Stora inlägget om dammsugare

Låt oss börja i rätt ände: jag hatar att dammsuga. Detta är en sanning om mig själv som jag lärde mig tidigt. Det är generellt fysiskt krävande, tidskrävande, högljutt och tråkigt att dammsuga och därför något jag gladeligen försökt använda teknik för att undvika!

Genom åren har jag nu testat att ha gammal billig dammsugare, ny robotdammsugare, robotdammsugare med moppfunktion, handhållen dammsugare och mopp samt ny, lite dyrare dammsugare. Därför tänkte jag nu ger er min syn på dessa olika kategorier och dammsugare och vad jag landat i.

Vi kör!

Den där gamla dammsugaren du köpte när du flyttade hemifrån

Det är bra att använda tekniken man har ur en hållbarhetssynpunkt. Men det är också det enda argumentet för att fortsätta hålla fast vid en gammal halv-kass dammsugare.

Jag har aldrig bott själv utan i familj, kollektiv, på internat och slutligen ihop med Max. Så när vi flyttade ihop var det Max gamla dammsugare som också blev min. Den var liten, billig, grå och fullkomligt värdelös. Ändå ”stod vi ut” med den år efter år… för den fanns ju och den funkade (väl). Men den hade dålig effekt, lät hemskt, hade kasst dammsugarhuvud och den fortsatte bara underhålla min självbild av att ”hata att dammsuga” så till den milda grad att dammsugningen i 9 fall av 10 föll på Max.

Så ja, absolut, ur hållbarhetssynpunkt, släng inte en fungerande dammsugare. Men ur alla andra synpunkter: unna dig ett bättre liv. Och framförallt: gör framtida människor i din närhet en tjänst och hjälp dem investera i en riktigt bra dammsugare som sin första!

Robotdammsugaren – världens (nästan) bästa uppfinning?

Robotdammsugaren är en revolutionerande uppfinning i all sin enkelhet. Och den har funnits med oss länge! Robotföretaget iRobot, som startades av ett gäng från MITs AI robotics labb, lanserade Roomban redan 2002, över 20 år sen. Den kunde åka runt ett rum, suga upp damm och själv vända och så småningom även undvika hinder den stötte på.

En stor grej med Roomban är också att det är en robot vi som människor kunde tänka oss att ha i våra hem och ta hand om. För robotar kräver alltid lite överseende från oss människor eftersom de alltid kommer stöta på olika problem. Inom robotforskningen vet man att robotar skapade för kontrollerade och anpassade industriella miljöer är en sak. Men hem är otroligt komplexa. De är fulla med saker och människor som flyttas runt och ändras. Inget hem är heller det andra likt. Detta ställer stora krav på robotar om de ska kunna navigera dessa miljöer på ett säkert sätt.

Roomban hade en så simpel design och kändes inte känns läskig eller farlig. Den upplevdes istället som lite gullig och många döpte den och pratade med den (till exempel när den hade fastnat eller gjort fel). Den här aspekten av robotdammsugaren är viktigare än man tror! För det har varit avgörande i hur vi anpassat våra hem och liv efter den och dess begränsningar. En symbios har uppstått mellan människa och maskin!

Under de här 20 åren har robotdammsugaren fått lite mer fancy funktioner som hjälper den scanna av rum, skapa kartor, kopplas på wifi för schemaläggning och fjärrstyrning och så vidare. Men grundprincipen är fortfarande iRobots Roomba i dess enkla (men avancerade) briljans.

Sagan om Skruttbot (Neato Botvac D5)

När vi skaffade vår robotdammsugare föll valet på en Neato botvac d5 med wifi-koppling. Vi gav den namnet Skruttbot (i appen och IRL), eftersom vi kallar vår katt för Skrutten och hon hårar av sig något enormt, så där i låg Skruttbots största uppgift.

Neato Botcav d5 kan göra en karta av lägenheten som den sen utgår från när den dammsuger för att undvika objekt och så vidare. Vi satte den på schema att gå tre gånger i veckan under förmiddagen när vi inte var hemma.

Väldigt ofta fick man ett litet sorgligt meddelande till mobilen: ”Skruttbot: jag sitter fast! Hjälp mig komma loss!”. Stackars lilla Skruttbot. Men vi hjälpte, lossade, letade upp och lyssnade till hans desperata bleep-bloopande.

När vi flyttade till ny lägenhet 2019 så var robotanpassning en stor del i hur vi valde att inreda. Hyllor upp på väggen, inga mattor osv. Om vi ställde upp alla stolar på borden före dammsugningen kunde Skruttbot oftast genomföra en riktigt grundlig städning av våra 56 kvadrat på runt 40-42 minuter.

Ahh, det var en härlig tid! När man kom hem och hemmet var ny-dammsuget. Men, det fanns problem också.

Skruttbot kunde då och då bli förvirrad och tappa kontakt med wifi samt fastna på konstiga ställen fast det inte fanns något hinder. Vi behövde återställa, installera om och ja… fixa och greja. Dessutom kan inte en robotdammsugare komma in precis överallt. På så vis blir den ett komplement till en vanlig dammsugarare men inte en 100% ersättare. Så även om livet med robotdammsugare ibland är som en dröm så har den drömmen också sitt pris!

Sagans slut (för oss)

När vi flyttade till vårt hus förra året fick Skruttbot problem. Vi har försökt få den att kartlägga vår nya nedervåning men den virrar bort sig varje gång. Det är dessutom olika höjd på golven, trösklar, trasmattor och leksaker över hela golvet mest hela tiden. En utmaning som Skruttbot tyvärr inte pallat med.

Så nu mer står Skruttbot, ironiskt nog, bara och samlar damm. 😥🤖

Robotdammsugare med moppfunktion och självtömning (Roborock S7+)

Vi ville såklart ge robotarna en sista chans, och tänkte att kanske en annan, nyare modell skulle klara biffen? Jag fick möjlighet att testa Roborocks modell S7+ med moppfunktion och självtömning.

Eftersom kinesiska, japanska och koreanska teknikföretag älskar teknik som pratar så var detta en liten dammsugare med en vänlig kvinnoröst som berättade om roboten laddade, bekräftade alla kommandon och ropade ut sin desperation om den fastnade någonstans. För att göra detta lite mindre irriterande satte jag den till att prata franska och döpte den till ”Mademoiselle”, tänk dammvippan i Skönheten och Odjuret 😂.

En funktion som snabbt blev avgörande vad barnlåset, eftersom vårt barn nu är i en ålder där hon ofta och gärna trycker på alla knappar som finns. Särskilt om dessa knappar är i golvhöjd, som Roborocken.

Med den självtömmande stationen försvinner lite av den minimalistiska enkelhet som präglat robotdammsugarnas existens. Det är en ganska stor modul du ska ha placerad på golvet med denna.

Funktionsmässigt så skulle S7+ själv kunna avgöra vad som var t.ex. matta eller golv, och anpassa sig därefter. Det verkar dessvärre som att trasmattor inte riktigt ingick i träningsdatan för den fastnade konstant på dessa. Och vi bor i ett hus med dragiga golv, trasmattor är ett måste, är jag rädd.

I övrigt så gjorde den ganska bra ifrån sig men inte heller Roborocken lyckades riktigt kartlägga huset eller en enda gång genomföra en komplett städning.

Helt enkelt verkar vårt hus riktigt dålig lämpad för robotdammsugare. 😑

Den självtömmande stationen funkade bra, roboten åker in och så ”vrrrrrrrrrom” tömmer den dammbehållaren i en större behållare i basen. Det låter som tusan, men tanken är ju att den gör detta när man själv inte är hemma. I ett annat hus i ett annat liv hade Mademoiselle nog kunnat göra ett riktigt bra jobb, men inte hos oss. Det hade också behövts något bra ställe för basstationen där den inte ser ut som ett stort plast-berg mitt i vardagsrummet. Kan bli en utmaning för alla som har någon estetisk tanke med sitt hem.

Och moppfunktionen, ja… den kräver att du fyller på vattentanken och sätter på mopp-tillbehöret. Så lite mer handpåläggning. Och ärligt talat, vet inte om jag någonsin skulle orka? Allt som innefattar vatten och smuts måste ju även rengöras omsorgsfullt. Vilket för oss till nästa test-subjekt!

Handhållen dammsugare och mopp-kombo (Roborock Dyad)

Som småbarnsförälder är ju skaftdammsugare en ganska lockande produkt. Man ser framför sig hur man när som helst under dagen bara sträcker ut armen, tar dammsugaren, drar några tag där det behövs, ställer tillbaka och sen förnöjt knyter av sig förklädet och känner sig som en god mor och husmor. Inget dykande in i garderoben, utrullande av sladd och desperat letande efter passande ledigt eluttag som inte är barnsäkrat.

Jag blev erbjuden att testa skaftdammsugarmonstret Roborock Dyad, som inte bara dammsuger utan också våtmoppar, allt i samma rörelse.

Detta gör att denna manick mer kanske platsar som en avancerad mopp än en avancerad dammsugare. För det finns inget sätt att stänga av moppfunktionen, så den lämpar sig dåligt för mattor. Den är dessutom rätt så väldigt stor och otymplig, och därför smått omöjlig att dra under t.ex. en låg soffa eller hylla.

På fördelssidan så kan denna dammsugare suga upp vätskor. Säg till exempel att någon i hemmet valt att utan klar anledning slänga sin fil-skål på golvet, så det är fil överallt, ja då kan du ta Dyaden, trycka igång och med lätthet suga upp och torka bort all fil utan att ens behöva böja dig ned (förutom för att plocka upp fil-skålen då).

Men, och här kommer ett stort men, som jag sa tidigare: allt hanterande av vätskor och smuts kräver rengöring. Även fast Dyad har en ”autoclead”-funktion som rengör mikrofiberrullarna som finns i nederkant så behöver du själv alltid tömma och diska ur smutsvattentanken. Efter varje användning. Gör inte mitt misstag och tro att du kan vänta med rengöringen till nästa gång du använder den… 🤢 Lukt uppstår. Snabbt. Och det är inte trevligt.

Med den långa underhållslistan försvinner hela poängen och ”smidigheten”, enligt mig. För om du måste lägga lika lång tid (eller längre) på att rengöra och underhålla maskinen än den du la på att dra några tag med den under köksbordet… ja då börjar din vanliga mikrofibermopp där i garderoben plötsligt se extremt effektiv och lockande ut.

Den enda jag kanske kan se ha nytta av denna är någon med typ klinkergolv (och inga mattor) i hela huset, där alla går in med leriga skor och spiller diverse såser över golvet i parti och minut. Och där man moppar dagligen, under ganska långa stunder, vilket gör rengöringen värd besväret.

Slutet gott allting gott: en redig klassiker från Electrolux (UltraOne Green)

Efter alla dessa turer var det den gamla hiskeliga lilla dammsugaren från Max ungkarlslya som i slutänden ändå var det enda rimliga städverktyget i hemmet. Då bestämde vi oss att det var dags för en uppgradering! Så vi slog till på den mycket rekommenderade Electrolux UltraOne Green. För att lindra hållbarhetssamvetet valde vi också denna något mer miljövänliga modell gjord av 70 % återvunnen plast (som kan återvinnas till 92 %).

Det är alltså en helt vanlig dammsugare, utan fancy funktioner. Men den är relativt tystlåten och dammsugarhuvudet är otroligt bra och enkelt att städa med. Och vet ni vad? Vi älskar den!

För i slutänden är det ju tekniken som funkar som är den bästa. Och denna dammsugare funkar så bra! Heltäckningsmatta, trasmatta, trösklar, leksaker – inga problem. Eftersom den dessutom är ett så extremt stort step up från vår tidigare dumburk till dammsugare tycker till och med jag (!) att det är lite kul (?!) att dammsuga nu.

Att först dammsuga med denna och sen köra mikrofibermopp fuktad med lite såpavatten framstår efter alla robotar och underhållstunga skaftdammsugare som en dröm av enkelthet och effektivitet. Allt blir rent. Allt blir bra. Jag behöver inte knappa i någon app eller plocka isär och diska ur massa grejer. Mikrofibermoppen i tvätten, dammsugaren in i städskåpet – punkt, slut, klar.

Det jag fortfarande kan tänka skulle vara ett härligt komplement är en sådan lite mindre skaftdammsugare som nästan är mer som en sop än något annat, att köra lite snabbt i köket och under bordet varje kväll typ. Men samtidigt har ju den enkla analoga tekniken med ett hederligt kvastskaft hållit så här långt, och med dessa elpriser, kanske det får funka några år till. 😉