kände som du under graviditeten att inget oroade mig längre även om jag visste att risken fanns.

    Jag är så otroligt lycklig för er skull! Jag känner så djupt för de som går igenom den krisen som det är innan men nästan samma lycka som för mig själv när jag hör att någon ”lyckats”. Grattis grattis grattis!!! 🌟

    Reply
    1. Elin Häggberg // Teknifik 5 juli, 2020 at 10:04

      Åh! Tack för att du delar med dig.

      Ja, mitt hjärta kommer alltid finnas hos alla som lever i den här skiten. Precis som du säger så kan de som inte upplevt det inte riktigt förstå hur det känns.

      Vad fint att höra att du också upplevde den där känslan av inget oroade dig längre.

      Tack snälla snälla! ❤️❤️❤️❤️❤️

      Reply
  5. Anne-Lie Höög 5 juli, 2020 at 10:19

    Stort grattis ❤

    Reply
  6. Caroline 5 juli, 2020 at 10:37

    Dina ord träffar rätt i hjärtat. Känner verkligen igen mig i det du skriver. Så glad för din skull ❤️ Hoppas att ni får så många barn ni vill! 😘

    Reply
  7. SpeLinnea 5 juli, 2020 at 10:49

    Hjärtliga gratulationer, och så himla tappert och fint att du kämpade så hårt, inte minst mentalt med detta. Det låter verkligen som en emotionell berg-och dalbana. Av vad jag hört blir det en sån resa senare också, men av härliga känslor. Önskar dig all lycka till med nya familjen. ♥️

    Reply
    1. Elin Häggberg // Teknifik 5 juli, 2020 at 10:54

      Tack snälla, Linnea! ❤️❤️❤️ Nu känns ju de där åren som en kort tid att vänta på detta fantastiska som sker nu. Men när man levde i det var det verkligen något annat. Stort tack! ❤️❤️❤️

      Reply
  8. Péter 5 juli, 2020 at 11:36

    Så fint! Grattis till er båda! Och sånt här är inte lätt att skriva eller prata om. Fint att du gör det!

    Reply
  9. Anonym 5 juli, 2020 at 12:09

    Är en av dem som befinner mig i just mitt i en sådan här kris och när jag såg det här inlägget, rubriken och den översta bilden så kändes det precis som du skriver som ett slag i magen. Stängde faktiskt ned fliken först och tänkte ba, ”jahapp ytterligare en att sluta följa/blocka”, vilket är min nuvarande överlevnadstaktik för att inte gå sönder helt – att undvika alla sammanhang där det kan finnas bebisar.

    Av någon anledning så bestämde jag mig ändå några minuter senare för att gå in igen och läsa klart, och nu är jag ju väldigt glad att jag gjorde det… Tack för att du delar med dig av den långa resan och hjälper till att sprida kunskap om det som drabbar så många men är så svårt att prata om. Och tack för att du inte låter den här platsen bli en bebisblogg 🙏

    Stort grattis till att du äntligen får ditt mirakel, så välförtjänt efter allt kämpande. ❤️

    Reply
    1. Elin Häggberg // Teknifik 5 juli, 2020 at 12:15

      Åh! ❤️💔 Tack snälla för denna kommentaren. Vad glad jag är att du ändå läste inlägget och uppskattade det. Det var just av den anledningen jag ville skriva det, och på det här sättet.

      Det hade ju varit så enkelt att bara låtsas som ingenting. Men då hade jag ju blivit en av alla de som fortsätter ge känslan för alla som kämpar att ”alla andra har det så himla lätt”.

      Jag har blockat, slutat läsa och stängt ned så många under den här tiden, just som du säger: för att överleva. ❤️

      Tack snälla och stor kram till dig! ❤️❤️

      Reply
  10. Maria 5 juli, 2020 at 12:53

    ❤️

    Reply
  11. Trine 5 juli, 2020 at 14:11

    Stort grattis Elin! Massa kärlek till er <3 <3 <3

    Reply
  12. Peter Bergh 5 juli, 2020 at 14:36

    Hej Elin!
    Long see, No time.
    Jag undrade alltid varför mina föräldrar “valde att skaffa” mig och min bror så sent; de var 35 då storebror min kom. Lustigt nog frågade jag aldrig, tänkte att det hade med karriär eller nåt att göra.
    Det var inte förrän i vuxen ålder jag förstod att deras resa kring att skaffa barn hade inletts nästan tio år tidigare. Min mamma har berättat för mig hur det var att se alla omkring henne få barn, men inte de.
    Hur varje barnvagn på varje trottoar vara blev en påminnelse om något som hon så innerligt ville ha, men tydligen inte skulle få.
    Jag kan låtsas som att jag kan leva mig in i den situationen, men det kan jag givetvis inte. Jag kan bara försöka.
    Att det efter närmare tio år plötsligt lossnade känns nästan som ett dåligt skämt. Därtill att jag kom till mest av en slump två år senare.

    Jag har ingen djupare poäng med det jag skrev nu, tänker mest att sharing kanske är caring beträffande sådant här, men vad vet jag.

    Ett grattis vill jag bjuda på, oavsett.
    Grattis Elin, hälsa din make också!

    Reply
    1. Elin Häggberg // Teknifik 5 juli, 2020 at 14:52

      Wow alltså! ❤️ Tack för att du delar. Det är verkligen mycket vanligare än man tror. Men så många, och särskilt kvinnor, som bär på den här sorgen och de här tankarna så länge helt själva. ❤️❤️❤️

      Reply
  13. Madde 5 juli, 2020 at 15:48

    Vi är nog fler än en tror som delar din, och er, upplevelse. Jag och min man försökte under många år bli gravida, och det var inte förens vi fick kallelse till Fertilitetskliniken som vi blev gravida – dock kom det positiva resultatet tre dagar innan mötet var planerat. Märkligt det där.

    Men slagen i magen innan var många.

    ”Din lillasyster har ju barn – tänker inte du också skaffa det snart? Du är ju liksom storasyster!”

    ”Känner du inte av den biologiska klockan – tick tack!”

    ”Eftersom ni inte har barn än kanske ni inte vill ha barn?”

    Och sedan när vår J äntligen kom till världen kom än fler frågor som jag inte har förberedd på:

    ”Så när ska han få ett syskon? Ensambarn vill man ju inte vara! Syskon är så himla fint!”

    ”Med tanke på den biologiska klocka kanske det är dags att skaffa ett syskon på en gång?”

    ”Det hade ju varit bra med tvillingar, då hade han ju haft ett syskon om det inte blir fler.”

    Ska tilläggas att jag var 31 när vi fick J. 16 månader senare kom hans syster, M. Inte på grund av kommentarerna. Snarare att kroppen helt plötsligt verkade tycka om att vara gravid. Då kom kommentarerna igen.

    ”Gick det där inte lite väl fort?”

    ”Mår din kropp verkligen bra av det hära?”

    ”Hur ska du orka”

    ”Tänk om det blir tvillingar?!”

    TÄNK att så många människor har så många kommentarer som de känner att det är helt okej att dela med sig av hur som helst och när som helst.

    Livet blir aldrig som en tänkt sig. För någon.

    Vi har bestämt oss för att vi är ”nöjda” nu. Två friska barn som vänt våra liv upp och ner totalt och som gör oss helt galna – på gott och ont… något som vi inte hade räknat med för ute år sedan. Då, när jag helt hade ”accepterat” att föräldraskapet inte skulle bli en del av mitt liv.

    Så innan du kommenterar, tycker och tänker högt – tänk en gång till tyst för dig själv. Det göms antagligen något mer bakom fasaden som du inte vet om, och antagligen inte har att göra med.

    Elin, grattis till er och hurra för det underverk som växer i din mage. Snacka om att nåt helt nytt väntar runt hörnet, nåt fantastiskt, underbart och alldeles galet omvälvande. Grattis ♥️

    Reply
    1. Elin Häggberg // Teknifik 5 juli, 2020 at 16:12

      Exakt så, Madde! Dessa himla kommentarer. Så många som inte tänker efter alls ❤️❤️❤️. Så glad att det funkade för er, efter all väntan!

      Stor kram och tack! 🙏❤️❤️❤️

      Reply
  14. Susanne 5 juli, 2020 at 17:43

    Fantastiskt stort GRATTIS!! Och otroligt fint och modigt skrivet av dig. Det behövs fler som vågar prata om detta <3
    Ta hand om er!

    Reply
  15. Emma Bohlin 5 juli, 2020 at 19:14

    Mitt hjärta gråter glädjetårar när jag läser din berättelse. Grattis ❤️❤️❤️

    Jag har kommit till en punkt där jag kan glädjas åt andra. Lite (läs ganska mycket) avundsjuk är jag men jag unnar alla som levt med längtan att få sin banddröm uppfylld. Även om jag önskar att det var jag.

    Det fanns dock en tid när varje leende barnansikte, varje barnvagn och varje rund mage skar som en kniv genom mig. För att komma dit har jag både fått mycket stöd från min make, gått i samtalsterapi och anpassat mig genom att göra vissa förändringar i min garderob eftersom jag inte orkar med att få fler frågor om huruvida jag är gravid eller när vi planerade att skaffa barn. BTW, vad är grejen med det? Frågar man verkligen människor man knappt känner sådant?

    Reply
    1. Elin Häggberg // Teknifik 5 juli, 2020 at 20:16

      Åh, jag förstår precis! Och tack snälla ❤️

      Nej alltså man FÅR BARA INTE fråga någon sådana saker! Det är hemskt.

      Jag är glad att du fått hjälp från terapi och har stöd i din man. Så viktigt ❤️❤️❤️

      Massa kärlek till dig ❤️

      Reply
  16. Lisa 5 juli, 2020 at 19:59

    Congratulations and so nicely written.

    Reply
  17. Jennifer 5 juli, 2020 at 20:22

    Vilken fin nyhet Elin. Så glad för er skull. ❤️

    Reply
  18. Lisa 5 juli, 2020 at 22:38

    Vi är också där… har ”bara” försökt i ett år men tiden går så sjukt långsamt när man tänker på det varje dag.. jag hoppas att även jag kan få uppleva samma glädje som du.. ❤️

    Reply
  19. johanna 6 juli, 2020 at 09:11

    Stort grattis till er Elin <3

    Reply
  20. Hanna 6 juli, 2020 at 12:43

    Tack för det här! Har läst det om och om igen och finner så mycket styrka i att någon annan sätter ord på mina känslor.

    Reply
    1. Hanna 6 juli, 2020 at 12:43

      Och SÅKLART: stort jävla grattis! ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

      Reply
  21. Alejandra 7 juli, 2020 at 10:08

    Så fint att läsa dina ord, Elin. All lycka!

    Reply
  22. Paulina Gunnardo 8 juli, 2020 at 21:01

    Stort stort grattis! Det är mäktigt att få vara med om <3

    Reply
  23. Stefan 5 augusti, 2020 at 12:12

    Stort grattis till er!
    Livet är fullt av saker som man tar för givet att de bara ska fungera och inte tänker närmare på.
    Men om det inte fungerar så är det istället allt man tänker på.
    Därför är sådana här inlägg för många lika viktiga att kunna läsa, som de kan vara jobbiga att skriva.
    Grymt skrivet av dig och varmt lycka till!

    Reply
  24. Anna 11 augusti, 2020 at 11:46

    Stort grattis, vad roligt!

    Reply
  25. Helena 8 september, 2020 at 11:14

    Grattis Elin och tack för ditt fina inlägg!

    Ja du, sista idioten är inte född.
    Så många konstiga kommentarer vi fått under årens lopp. Man häpnar!
    Man kan dock inte beställa på internet när man ska bli gravid!!!!
    Thats a fact!
    I skolan lät det ju som bara man skakade tvätten blir man gravid.
    Inte lika lätt för alla.

    Och de som VÄLJER att inte ha barn. OMG de är de fel på…..jasså ni kan inte få barn…
    Alla vill inte ha barn! Jag har flera kompisar som vill åka MC, golfa och resa och vill vara bara de 2…..inga barn. punkt.

    Vi är alla olika!
    Var och en få göra som de vill!

    Njut nu och jag hoppas verkligen du ger din synvinkel framöver på föräldrarskapet och kombinera med jobb……alla tips är välkomna!

    Stor grattiskram
    Helena
    3 barnsmamma och stolt över det!

    Reply
    1. Elin Häggberg // Teknifik 8 september, 2020 at 11:20

      Tack Helena! 💖💖 Ja men precis så är det. Jag önskar att allas om inte stött på problem med att bli gravid/få barn skulle ha lite större förståelse för andras situation. Och tänka efter före hur en “vänligt menad fråga” kan riva upp sår i den som försöker.

      Precis som du säger också – vi är alla olika! Och det måste få vara okej att både vilja ha barn och inte vilja det, såklart. Så många normer här i samhället som skulle behöva krossas.

      Ha det fint och grattis till dina tre barn – vilken rikedom. 😍 KRAM

      Reply

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *