Den stora utmaningen när man kodar är att inte ge upp när allting blir fel och verkligen försöka, försöka igen, försöka lite till, googla, läsa på, fråga en kompis och så vidare tills det funkar.
Under onsdagen, på förmiddagen, fick vi i uppgift att göra en funktions om skulle rendera våra memory-kort till spelet. Vår briljanta lärare vill verkligen att vi ska förstå på djupet och inte bara skriva av. Så då gäller det ovanstående.
Först försökte jag bara skapa mig en uppfattning om vad jag ville göra överhuvudtaget. När jag hade någon sorts vag uppfattning om det så kom utmaningen hur jag nu skulle lyckas med det jag ville. Jag försökte. Jag försökte igen. Error, error, error.
(En parentes: det ligger ett kafferosteri tvärs över gatan och kaffet där är så OBESKRIVLIGT gott?!?!?!)
Det är svårt för att jag inte riktigt kan syntaxen än, alltså själva språket och hur det skrivs. När det ska vara parentes, kommatecken och så vidare. Det gör att jag hela tiden skriver fel, får error, måste försöka hitta hur man skriver rätt och så vidare.
Sen så är det svårt för att det är så många aspekter att ta in som man inte tänker på. Så mycket nytt. Efter några timmar kände jag mig gråtfärdig. Tankar som ”det kommer aldrig gå”, ”jag är dum” och liknande cirkulerade i mitt huvud. Men jag bad om hjälp, och jag körde ett varv till och så PANG precis innan lunch: mina fyra memorykort dök upp när man tryckte på ”starta”-knappen.
Jag ville nästan gråta av lycka. Eftermiddagen gick i ett betydligt ljusare tecken och idag känner jag verkligen att jag tack vare min ihärdiga kamp igår lärt mig så mycket nytt. Jag har förstått saker på ett helt annat sätt och känner mig självsäker på ett helt annat sätt.
Efter mitt fall och uppgång så kände jag mig peppad och förtjänt av ett riktigt fint havsäventyr! Vi åkte ut alla 100 brudar på en jättestor katamaran där det serverades grillat, bad i havet (jag badade!!! Så stolt), dansgolv, öl, sangria och en superfin solnedgång.
Vi hörs imorn, fina ni! Tack för att ni gett mig den här möjligheten!
[includeme file=”sponsorerbarcelona.php”]
4 reaktioner på ”100 tjejer kodar dag 4: Uppgång och fall fast tvärt om”
Du är verkligen inte ensam! Läser en kurs just nu i programmering som är helt föreläsnings-fri. Vi får bara en drös uppgifter och så är det upp till oss att lösa dem (och inhämta kunskapen för att lyckas med det). Man får ju panik med jämna mellanrum, men vilken kick när man faktiskt får det att fungera 🙂
Ja alltså man blir ju SÅ glad – och peppad på att lära sig mer mer mer. Den största glädjen just nu är ändå att jag verkligen börjat fatta vissa grejer. Sen kanske jag inte alltid lyckas skriva dem rätt men jag har iallafall tänkt rätt och det känns himla himla bra. 😀
Alltså åhh vad härligt det låter!! Så avis 🙂 <3
Nästa gång får du hänka!!!! Det är underbart kul. 😀