Boktips: Att uppfinna världen av Katrine Marçal

Hur har våra uppfattningar om kön påverkat vilka uppfinningar och innovationer vi ansett varit avgörande för samhällets utveckling? Hur fortsätter dessa uppfattningar att påverka vår teknikutveckling mot framtiden?

Det här är frågor som författaren och journalisten Katrine Marçal besvarar i sin bok ”Att uppfinna världen”, eller som boken heter på engelska ”The mother of invention” (så bra titel!).

På punkt efter punkt visar Marçal hur våra uppfattningar om vad som är manligt och kvinnligt gång efter annan påverkat hur vi uppfunnit världen.

Första kapitlet i boken handlar om något så simpelt som resväskan på hjul. En uppfinning som idag verkar så självklar men som tog många många år att få fäste, eftersom det från början främst var män som reste, och en riktig man kan minsann bära sin (och sin frus) resväska själv (eller har råd att betala en annan man som kan göra det åt honom).

Visste du förresten att elbilen och bensinbilen utvecklades parallellt? Elbilen var tyst, säker och passade särskilt bra i stadsmiljö. Bensinbilen däremot var högljudd, snabb och livsfarlig. Marçal berättar hur elbilen ansågs vara ”feminin” och som ett färdmedel för ”fruntimmer”, medan männen skulle riskera livhanken och köra de bullriga besinbilarna.

Undrar hur världen hade sett ut idag om vi redan från början fortsatt utveckla elbilen och systemen för enkla batteribyten som faktiskt fanns på tidigt 1900-tal? Katrine Marçal påpekar att det inte var förrän Elon Musk dryg 100 år senare lanserade Tesla som elbilen blev tillräckligt ”macho” för att den skulle få en ordentlig skjuts framåt som alternativ till fossildrivna bilar.

Kvinnor var de första datorerna

I mina föreläsningar brukar jag ofta berätta om hur programmering faktiskt från början var ett kvinnodominerat yrke. Och hur de första kvinnliga programmerarna skrevs ut ur historien och glömdes bort i cirka 50 år innan de åter lyftes fram.

I Marçals fjärde kapitel får vi lära oss allt om detta. Och inte bara om hur kvinnor var de första programmerarna utan också om hur kvinnor var de första datorerna. För innan man hade datorer användes kvinnor för att göra uträkningar. Kvinnor var billig arbetskraft och ansågs väl lämpade att utföra den typen av uppgifter. ”De kunde lyda och metodiskt utföra saker i bestämd ordning. Det låg i deras natur. Kvinnor var noggranna, de stickade, sydde efter mönster och lagade mat efter recept”, som Marçal skriver.

Jag lärde mig många nya saker i detta kapitel! T.ex. att man under 60-talet i England såg hur datorerna började bli viktigare och viktigare och därför gjorde stora satsningar för att intressera unga män för datorer och programmering (#killarkodar). Tanken var att dessa killar skulle kunna bli chef över de kvinnliga programmerarna. Det gick sådär. Killarna stannade inte i branschen. Samtidigt som de kvinnliga programmerarna skrämdes bort. Så man fick istället en personalbrist!

Mot 80-talet började datoriseringen av samhället ta fart på allvar och kvinnodominansen inom programmeringsyrket minskade i samma takt som jobbet fick högre status.

När robotarna tar våra jobb

I bokens sista kapitel tittar Katrin Marçal mot framtiden och drar samtidigt många paralleller till historien. Hur tidigare utvecklingar av teknik, t.ex. industrialiseringen, hade olika effekter på män och kvinnor.

Marçal drar många intressanta paralleller mellan historien och nutiden och visar hur just vår syn på vad som är manligt och kvinnligt kommer fortsätta lägga krokben för oss under denna nya maskinålder som vi är på väg in i.

Historiskt sett har det endast varit mäns teknik och mäns innovationer som räknats. Något som satt käppar i hjulen för innovationen gång på gång, enligt Marçal. Men om vi skulle börja räkna med kvinnor och kvinnors teknik? Ja då blir en annan framtid möjlig.

—

Jag tyckte detta var en mycket bra och viktig bok som på ett väldigt underhållande och välunderbyggt sätt visar på hur våra uppfattningar och normer kring kön har en mycket större påverkan på vår värld än vi kanske tror. Detta går långt bortom blått och rosa.

Och slutsatsen skriver jag under på 100%. Vi måste förändra detta om vi ska kunna lösa de problem vi står inför just nu som mänsklighet.