Att sluta ursäkta sig
- oktober 28, 2018
På senaste har jag övat på en sak: att sluta ursäkta mig.
För ett tag sen så la jag nämligen upp en bild på mina Instagram Stories där jag skrev något i stil med ”förlåt att mina storys är så tråkiga just nu”.
Då skrev kloka Isabel Boltenstern ett meddelande där hon sa något i stil med att det är vägen mot att bränna ut sig och att ingen ju faktiskt sitter och recenserar mig, alla har fullt upp med sig själva. Isabel bloggar ju mycket om det här med utbrändhet och föreläser även på ämnet. Och hennes meddelande stannade kvar hos mig och är något jag tänkt på mycket på senaste tiden.
Vem måste jag svara för?
Det är så himla lätt när man jobbar med blogg/sociala medier att man börjar ursäkta sig för allt möjligt. ”Förlåt att det-och-det blogginlägget inte kommit ut”, ”Förlåt att jag är så tråkig just nu”, ”Förlåt att det varit tomt på bloggen” osv osv. Ni som läser bloggar känner säkert igen inläggen.
Visst är det så att vissa bloggares läsare ställer väldigt höga krav och börjar ifrågasätta så snart det blir lite tomt eller om någon ändrar sin inriktning, börjar redigera sina bilder på ett annat sätt eller vad som. Då är det lätt att känna att man är skyldig sina läsare en ursäkt.
Men ni som läser min blogg är verkligen inte sådana. Snarare brukar jag få höra att man inte hinner läsa alla inlägg om jag publicerar för mycket, hehe. Eller bara snälla önskemål på olika inlägg. I de fall där jag kanske sagt att jag ska göra fler inlägg eller videos på ett ämne (*host* bullet journal) så brukar förfrågningarna också vara väldigt snällt framställda och när jag förklarar varför jag inte gjort fortsättningen brukar jag endast få förståelse tillbaka.
Ändå så känner jag otroligt ofta att jag vill be om ursäkt för massa saker.
Men saken är ju den att det inte handlar om att be om ursäkt för att jag inte lever upp till era förväntningar – det handlar ju om att jag inte lever upp till kraven jag ställer på mig själv.
Att vara lite mindre hård mot sig själv
Är det något jag övar på precis hela tiden så är det att försöka vara mer snäll mot mig själv. För väldigt ofta ställer jag upp helt orimliga förväntningar på vad jag ska hinna med på en dag eller en vecka.
Att liksom ställa upp en att göra-lista som jag vet att jag omöjligt kommer hinna med och sen ändå känna mig misslyckad när jag inte hinner med. Det är inte speciellt snällt mot mig själv. Eller sunt för den delen heller.
Det är ju ingen annan som sitter med en checklista och kollar vad jag hunnit eller inte. Det är ingen annan som vet om jag tänkte lägga upp ett inlägg igår och inte hann på grund av annat som fick komma före.
Så nu mer när den där impulsen kommer upp att jag vill säga ”förlåt” till er för vad det nu kan vara så stoppar jag mig själv. Jag behöver faktiskt inte be om ursäkt för att jag prioriterade en lugn kväll framför att jobba en 14 timmars arbetsdag. Eller att jag sköt på den där recensionen, videon eller blogginlägget för att jag inte ville stressa fram det.
Styra över min egen tid
En sak som jag tänkt mycket på de senaste veckorna är också att jag måste bli bättre på att själv styra över min tid. Jag har en tendens att låta andras behov alltid gå för mina egna. Svara på mail, ställa upp på ett möte eller en intervju – även fast jag egentligen behöver använda tiden till annat.
Så nu har jag för det första stängt av nästan alla notiser och prioriterar att fixa med det jag vill och behöver prioritera först. Att bestämma själv när jag svarar på meddelanden och mail. Eller när jag har tid att åka iväg för möten som andra vill ha. Det är så lätt att hamna i en loop av people pleasing. Jag vill att alla ska tycka att jag är lätt att jobba med, snabb på att svara och trevlig och professionell såklart. Men det får inte gå ut över mitt eget välmående.
När jag inte hinner skapa, inte hinner blogga, inte hinner planera i min bullet journal med lite jazz i bakgrunden och tänt ljus – då mår jag inte bra. Och då mår inte mitt företag bra.
Andra sitter inte heller och förväntar sig svar på minuten på sina mail. Eller att jag ska vara tillgänglig för ett möte när som helst. Det är jag som föreställer mig att andra tänker så. Jag behöver inte ange en orsak till varför jag inte svarade på det där mailet igår eller varför jag inte kan ta ett möte imorn. Jag behöver inte ursäkta mig.
?
Hur tänker du kring de här sakerna? Känner du igen dig? Hur gör du för att komma ur dessa tankar i så fall?
Prenumerera på Teknifik
Teknifik är nyhetsbrevet och bloggen för dig som vill inspireras till en smartare och enklare digital vardag. Som prenumerant får du nya inlägg som det här direkt till din inkorg cirka en gång i veckan. Tips, guider och fördjupande insikter om teknik, internet och sociala medier.
Denna prenumeration är gratis och du kan avsluta när du vill.
Workshops
Jag har flera års erfarenhet av att leda kurser och workshops, både på plats och digitalt, om kommunikation, sociala medier, AI och mycket mer.
Föreläsningar
Jag föreläser om teknikutveckling, digitalisering, sociala medier, framtiden och mycket mer. Du kan även boka mig som moderator för ditt nästa event – fysiskt eller digitalt.
Läs mer 
Om Teknifik
Jag har drivit plattformen Teknifik sen 2016 med målet att göra teknikämnet mer lättbegripligt och ge fler en enklare och roligare digital vardag. Så här ser mitt fokus och mina kanaler ut just nu.
17 reaktioner på ”Att sluta ursäkta sig”
Fan vad klokt du resonerar <3 oftast är man ju sin värsta slavdrivare själv, och du som gör så fenomenalt bra grejor borde istället klappa dig på axeln och bara NJUTA av allt du åstadkommit! Blir ständigt inspirerad av dig – inte minst av det här inlägget. PUSS!
Tack snälla! Och tusen tack för att du skrev den där kommentaren. Som du märker har den gjort skillnad. ❤️ Och tack för att grymt du gör. Det inspirerar mig så mycket.
Så bra och klokt inlägg! Jag fikade med Bossbloggen-Clara härom veckan och vi snackade mycket om detta. Om att vi har lyxen att styra över vår egen tid och göra precis så mycket eller lite vi känner för och mår bra av – så varför inte göra just det? Ligga i soffan och småfisa på eftermiddagen istället för att jobba. Gå upp vid 10 om man känner för det (tänkte på dig och ditt inlägg för ett tag sen som handlade om ”hur man ska vara som entreprenör”, gå upp kl 4.30 och springa en mil typ…). Tror folk har en himla respekt för att man inte alltid pallar vara on fleek på alla sätt man bara kan. :))) Tack för en superbra blogg! Kram!
Ja men verkligen! Exakt så.
Tusen tack!! KRAM
Du låter ju som en pensionär! ?
Lika bra att ha det gött redan nu och inte vänta på en pension som kanske aldrig kommer. 😉
”Jag har en tendens att låta andras behov alltid gå för mina egna. ” – DETTA!
Jag skrev också ett inlägg om detta för ett tag sedan och det är ju precis så. Att man låter andra styra ens arbetstid istället för att fokusera på det man vill jobba med. REAGERA vs PRODUCERA.
Bra att du tänker på det, vi tar glatt emot det du vill dela när du vill det! <3
Ja!!! Det inlägget påverkade nog också mina tankar kring detta inser jag nu. ? Reagera vs producera. Det är verkligen det.
Och tack ❤️ Jag älskar ju att producera så vill alltid försöka prioritera det.
Vilket bra inlägg! Jag har själv tänkt på att många bloggare ska be om ursäkt stup i kvarten. Jag brukar alltid tänka: 1. Jag visste inte att du var skyldig mig något? 2.) Vad dum du är som uppmärksammar mig på det!
Om man som bloggare tycker att man inte riktigt levererat är det väl bättre att i låta bli att kommentera det överhuvudtaget och istället försöka kompensera med ett riktigt bra inlägg – eller ännu hellre: acceptera att man inte är mer än människa och att det är OK. 🙂 Men jag brottas själv med att vara en prestationsknarkare, så jag vet att det är lättare sagt än gjort 🙂
Och just det; ville också säga att jag har jättesvårt för att själv styra upp min tid. Varför ska det vara så svårt? :O Att fastna i att svara på mail ”för TÄNK om folk sitter och väntar!” och finnas till för andra hela tiden. Och hur lätt är det inte att ”råka” kolla sin mail lite för sent på kvällen och sen bli uppstressad och få svårt att sova? Usch… 🙁
Ang din första kommentar: jag håller med! Och det är ju precis som Isabel sa till mig, alla har fullt upp med sitt. De flesta sitter inte och recenserar andra. Jag tycker Underbara Clara är väldigt bra på att berätta vad hon har för sig när det kanske blivit längre uppehåll utan att på något sätt ursäkta sig. En inspiration, som alltid.
Sen angående tiden: I feel you! Det är en ständig kamp verkligen. Man får öva sig. Jag måste verkligen uppbåda mycket viljestyrka för att till exempel inte kolla mailen direkt på morgonen utan istället sätta mig och planera, skriva ett inlägg eller liknande. Det är en aktiv handling.
Vi får öva och peppa varandra! Kram <3
Jag kan ibland tänka att jag borde vara mer aktiv. Eller rättare sagt; jag tänkte det nog mest för 1-2 år sedan, när jag försökte hänga på alla ”trenderna” inom bloggvärlden, med julkalendrar, tävlingar och annat.
Men nu känner jag (tack och lov); Nej, jag skriver när jag hinner och vill. Det är ju min grej, ingen annans. Även om läsare och kommentarer är anledningen till att man gör det. Men håller tummarna att de läser 2 gånger i veckan, likaväl som 2 gånger om dagen.
Vet ju själv (som du är inne på) att jag inte hinner läsa de bloggar jag följer, när de publickerar flera gånger om dagen (Eller 1 gång om dagen för den delen). Har jag inte läst på 3-4 dagar finns det MASSOR att läsa ikapp och då tänker jag att andra kanske fungerar likadant och uppskattar lite längre tid mellan inläggen. *harkel*) 😛
Ja men exakta
Så himla klokt och bra inlägg! <3
Tack fina! ❤️
Igenkänningsfaktor 100 % på det här inlägget! Tack för att du vågar och vill dela med dig Elin. Har personligen lärt mig den hårda vägen (två utbrändheter i bagaget) att sluta sätta andras behov före mina egna. Önskar att jag kunde dela med mig av något universalrecept på hur exakt man gör det på ett klokt sätt, men tyvärr är det nog en av de här bitarna i livet som vi får jobba med var och en utifrån våra olika personligheter, drivkrafter och diverse vansinnesbeteenden. Ett egenpåhittat tips kan – och vill – jag dock gärna dela med mig av! Nämligen att konstruera ”farthinder” för dig själv om du vet med dig att du också är en sådan som helst vill ha alla dagens to do:s gjorda igår. Just det här otyget att reflexmässigt svara på mejl och då inleda exempelvis ”Ursäkta det sena svaret, inflika förklaring som du aldrig skulle kräva av någon annan människa här”, alternativt (personlig favorit!) slentrianmässigt komma på sig själv med att skriva ”jag återkommer till dig så fort jag kan” eller ”jag återkommer till dig i början av veckan”, trots att ingen förväntat sig de tidsramar av dig behöver man ju få ett stopp på. Trots mycket egenarbete, terapi, beteendeförändringar o.s.v. så sitter de här reflexerna jävligt långt inne för mig. Därför har jag satt upp ett 10+10 minuters farthinder för mig själv vad gäller jobbmejl. I praktiken innebär det att 1) jag tillåter mig inte att svara på mejl omgående (vilket är min naturliga impuls) utan jag måste vänta tio minuter innan jag skriver. 2) När mejlsvaret är klart måste jag avvakta ytterligare tio minuter innan jag skickar det. Om det funkar? Ja. Förvånansvärt bra! Har tack vare den här metoden äntligen lyckats, nåja nästan, sluta skriva just ”jag återkommer ASAP” och andra grodor som bara tycks hoppa ur muskelminnet. Tips:) Trevlig helg!
Wow, superbra tips! Tack snälla. Jag skriver så ofta ”ursäkta sent svar” och andra dylika saker i mail. Har inte ens reflekterat över det där med ”jag återkommer i nästa vecka”, för mig har det nästan mer varit ett sätt att köpa mer tid istället för att svara direkt. Men som du säger borde jag helt klart fundera på när en sådan tidsram är motiverad.
Och ja, jag tror absolut detta är något jag kommer få kämpa med hela livet. Men jag är glad att så många pratar öppet om stress, utmattning och utbrändhet nuförtiden. Det har gjort mig så mycket mer medveten och jag vill verkligen verkligen undvika att hamna där. Och jobba aktivt för att förebygga.
Tusen tack för att du delar med dig! Kram ❤️