Vägval: hur hamnade jag där jag är i dag?

Då och då så får jag frågor på mail eller twitter från personer som undrar: hur gjorde jag för att ta mig dit jag är idag? Vilka utbildningar har jag? Vad har jag jobbat med?
Särskilt upplever jag att de här frågorna kommer från personer som studerar just nu eller som försöker välja inriktning för framtida utbildningar.
Därför tänkte jag berätta om det idag! Min väg hit – hur har den gått? Är det en spikrak trappa uppåt där varje steg haft mål och mening (LOL nej!)? Är jag ens framme någonstans?

När jag var liten: drömjobb och tankar om framtiden

Jag vet att många liksom kan komma ihåg när de blev ”självmedvetna” och kanske inte minns supermycket från när de var små. För mig är det tvärtom – jag har i princip alltid var självmedveten och minns ganska exakt hur jag kände och tänkte när jag var liten (från typ 4 års ålder). Jag har liksom alltid känt mig som exakt samma person inuti, om ni förstå vad jag menar?
När jag var runt 5 år så ville jag bli uppfinnare som professor Baltazar! Det har jag berättat om förut någon gång. Jag ritade ritningar på maskiner och låtsades skriva viktiga anteckningar sida upp och sida ned i olika anteckningsblock.
Jag har spelat instrument och sjungit sen jag var 2-3 år. Musik och dans har alltid varit en stor del i mitt liv så när jag var runt 7 år bestämde jag mig för att jag skulle bli skådespelare i framtiden. Det var min dröm under väldigt väldigt lång tid. Utöver det så har jag alltid drömt om att skriva en bok (det gör jag fortfarande). Jag har alltid gillat skriva.

Datorer och teknik i barndomen

Vi fick dator rätt tidigt och jag har ända sedan jag var liten ÄLSKAT att skriva på datorn! Det är något med hur snabbt det går, att det blir snyggt och att man kan skriva hur mycket som helst. Så redan som liten satt jag gärna och knapprade iväg i ordbehandlaren.
Att rita och hantera bilder i datorn har också varit en fascination länge. Jag var engagerad i sociala medier och älskade internet när det kom. Jag byggde egna hemsidor i Yahoo Page builder och fixade mitt krypin på Lunarstorm. Men då tänkte jag aldrig en tanke på att det här var något man kunde jobba med i framtiden.
Jag har alltid sett tekniken som verktyg man kan använda för att skapa saker. T.ex. spela in egna låtar, skriva texter att dela på nätet, göra coola bilder.

Gymnasiet: musik och bloggintresset

Jag gick estet musik på gymnasiet och flyttade hemifrån från Malung i Dalarna där jag växt upp till den något större staden Falun (där utbildningen jag ville gå fanns). Jag bodde då ihop med min kompis Emma i ett litet kollektiv med tre rum och gemensamt kök/vardagsrum.
Det var en väldigt kul tid i livet och väldigt intensiv. Jag spelade musik varje dag (vår utbildning var relativt ambitiös), umgicks med vänner och ansåg mig vara väldigt egensinnig och konstnärlig som man gärna gör på en estetutbildning. Jag var också väldigt ambitiös generellt och fick högsta betyg i de flesta ämnen (utom data, LOL!).

Jag hade VÄLDIGT rolig stil på den här tiden. Konstiga färger, mönster och modeller. Ena stunden svart och svår andra stunden mode-flashig. Experimentell kanske är det mest passande ordet? ?

Min första blogg

I april 2006 startade jag min allra första blogg på blogg.se. Jag använde då aliaset ”hej henning” och det höll i sig över hela internet fram till för bara några år sedan. Det var ett internskämt som spårade ur och satt kvar.
På den här tiden, 2006, var vi många tjejer i klassen som startade bloggar där vi skrev små betraktelser från vardagen, tipsade om saker, la upp lite bilder och liknande. De som läste och kommenterade bloggarna var ju då ens vänner. Det var en ganska mysig liten värld. I samma veva började jag också upptäcka andras bloggar och hade en låååång favorit-lista med bloggar som jag klickade mig igenom varje dag.

Projektarbete om bloggar

Även fast jag gick musik så gjorde jag mitt projektarbete om bloggar. Det var något med dessa nya plattformar och det här nya uttrycksmedlet som enligt mig var väldigt spännande. Fortfarande var det här inget jag riktigt tänkte att man kunde jobba med eller så men jag var intresserad av vad det var som gjorde att vissa bloggar blev stora medan andra inte blev det?
För att testa mina hypoteser för projektet gjorde jag en egen blogg: Freak out Falun. Det var en ”stil och musik-blogg” med streetstyle (fotade mest mina kompisar), stilinspiration i form av fotoreportage där jag tvingade mina kompisar att ställa upp som modeller. Jag gjorde också intervjuer med bloggare, t.ex. en ung Underbara Clara!
Det jag kom fram till var att det som krävs för att skapa en framgångsrik blogg framförallt är kontinuerligt arbete – så tid. Massor av tid till att producera bra innehåll. Jag la ned bloggen efter projektets slut men fortsatte med mina egna bloggar. Ett tag hade jag en personlig blogg och en ”stil”-blogg där jag fotade outfitbilder och la upp. Jag var även aktiv på Modette.se när det var nytt.

Studenten – hej då Dalarna!

Så tog jag studenten från gymnasiet med ett högt medelbetyg och fick dessutom skolans musikstipedium, vilket innebar en liten pengaslant samt att jag fick sjunga solo för alla skolans elever på studenten. Jag sjög ”Sakta gå hem genom stan” med Monica Zetterlund men bytte ut Stockholm mot Falun. ? (Samt Västerbron mot ”en bro” och spårvang mot buss).
Jag hade på mig secondhand-kläder på både studenten och balen och hade dreadlocks.
Dagen efter balen packade mina föräldrar och jag in alla mina grejor i bilen och så flyttade jag från Falun till Linköping dit min familj flyttat året innan.

Efter studenten: heltidsjobb och USA-drömmen

Efter gymnasiet hade jag bara siktet inställt på en sak: jag ville åka ett år till USA! Båda mina föräldrar har varit utbytesstudenter i USA när de gick på gymnasiet och sen jag var typ 4 år visste jag att jag också skulle till USA en dag. Jag hade tänkt att göra ett utbytesår men jag gillade min klass så mycket att jag bestämde mig för att åka som au pair ett år istället.
Det kostar ju lite att åka som au pair så när jag kom till Linköping efter gymnasiet började jag söka jobb och lyckades få en projektinställning på heltid som ”ungdomsmusiker” i Svenska kyrkan. Det innebar att jag fick spela musik på arbetstid samt ha hand om både konfirmander, en barnkör och barngrupper. Det var ett toppenkul första jobb! Jag sparade massa pengar och planerade inför min USA-resa.
På våren 2009 träffade jag också en grabb som senare blev min man. Ni kan läsa lite om oss i det här inlägget om ni är fasligt nyfikna på den grejen.

Ett år i USA: radio, poddar och nya idéer

Jag åkte hösten 2009 som aupair till USA och bodde prick ett år (alltså på dagen prick ett år!!!) i familjen Scott i norra New Jersey, 45 minuter från New York City. Jag hade hand om ett barn, 4-åriga Fiona, och spenderade mycket tid med Barbies, disneyfilmer och i lekparker.
Det var en ganska fantastisk tid på många sätt. Jag hade den stora turen att på första försöket hitta en familj jag trivdes hos (50% av alla aupairer byter familj en gång) och jag utvecklade ett väldigt fint och nära band till Fiona och framförallt min host mom Trish (vi har fortfarande regelbunden kontakt!).
Jag hade också ganska fantastiskt tråkigt väldigt ofta och var otroligt understimulerad vilket gjorde att jag blev väldigt kreativ och påhittig. Jag tog massa bilder på mig själv, gjorde stopmotionfilmer, skrev musik, åkte på äventyr, vandrade runt planlöst i New York (och romantiserade det väldigt i min moleskine-notebook), jag gick på bokaffärer (Barnes & Noble) flera gånger i veckan och botaniserade, köpte böcker och fikade.

Mitt i den här vevan skaffade jag min första smartphone (HTC Magic ❤️) och laddade hem SR play-appen. Jag började lyssna på massor av radio. Framförallt gamla sommarprat och P1 dokumentärer. Jag upptäckte helt enkelt för första gången på allvar radion som medie. Jag började drömma om att jobba med dokumentärt berättande på radio eller film.
Jag bloggade under hela USA-tiden för att mina vänner och min familj skulle ha lite koll på vad jag gjorde. Fortfarande dagboksbloggande alltså. Men jag läste såklart massor av bloggar (nu genom Bloglovin). Underbara Clara, Nio till fem, Ebba von Sydow och så vidare.

Efter USA: Stockholm, Kulturama och radiospåret

När jag kom hem från USA var det oktober och lite mitt i allting. Så jag tog lite ströjobb och extra jobb, flyttade till Stockholm och bodde bakom en hylla i en bäddsoffa (typiskt bra grej att romantisera i efterhand). Jag umgicks med kompisar mitt på dagen (jobbade mycket eftermiddagar, kvällar och helger), spelade musik på små konstiga ställen, drömde om framtida utbildningar och funderade på vad jag skulle göra med mitt liv.

Jag gick en kvällskurs på Kulturama i dokumentärfilm och var en av tre elever som faktiskt hade något att visa upp på slutvisningen. Vi lärde oss redigering i Final Cut Pro samt hur man filmade, fixade ljudet och allt sådant. Men framförallt lärde vi oss om berättande på film. Det var väldigt inspirerande och kul!!
Någonstans här tänkte jag att jag ville gå på Stockholms dramatiska högskola och plugga antingen Radioproducent eller dokumentärfilm. Intagningarna är ju bara vartannat år och det är väldigt svårt att komma in (spoiler: jag kom aldrig in!).

Jag jobbade extra på ett företag som jobbade med ledsagarservice och korttidsboende för ungdomar och vuxna med funktionsnedsättningar. Det var kul men också ibland stressande och krävande. Men jag lärde mig jättemycket och det var toppen som extrajobb.
Företaget hade lite kreativ inriktning och anställde mycket f.d. Idol-deltagare, dansare, skådespelare m.m. så det var en väldigt härlig stämning bland personalen och vi fick arrangera låtskrivaverkstader, dans, karaoke och sånt kul för brukarna.

Bollnäs folkhögskola: radioproduktion och journalistik

Även fast jag kommit in på det här med berättande i film eller radioform så hade jag inte helt släppt tankarna på att gå musikfolkhögskola som många av mina gamla gymnasiekompisar gjort. Men någonstans insåg jag också att mitt musikintresse inte var tillräckligt starkt för att motivera mig att slå mig fram i en stenhård bransch med få utsikter att någonsin kunna leva på det.
Jag hade ju som vi tidigare nämnt blivit ihop med Max, som hoppat av heltidskneget som grävmaskinsmekaniker för att satsa på sin musik. Han är trummis och började på folkis för att spela jazz m.m. Han hade gått på folkis Tranås medan jag var i USA och nu skulle han söka högskolor och andra folkisar.
Vi var lite trötta på distansen och jag var lite trött på den där bäddsoffan så vi bestämde oss för att söka samma skolor så vi kunde bo på samma plats.
Det slutade med att jag sökte och kom in på radiolinjen på Bollnäs folkhögskola och Max kom in på deras jazzlinje. Så vi flyttade in där på studentboendet!
På Bollnäs radiolinje var vi bara en handfull elever och vi hade en hel villa (såkallade radiovillan) för oss själva med bandare och en studio där vi kunde sända över FM men även på webben. Det var helt magiskt att ha tillgång till all denna utrustning dygnet runt.
Vi fick undervisning i ljudteknik, klippning, journalistik, att sända program, livesändningar, intervjuteknik och allt man kan tänkas behöva för en framtid som radiojournalist. Det var verkligen en givande utbildning och visste man vad man ville hade man alla möjligheter att utvecklas och utforska mediet.
Praktiken under första året gjorde jag på Radio 1 (MTG radios korta experiment med en pratradiokanal). Där lärde jag bland annat känna Cissi Wallin.
Under praktiken andra året på utbildningen kom jag till P4 Gävleborg som reporter och där blev jag kvar som vikarie i nästan ett år (jag gick aldrig klart andra året på utbildnigen – men lärde mig sjukt mycket av att jobba som journalist).

Webbdesign och grafisk design

När jag gick på radiolinjen tyckte jag att radions hemsida och logotyp behövde uppdateras. Jag började undersöka hur man gjorde, laddade ned Adobe Illustrator och började kolla massa tutorials.
Jag gjorde ny grafik och även en uppdaterad hemsida. Att trixa med CSS-kod och sådant kunde jag ju efter att ha haft 3-4 bloggar som jag designat om på egen hand.

Här någonstans började en hel del kompisar m.fl. fråga mig om jag kunde göra hemsidor åt dem. På så vis började jag lära mig mer om grafisk design och webbdesign. Jag gjorde även tryck till tröjor, affischer och skivomslag. För att kunna ta lite betalt också så startade jag min enskilda firma hösten 2012 (med hjälp av Drivhuset).
Första sommaren efter Bollnäs skulle jag skaffa ett sommarjobb i Västerås. Det gick dåligt. Jag hade nämligen sagt ja till att åka som med som praktikant till Almedalsveckan där Cissi Wallin skulle sända ett debattprogram för unga på kanalen Tv4 News (som inte finns längre). Så fick jag jobb på ett omsorgsboende i Västerås men det krockade med Almedalen så det blev inget. Och jag hann inte hitta något annat. Så jag satt framför min dator mestadels av sommaren och lärde mig om att bygga hemsidor och gjorde några mindre uppdrag (och levde på Max lön som grävmaskinsmekaniker).

Twitter-livet

Jag hade under första året på utbildningen börjat engagera mig i medievärlden via Twitter. Under praktiken på Radio 1 fick jag ett riktigt uppsving eftersom jag träffade massa coola folks i mediesvängen då. Under Almedalsveckan twittrade jag som en galning och började på riktigt känna kraften i den typen av engagemang på sociala medier.
Jag stod lite inför ett val om jag skulle satsa på att profilera mig på sociala medier eller om jag skulle ta avstånd från sociala medier och bli en anonym murvel-journalist.
Vad valet föll på kan ni ju gissa!

Örebro universitet – digital design och medievetenskap

Mitt vikariat på Sveriges Radio tog slut och vi var ganska färdiga med Bollnäs, Max kom in på musikhögskolan i Örebro så jag sökte också dit, till medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning ”digital mediedesign”.
Min tanke här var att jag nu testat på att jobba som journalist och det var väldigt kul. Men det var också kul med design/webb biten. Så jag tänkte att eftersom jag redan blivit utlasad från Sveriges radio nu och därför skulle ha svårt att få mer vik på radion på några år så kunde jag lika gärna bredda profilen.
På universitetet stegade jag direkt i på studentradion för det var där jag ville engagera mig. Några månader senare blev jag vald till ordförande! Jag uppdaterade radions grafiska profil med ny logga (den ni ser på bilderna ovan) och hemsida. Jag försökte utbilda folk i att göra radio och podcasts och gick nästan in i väggen i mitt engagemang för den föreningen. Men det var kul också – för det mesta!
Jag blev även värvad av ett grymt coolt gäng brudar i Stockholm (varav en, Alice, jag lärt känna och poddat med på Bollnäs folkhögskola). De ville starta en feministisk musiksajt/blogg/webbtidning men saknade den tekniska biten. Så jag blev webbmaster och i slutänden någon typ av redaktör också.

Breddade min verktygslåda och lärde mig om kommunikationens grunder

På universitetet läste jag då medie- och kommunikationsvetenskap A, B och C samt tre praktiska kurser Digital mediedesign I, II och III.
Jag älskade teorin för det mesta. Akademien passar mig, helt enkelt. Jag gillar att läsa och lära mig nya saker. Jag tycker om att skriva akademiska texter. Sen la jag inte ned min själ i alla delar men jag lärde mig mycket – framförallt om grunderna i kommunikation som jag har väldigt mycket nytta av nu.
På de praktiska kurserna gick vi igenom massor av saker: 3D, spela in film, redigera film, fotografera, retuschera, göra reklam, göra logotyper, hemsidor m.m. Under de delkurser med saker jag redan kunde använde jag tiden till Equalizer eller Radio Campus istället och omsatte min nyfunna kunskap i praktiken.

Hej då Equalizer – idén till Teknifik föddes

Efter att ha kämpat med Equalizer lite mer än ett år, med flera omstarter och försök att hitta strukturen och engagemangen, bestämde vi oss för att lägga ned. Equalizer hade väldigt stor potential men jag tror att alla vi som drev den mest ville att något sådant skulle finnas mer än att vi ville driva sidan själva, om du förstår vad jag menar? De andra som var med var musiker/DJ/producenter själva och hade 1000 saker på g. De saknade helt enkelt drivet att skriva inlägg på sidan, själva innehållsproduktionen.
Jag skulle från början egentligen bara sköta det tekniska men började även skriva inlägg och producera material för att stötta upp redaktionellt. Det jag kände var att jag inte riktigt hade SÅ starkt intresse för musik för att producera så mycket material på ideell basis.
Det födde en tanke: vad SKULLE jag vilja skriva om om jag fick välja helt själv? Svaret blev: teknik, internet och det digitala livet.
Så började ett litet bloggfrö gro i min hjärna. 
Jag läser ju själv massor av bloggar och har gjort sen 2006 där. I kommentarsfälten på de stora bloggarna såg jag ofta frågor om hur de redigerar sina bilder, vilken kamera de använder och andra mer tekniskt orienterade frågor. Det gjorde att jag började fundera på var dessa bloggläsande unga tjejer vänder sig för att ta reda på mer om teknik?
Till och med jag som ÄR teknikintresserad insåg att jag inte läste varken tidningar eller bloggar på ämnet. Det var helt enkelt inte så tilltalande, tycker jag.
Jag började söka runt massor på nätet efter bloggar och youtubekanaler om teknik som gjordes av en tjej eller kvinna. Jag hittade en del men ingen blogg som var som jag tänkte. En blogg som liknande livsstils/mode-bloggarna men som handlade om teknik och internet.

Så startade jag Teknifik

Jag började spåna på allvar kring Teknifik. Jag hade lärt mig mycket från Equalizer och under utbildningen och såg att det faktiskt fanns en affärsidé i min Teknifik-idé. Idén fanns i mitt huvudet låååångt innan jag vågade berätta för någon. För när man berättar – då kan man bli bedömd och kritiserad (vilket är läskigt). Det innebär också att man kan misslyckas. Jag visste liksom att OM jag bestämde mig för att satsa på detta så var det all-in som gällde.
Tillslut, under en fikadejt med mina bästa klassisar Karro, Karro och Ebba, berättade jag om min idé och dem sa: DETTA ÄR SKITBRA! GÖR DET!
Så jag gjorde det.
Jag gick till Drivhuset och pratade med en handledare där om att jag ville starta en blogg med syfte att tjäna pengar på det. Jag la upp strategin och bestämde mig för att köra igång under sista terminen på universitetet då jag skulle ha en praktisk kurs (vilket gav mig väldigt flexibla tider) plus att jag då skulle vara ”på väg ut” i arbetslivet eller något nytt typ av liv i alla fall.
And the rest is history… 
Som man brukar säga.

Ett virrvarr av vägar som lett mig hit

Som ni märker så är det inte en spikrak väg uppåt som tagit mig hit. Det är ett virrvarr av vägar och val, hit och dit, som ändå så här i backspegeln på något sätt långsamt tagit mig till den plats jag är i dag.
Jag är långt ifrån framme någonstans. Däremot så har jag genom bloggen påbörjat en ny väg på min resa. En väg som kan leda lite var som helst känns det som.
Det är i alla fall tydligt att det inte är så att jag haft siktet inställt och sen gjort vägval utifrån vilket mål jag ville nå. Snarare så har jag anpassat mig efter det jag för stunden känt mig inspirerad och motiverad att göra och försökt skapa förutsättningar utifrån det.

Bara jag kan göra det jag gör

Så om du är sugen på att göra något liknande det jag gör: tänk inte så mycket om du ska välja den-eller-den utbildningen och så vidare. Fundera istället på vad du brinner för, vad du är engagerad i, hur du vill jobba, vad du vill göra på dagarna.
Du har en unik kompetensprofil och unika erfarenheter – vilket gör att du kan hitta på något som är helt rätt för dig. På samma sätt som jag hittade på något som är helt rätt för mig. Det är därför det känns som att det bara är jag som kan göra Teknifik. För det är bara jag som kan göra prick just det jag gör eftersom det är helt skapat utifrån mig själv! Hänger ni med på vad jag menar?

Så! Nu vet ni allt om min bakgrund (nästan). Vilka vägval har du gjort som påverkat var du har hamnat? ?